Att hitta bumber (Videoklipp!)
Ett klipp där jag faktiskt hade ett färdigskrivet manus till. Delade ut detta manus till inblandade parter, alla förstod tanken. Sen rullade kameran.
Jag ska snart börja med ett bloopers avsnitt också. En liten samling av det som blivit filmat runtikring hela turnen. Skriv nu också vad ni tycker om klippet. Och ja... tvåan är redan färdigt.
Olofs hysteri kan börja!
Sverige nästa!
Jag tackar för min tid ombord Bro Anton, dessa två månader har varit mycket intressanta. Jag har ju då inget riktigt hem i Sverige nurå, ska hyra in mig hos min goa vän Linda och hennes flickvän i Linköping några veckor.
Bro Whopper
Sen är jag också klar med klippet att hitta bumber del 2. Nästan alla ombord har sett det och sagt att detta är det bästa hittills. Det här blev riktigt bra faktiskt, riktigt bra...
Ska börja på nästa klipp senare idag.
Sen till något helt annat som har med Broströms att göra. Den här gången är det Bro Safe tidningen.
Men sen har vi den sista sidan. En sida där dom listar olika beteenden en sjöman kan visa upp och hur man löser problemet. Så nu slipper vi det där med känslor också, ba o kolla i Bro Safe och peka!
Jag tackar Broströms för att ni med denna enkelhet listar in alla olika beteenden en sjöman kan ha, på endast två A4 sidor. När jag får lust, då ska jag lista ut dom olika lägena ni på kontoret enbart kan ha, på en halv A4.
Take the pain! Drick läsk!
Kolla brorsan, kolla! Nu är läsk helt ofarligt! Min bror kan allt man inte ska veta om läsk. När han förklarat allt han vet om läsk för dig, då dricker du aldrig mera läsk. Du känner också genast av dom där biverkningarna som bara drabbar en på miljarden.
Nu kommer det snart dyka upp en länkning om läsk i kommentarerna. Var så säkra, den kommer heta. Hataläskforlife.com eller nåt.
Broströms, får jag mönstra av imorgon?
Nu ska vi se hur Broströms sköter min avmönstring som egentligen ska vara imorgon. Vi ligger till ankars utanför Rotterdam, jag är inte den enda som ska av heller.
Detta ska bli intressant. Ett inlägg om dagen kommer nu för varje dag ni inte sköter min avmönstring som det är sagt.
Har redigerat väldigt mycket på att hitta bumber avsnitt två. Jag har snart satt subtitles på hela avsnittet, har också hittat en låt. Äntligen... Det här blir bra, bäst hittills. Båda dessa avsnitt ihop är så hysteriska som Olof bara kan bli.
Gert, han får ta mycket stryk dock.
Och igår så ringde en av VD-arna inom Broströms ombord, precis när jag klev in på bryggan. Haha, jag visste inte vem det var och gick ner på knä skriksjungandes "We love Broströms, we love you so.". Kapten började göra 'skära av dig halsen' tecknet emot mig när jag började lira luftgitarr... snurrandes på rygg såklart.
Lite bilder från senaste dygnet.
Reparatören, han som fastnade, spillde kaffe. Alla blev helt tysta i rummet, han ville inte torka upp först. Då såg man mässjäntan börja ladda med att snart vräka sin kopp kaffe över han. Han märkte det och torkade då upp...äg.
Detta är häromveckan, en helikoper ville öva bredvid oss.
Tyckte den här blev najs. Och så lite gratisreklam för mitt tankfartygsrederi Broströms.
Ytbärgaren ifrån helikoptern. Jag hade velat vara ytbärgare, mer macho blire inte!
Snart avmönstring... mycket snart.
Tog lite kort på kvällens händelser ombord.
(How to breed red cherry shrimp)
Svepte två koppar kaffe och åt lite socker... Sen var denna kväll speedad till max. Psykedliska ögon, I love them.
Kartbordet... och dom psykedeliska ögonen. Såklart. Kapten Don Hjort stod inte så långt borta. Han frågade överstyrman vart min medicin var... "Den är borta", svarade jag.
Sen var min avlösare 37 sekunder sen upp på bryggan. As...
Vi ska ankra inatt utanför Rotterdam klockan 05 inatt. Until further notice, är det sagt. Det gör ingenting, ingenting alls. Snart ska jag hem... mycket snart.
Until then, I wish you all a Golden Gaytime..... äg.
Humorsketch, Gud talar med Olof.
Introt till avsnitt två av att hitta bumber. Kalla det en teaser av vad jag sysslar med, avsnitt ett är redan färdigt. Men... jag är på sjön och kan inte få in det på youtube, det är för stort. Mönstrar dock av snart, då ska förhoppningsvis avsnitt två också vara klart.
