Sjösjuk och äter bananer.

Vi är på väg mot Mongstad i Norge från Hamburg och gissa vad?

 

Det är 5 meters vågor, hagelstorm och fyratusenfyrtiosju meter per sekund vind rätt i sidan. Inatt klockan halv tre på morgonen stod jag framme på backen och surrade ankarna.

 

Båt för dummies:

 

(Man sätter extra vajrar runt huvudet på ankarna så man försäkrar sig om att bromsen inte släpper och ankaret drar i botten under drift.)

 

När jag satt där med huvudet ovanför ankarklyset i bäckmörker, så snubblar jag till och när jag reser mig upp och slår i mitt knä samtidigt som en våg sköljer över mig och allt känns värre än att stå mitt i ett Indonesiskt vattenfall, så föll poletten ner.

 

Vad logiskt allt kändes varför jag befinner mig just här, just nu och ser ut som en dränkt katt.

 

Högt ställer jag mig frågan:

 

– Kommer jag någonsin att kunna skratta igen?

 

Ytterligare en våg smäller till mot bogen och jag kan nästan se konturen av min kropp skäras ut av den eviga vägg av vatten som sköljer över mig och jag svarar på min fråga:

 

– Nej Martin, du har nu kommit till en nivå av depression du aldrig kommer komma ur.

 

Kanske en avmönstring skulle få mig att le.


Kommentarer
Postat av: Aurvandil

Blir det din sista avmönstring?

Eller blir du DIS-are sen?

2010-10-22 @ 07:31:01
Postat av: Djävulens advokat

Hmm, ett annat sätt att unvika att göra illa lilla knät är ju att surra ankorna i tid;-)

2010-10-22 @ 10:12:36
Postat av: SHMS - Sarah ;)

Fin blogg!



Ska vi följa varandra via bloglovin? :)

Lägg till mig isf, och så säg till så lägger jag till dig ! :)



Kram!

Http://shms.blogg.se

2010-10-23 @ 13:39:46
URL: http://shms.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!