Detta är George. George ville alltid vara väldigt hjälpsam. Han 'hjälpte' till genom att springa fram och totalt tackla ner personen som gjorde något och sedan tog över det jobbet... T ex jag öpnnar en ventil 10 meter ifrån George och han får syn på mig. Då hör man "open this valve?" följt av små smattrande steg sen en fet kroppstackling. När stjärnorna lagt sig så är ventilen öppen! Uttrycket "att George'a sig" föddes.

Detta är matrosen Joe. Jag gillade ändå Joe ganska bra tills han efter 8 månader grävde ner sig i en djup depression. Han började gömma allting han hittade. Verktyg på däck och ja allt möjligt han kom över låg till slut i en stor kista han hade i sin hytt.(Jag skrämde han som fan precis innan jag knäppte av kortet!)

Detta är en motorman som uttalade sitt namn så fort så ingen han uppfatta det. Min mor hade med sig äppelpaj en gång ombord. Det fanns så det räckte till alla. Jag skrev under natten på äppelpajformerna orden "don't touch" så ingen skulle nalla på dom. Detta uppfattade den här killen som ett jävla påhopp och lyckades vända alla andra filipiner emot mig! Ingen flaps pratade med mig under två veckors tid! Helt sjukt...

Ok, detta är styrmannen Manolito. Detta är ett original utan dess like. Jag gick vakt ihop med honom i flera månader. Han är i stort sett döv på vänster öra och envisades ändå på bryggvakterna sitta till höger om mig. Sen älskade han att prata och undrade varför jag aldrig pratade. När jag ändå bestämde mig för att försöka komma in i enmansdebatten fick jag antingen skrika skithögt eller typ kasta någonting på han så han vände huvudet lite.
Han ville inte erkänna heller att han hörde dåligt och blev sur när jag inte svarade i tid... Ganska enerverande om man säger så.