Inga subtitles än, det kommer såklart i det färdiga avsnittet.
N'joy
In the beginning... there was nothing.
Björn Gustafsson ger sina 12 poäng... nja.
Okej, jag tänkte lägga en kommentar om att alla andra tvåhundratusenfyrtiosju bloggarna i Sverige kan kommentera eurovision song contest.
Hade en liten punchline där också om hur jag fullständigt vill skita i det, men...
Björn Gustafsson... nu vill jag säga någonting. Förhoppningsvis så tänker väl många fler som jag här. Det var lite roligt i början någon gång faktiskt, men vem trodde att det skulle fungera på övriga Europa?
Sen att hela fucking programmet var fyllt folk som inte kan ett enda ord engelska. Det var humor. Hur lyckas man inte hitta en enda hallåa som kan hyffsad engelska? I ett helt land?
Iallafall så vill jag lägga in den engelska kommentatorns kommentar här. Vi här ombord såg ju nu detta i England, om någon helt ny läser detta. Han förnedrade verkligen lilla Björn där för varje ord han yppade, och tillslut när Björn.
När Björn... detta tar faktiskt emot lite att skriva. När Björn försöker ge 12 poäng till Sverige. Då släppte PV-ventilen i engelsk TV.
- Ok... the swedish producer that had anything to do with the swedish part in this program... should be fired. Immediately. How embarrassing for sweden.
Sen fortsatte han tracka oss för att vi alla i norden verkligen lyckades rösta enbart på varandra.
Flera olika 'yes' tecken kom fram, dansade även lite i takt med vissa uppträdanden. En båt som körde förbi tutade på mig. Dom tyckte jag var het...
Hur fastnar man emellan två rör?
Det här handlar om en man som inte tvekar en sekund för att fullt ut skrikskratta dig i ansiktet, så fort du gör en liten miss.
Igår kom maskin upp lite tysta till middagen. Alla hade ett litet hånflin över ansiktet, förutom repen dårå. Reparatören åt upp sin mat och tyst som en mus gick han därifrån.
Sen under kvällen så smög det sig fram om vad som hade hänt. Det var precis innan tre kaffet, det var nere i gruvan, i maskin. Reparatören tog bort lite greting ifrån några rör och satte sig ner på knäpuckarna. I denna postion började han nu meka med någonting, vad han gjorde är oväsentligt,
Mera väsentligt är att hans knä nu lyckades glida ner en aning. Ner emellan två rör... Nu satt reparatören fast.
Så här tror jag det såg ut inne i repens huvud.
- Haha, mecka! Skruva lite där... skruva lite här. Haha, jag är fan bäst på att skruva.
- O kolla här ba, skruva med fel han ba. Och uppochner dessutom! En vuxen karl sitter och imponeras av sina egna fingerfärdigheter.
- Ojsan, här måste man visst böja sig ner lite. Inga problem för ett proffs inte. Ska ba.... mmmpf, snart så... nnng, snart... Flump, knät glider ner emellan två stora rör.
- Ha! Sådär ja! Precis innan kaffet också, fy fan va bra jag är. Klappar sig själv på axeln och försöker resa sig upp.
- ... Rycker lite i benet.
- Fan då? Rycker lite till.
- ... Ser ner på knät. Det sitter fast.
- Inte sant... det här är fan inte sant. Ser sig om lite.
- Okej... än har ingen sett mig. Kanske kan mörka. Rycker lite till.
Efter några kraftiga ryck så inser repen att... det är kört. Han sitter där längst ner i båten och inser faktumet. Faktumet att han nu måste förnedras av andra sjömän. Förnedras när han sitter fast i knähöjd.
- Nej nej nej... Repen försöker tänka lugnt och stilla. Han försöker komma på en historia som bortförklarar den här ganska så självklara miss.
- Fan.. finns inget att skylla på. Fan då. Jaha... får la ropa lite då.
- hjälp.
- Fan, det här tar emot.
- Hallå? Hjälp någon? Bullret ifrån huvudmaskin överröstar honom ganska rejält.
Efter ett tag så inser repen att han måste verkligen ta i för att höras. Att jag inte fick se det här, jag hade så gärna velat göra det. 2 maskinisten upptäcke honom tillslut och gick upp till kaffegrabbarna och avbröt.
- Grabbar... asså. Hehe, repen har fastnat emellan två rör.
- Är det sant? En uberglad maskinist svarar.
- Ja... han sitter fast. Det ser ganska roligt ut.
