Hur legenden åter kom till Bro Anton. Lingonsylt del 3.

En fortsättning på detta inlägg.

 

Matros Mörten är den första att reagera på bristen av kloka matvaror som Kalles kaviar och lingonsylt.

 

- Herregud vad händer med honom?!

 

Mörten slänger sig på durken och vrider sig av smärtor och gnuggar febrilt mot tinningen. Alla vänder sig mot sjukhusstyrman Nikolai.

 

- Nå?

- Vadå?!

- Meh, du är ju sjukhuset ombord, gör nåt då!

- Jo just det! Mörten hur mår du?

- Han skriker av smärtor Nikolai. Hur i helvete tror du han mår?

- Jo det klart, ehh ehh, HEIMLICH HEIMLICH! –Skriker styrmannen-

 

Genast kastar sig Nikolai över honom och börjar pumpa. Jag som nästan börjar bli van vid dessa scenarion misstänker något annat och springer upp i hytten. Där har jag gömt en liten burk lingonsylt och ett paket kaffe ifall katastrofer som dessa skulle förekomma.

 

När jag kommer tillbaka in i mässen råder häftig debatt för Nikolai har lagt Mörten framåtlutande på en stol och fört armarna åt olika håll på honom och hävdar att det är framstupa sidoläge. Alla andra misstänker att det ska se annorlunda ut men Nikolai skriker nu att han har sjukhusveto på såna därra saker.

 

Jag går fram till Mörten som fastnat i något slags apatiskt tillstånd men när jag knäpper med fingrarna framför ögonen på hon så rycker han till. Jag viftar med lite lingonsylt under näsan på honom och genast flyger sjömannen upp som en katt på attack och bröstar sig mot Nikolai.

 

- HEIMLICH?! HEIMLICH! Är du helt jävla dum i huvudet eller? –Mörten knyter näven redo att flyga på honom men hejdar sig när han ser att Niko svarar.-

- Du, för några sekunder sen låg du döende och jag försökte i alla fall rädda dig. Alla andra bara glodde på. Hellre heimlich än ingenting! –Svarar Niko och trycker bort honom med ena pekfingret.-

 

Chiefen Smats gör ett svagt men distinkt pruttljud med läpparna.

 

- Svagt distinkt pruttljud-

- Vi måste koncentrera oss på lingonen. –Fotogen översätter per automatik nu.-

- Ja precis, men vart är kapten?

 

Kaptenen hade nämligen försvunnit bort under allt tumult och tagit sig en funderare. Det gör kaptener ibland när det gäller fartygets säkerhet och detta kan ske på olika vis. Don Hjort tillexempel bjuder in folk i hans hytt och tvingar dom kyssa hans ring för att få igång hjärnkontoret lite. Andra brukar bygga små slott av kuddar och filtar och sätta sig i mitten med anteckningsblock.

 

Det kan verkligen vara helt olika saker men resultatet brukar ändå fixa biffen.

 

Kapten kommer in i rummet och det blir tyst. Man kan se hur han tryckt ansiktet mot en kudde en stund.

 

- Det är ingen liten uppgift vi står framför. –Gnuggar hakan.-- Huvudproblemet ligger i att lingonsylt inte finns med på beställningslistan och när jag boxade till min Nalle Puh kudde som jag själv haft med mig för mina funderare. –Kapten blir tyst i någon sekund.- Hehe, riktigt mysig kudde den där. Vill ni känna förresten?

 

Karln tappar fokus och springer upp till sin hytt för att hämta sin Nalle Puh kudde.

 

- Här känn!

 

Kudden skickas runt och alla håller med om att den är väldigt mjuk och fluffig.

 

- Mmm, och rosa, vad ehh, vad manligt… -Kommenterar en matros.-

- Haha, jag fick den av mamma när jag var sju år gammal!

 

Kapten flippar totalt och jiddrar barndomsminnen och den enda som vågar säga något är chiefen. Smats går sakta fram och pruttar lätt i örat på honom tillsammans med en bestämd blick. Kapten återfår skärpan.

