Jag vet inte vilken känsla som dök upp inombords när vi såg 300 tält ihoptryckta på en så lite yta som möjligt. Sen när det började röra sig i myllret av alla färgglada engångsbostäder så kröp dom så sakteligen ut.
Jag fann tillslut ett ord som förklarar denna syn av "dagen efter" ungdomar.
Bakismonster.
Ett av dessa bakismonster ställer sig genast upp utanför tältet och proklamerar med först en ljudlig rap, därefter ett märkligt bröl som tolkades som att "Denna pissljumna öl är min frukost, skål mina vänner!".
Där insåg vi att det inte fanns någonting att hämta här.
Så vi kom, vi badade lite, åt lunch, cyklade söderut och sen på kvällen ramlade jag.
Grusväg å grusväg, du som ibland kan ge en svalkande färd för några cyklande flanörer.
Grusväg å grusväg, du som så många gånger stolt slingrat dig emellan aleer av björk och slickat kanterna av havrefält.
Grusväg å grusväg, jag hatar dig, du rev upp min hud och grodde in mina sår med ditt bruna hostretande damm.
Det känns verkligen som vi reser runt i ett främmande land många gånger. Vi sover i tält och lever på de pengar vi tjänar på vårat skapande. Det hade varit fräckt att lära sig skämta bra på engelska och fortsätta resan ut i världen.
Vi vilar hemma hos Putte Puta i Kalmar just nu, killen jag seglade ihop med senast. Därefter ska vi ta oss till Öland och festivalen Öland Roots. Nils ska också dit så det kommer bli sjukt roliga dagar tror jag.
Wooop! Vi drar ikväll, vet inte vart men mot Öland i alla fall. Slår upp tältet någonstanns och hoppas på lite vind så kitearna kommer till användning innan festivalen börjar. Jag ringer senare. Stay Black.