- Okej... vi får la gå ner då. Förstemaskinisten sippar på kaffet och reser sig iskallt upp.
Väl nere hos repen.
- ... Försten skakar på huvudet.
- Jaja, kom igen. Hjälp mig loss då.
- Mmm... snart.
- Äh, lägg av nu för fan. Va lite seriös.
- App app app, nu ska vi inte ha den tonen. Vem är det som sitter fast här? Va? Va? Petar lite på repen. Repen har redan accepterat sitt nederlag och göra inga försök att upprätthålla någon heder. Den är borta för länge sen.
- Hur känns det?
- Vadå? Jag sitter fast. Det gör lite ont faktiskt. Asså, kan ni hjälpa mig snart eller? Alla i maskin står bakom försten och bara njuter...
- Ja ja, ta det nu lugnt. Vi ska bara njuta lite. Du... tillber ju oss just nu. Är du medveten om det?
- Fan... Repen lutar huvudet bakåt och tänker högt.... as. Ni är as.
- Och och, vänta lite. Du har... gått ner på... knä... framför mig. Är du... medveten om det?
- Kom igen nu för fan. Speeda upp lite nu!
- Du... vem ser upp till vem här egentligen? Försten lägger upp handen bakom axeln och får en high five på snedden ifrån motorman.
- Okej... har du många kvar eller ska du hjälpa mig snart ell...
- Hepp! Upp med fingret!
- Du är fortfarande ganska så... undergiven. Är du medveten om det?
- Suckar...
- Vem är bäst?
- Va?
- Du hörde vad jag sa.
- Du skojar?
- Du tillber ju mig just nu. Och jag vill höra vad du tycker om mig.
- Du... ba skit ner dig va?
- Oj oj oj, min undersåte är lite kaxig. Ska vi kanske ta och... straffa han? Plockar fram en trasa ur bakfickan.
- Asså, det här börjar bli jävligt gammalt jävligt fort.
- Det tycker inte jag. Snärtar till med trasan i ansiktet lite löst.
- Asså... lägg av nu.
- Vem är bäst?
- ...
- Vem? Snärtar till igen.
- ...
- ...
- du.
- Va?
- DU! KOM IGEN NU FÖR I HELVETE!!!!
- Och... vem är sämst?
- FÖR I SJÄLVASTE FANSKAP DÅ! NÄR JAG ÄR LOSS HÄR DÅ DÅ.
- Men du är inte loss. Du är... fast. På knä, framför alla i maskin. Snärtar till igen.
- AS!! MÅ NI BRINNA I HELVE....
- Vem är sämst?
- ... Frustar pustar och börjar bokstavligen koka.
- Vem? Jag vet att du kan. Bevisa för dig själv nu en sak. Bevisa för dig själv att du kan säga orden. Vem är... sämst?
- ... Ögonen övergår från svarta kulor till små glödande svetslågor.
- Ahhh, jag hör ingenting. Sätter hande emot örat.
- JAG! OKEJ, JAG BÖRJAR BLI JÄVLIGT LESS PÅ ERA JÄVLA BARNSLIGHETER! TA LOSS MIG NU INNAN JAG BRYTER AV MITT EGET KNÄ OCH SLÅR IHJÄL ER HELA BUNTEN!
- Lugn lugn gullet. Vi ska hjälpa dig. Alla inom the Broströms family älskar varandra. Vi älskar dig. Alla i maskin nickar instämmande.
För att nu få loss denna man som det inte är ett dugg synd om så fick dom gå tillväga på ett lite... udda, sätt kan man lugnt säga. Om dom nu inte fick loss honom så skulle man vara tvungen till att stoppa huvudmaskin och sedan ta loss ena röret, men motormannen kom på lösningen.
Dom klippte sönder hans overall och lirkade loss den. Nu satt repen med ena benet bart. Sedan så gick motormannen och hämtade lite.
(Trumvirvel någon... starta trumvirveln.)
Hudlotion...
Idén var att smörja in repen i lotion. Över hela benet, olja är ju inte helt nyttigt, men lotion. Det är ju helt ofarligt. Speciellt när en mycket finkänslig förstemaskinist ska bearbeta in det. Lugnt och fint.
- NEJ! I HELVETE HELLER! FÖRSVINN ERA SMÅ SMYGBÖGAR! INGEN JÄVLA BÖGLOTION!
- Tyvärr... It's the only way.
- ...
- Du kan få välja vem som ska göra det?
- ... Trumpen, är nog the understatement of the year här.
- Nahej, då gör jag det då. Förstemaskinisten tar tag i flaskan och häller rikligt över repens ben.