 

- Ehem, ursäkta mig. –Ser sig runt på sin besättning och får syn på Nalle Puh kudden.- ÖJ! Ge hit den där! –Rycker åt sig kudden och håller den vid sin sida.- Tjuv.

- Men du gav den ju till mig. – Svarar jag.-

- Nehej!

- Ehh, jo…

- NEJ SÄGER JAG!!! –salivsprut- Jävla tjuv är vad du är.

- Berätta om din funderare nu kapten.

- Just det! Jo jag har kommit på att vi behöver hjälp helt enkelt och det finns inte många personer som har tillräcklig pondus för att lösa problem av dessa magnituder, så därför kommer det mönstra på lite extra folk i dagarna.

- Vilka då?

- Ja, den första ska vara här vilken sekund som helst nu.

 

Ett helikopterljud börjar närma sig Bro Anton och alla springer ut för att se vad som händer. Själv kan jag knappt tro mina ögon och en svag känsla av hopp börjar spira djupt inom mig. En man hänger och dinglar från en vajer under helikoptern och när jag tillslut ser vem det är så säger jag högt att nu kommer det hända grejer minsann!

 

Men innan mannen kommer fram helt så ba swooschar en annan helikopter fram bakom bygget och under den så hänger det en hel lastpall med Singoalla kakor som släpps ner på däck.

 

Det skulle kunna vara taget ur vilken actionfilm som helst. Bro Anton seglar ute på havet och framför henne står solen lika majestätisk som vanligt och en man firas ner mot däck. Hela besättningen är samlad för att se vem som skickats ut som förstärkning på order av kapten.

 

Med munnen full av Singoalla kakor så hör jag en gammal välkänd röst börja prata. Man skulle kunna tro att det skulle låta mumligt med en mun full med kakor, men inte idag, inte nu för det här är inte vilken man som helst.

Med titlar som superfikaren, Lassiminator, Lasse The Man and the guy who hates the fucking brown eye Singoalla cookies så är det verkligen ingen utmaning att vråla på skånska med lite smulor i käften.

 

Oh yeah baby…

 

- SÄTT PÅ KAFFE MARTIN!! DET BLIR FIKA PÅ DEN HÄR NÄR JAG ÄR OMBORD!! SER DU KVALITEN PÅ KAUGORNA? INGET BRUNÖGESKIT HÄR INTE!!

 

Mörten närmar sig kakorna och genast sliter Lasse fram sin gamla skylt under skjortan och kastar den allt vad han har på han.

 

POFF!!


Mörten lyfter upp skylten och ser texten ”Rör du, så dör du.”

 

Lasse landar på däck, kopplar loss sig från vajern och vinkar mot helikoptern som börjar flyga bort. Han går fram till Mörten och rycker åt sig sin skylt och ger han en skarp blick med höjda ögonbryn.

 

- Du är tillbaka Lasse!! –Säger jag och blir lite ivrig-

- Japp, jag hörde att ni behövde hjälp. –Nickar mot kapten.- Fick dra i lite kontakter för att komma hit på så kort notice.

- Och det var väl inga problem för dig Lasse?

- Höhö, den sista biten här var inga problem. Däremot meck att övertyga flygvärdinnorna ombord en Boeing 747 att låta mig hoppa fallskärm på 10 000 meters höjd. Jag var nämligen påväg till Karibien där jag skulle jaga vithaj, för hand såklart, -Ser sig runt och får imponerande blickar- och sen bygga en egen båt som fyra vithajar skulle dra mig hem i. Så skulle ni ha ringt om fem dagar hade jag varit mitt ute på Atlanten, det skulle bli svårare att ta sig ifrån.

- Samma gamla Lasse med sina projekt!

- A ja, till viktigare punkter, lingonsylt!

- JAAAA!!! –Skriker alla i kör.-

- Men först måste du hissa den här flaggan Martin, annars blir det inget gjort.

 

Lasse räcker över en flagga som har det här motivet.

 

 

Lasse the man is back in business!!

 

- Bra! Nu tar vi kaffe!

 

Alla springer in och börjar fika och väntar spänt på hur vi nu ska gå tillväga för att få Maersk att köpa lingonsylt åt oss.

 

Fortsättning följer…