- Mmm... vi behöver nog lite till... här. Spruttar till mot repens penisområde.
- ÖJ! ASSÅ!
- Asså... vadå? Vill du komma loss eller?
- ... Förnedrad, också ett understatement här. Detta är beyond förnedring. Detta är... äg.
- Mmm, sådär ja. Då ska vi bara ta och smörja in dig lite här också.
- ...
- Sådär ja. Känns det bra.... gullet. Pussar lite emot repen.
- Smärta... du ska ha... smärta.
- Nej då, jag räddar ju dig här. Jag är din räddare i nöden. Mmm.... jag, bara jag.
Föreställ er nu denna scen. Det är helt oslagbart, detta är en händelse som måste spridas till sjöss, detta är helt sant faktiskt. Förstemaskinisten står och smörjer in hela repens nakna håriga ben så han ska kunna dra sig loss. Men det är en sak jag inte kommer kunna förlåta er i maskin för.
Ni tog inte ett enda kort.
Detta förstår jag inte.
att hitta bumber.
Olof har gjort det igen. Första avsnittet 'att hitta bumber.' är nu färdigt, det blev en riktig succé ombord. Alla har skrattat. Jag hade offentlig visning efter middagen. Sprang direkt efteråt upp på bryggan och visade det där med.
Detta blev bra, jag är riktigt nöjd.
Tyvärr tar det som vanligt lite tid innan det kommer upp här. Ska posta det i närmsta hamn, kanske t om hinner mönstra av innan det kommit fram. Ska fortsätta göra animationer och redigera klart avsnitt två på 'att hitta bumber.' nu.
Total tid inklusive skapandet av en borderhamster är nog uppe i ca... hmm. 20 timmar. Minst... Säkert mer.
Bryggvakt inatt, jag sitter närmst. Lyssnade på najs musik och såg oljeriggarna lysa i horisonten.
En kommentar jag lyfter fram.
He he, mörka all the way... Vad säger de om din lilla blogg egentligen? Kontoret? Har seglat med folk som mörkar sina bloggar för att de är rädda att rederiet läser. Själv mörkade jag inte alls när jag bloggade sist. Det slutade med att jag lade ner den helt. Såg inte bra ut när sanningen kom ut i ljuset...
Men visst, jag är safety jag med. Jag badar inte i lasten längre. (Okej, en gång i somras, då. Fast det räknas inte som bad, det var en övertrycksdusch ;) Annars sniffar jag bara tvåkomponent när jag är nere. Räknas vare sig som alkohol eller narkotika, va? (Ger inte utslag på några tester så länge man inte dricker det i alla fall)
Mitt svar till Sjöpinglan.
Kontoret Broströms... ett ord som har lite tryck bakom sig ibland. Kontoret, ett ord som sammanfattar dom personer som kan bolla med din tillvaro emellanåt.
Kontoret... har inte sagt någonting. Till mig direkt dårå.... än.
Dom tog upp en liten film jag gjorde på youtube på det senaste befälsmötet iland. Men, that's it.
Jo just det, en gång så kontaktade en kille mig som jobbar på kontoret. Jag hade skrivit att han var med ombord på en snoppmätartävling. Han förlorade med sina 13 cm.
Han tog kontakt... och jag tog bort.
Jag skrev några gånger för att provocera fram någonting, en reaktion. Ibland har det känts så iaf. Vad krävs för att någon ska ta kontakt med en? Men det är som du säger. Tänk om man hade skrivit hela sanningen? Om precis alla saker som händer ombord. Då hade det nog blivit liv i luckan.
Jag tror också att även ifall någon går på precis allt jag skriver, allt jag gör. Om någon tror att det är exakt så här det går till, då tror jag att när denna person försöker övertyga någon annan. Att så här går det till på båtar idag, då kanske nästa person också går på det.
Och kanske till och med den tredje. Men tillslut så kommer det nog fram till någon som har någon slags förankring i sjölivet, till verkligheten. Då tar det nog stopp med argumentet.
- Är du dum på riktigt?
Endel saker är sanna, ibland bara något ord. Ibland en hel situation faktiskt. Men sedan spinner jag givetvis vidare, med hög musik i lurarna, när fantasin ligger på topp. Hela tiden så lyssnar jag till båtens snack, tillslut så säger någon någonting som fastnar i huvudet. Jag ser ett inlägg direkt, kanske till och med en sketch.
(Jag skriver numera för att underhålla, inte provocera. Inte för mycket iaf.)
Oftast så skriver jag ner idén på det anteckningsblock jag alltid har med mig. Senare tar jag sedan fram blocket och skriver inlägget. Och ibland stirrar jag bara på en konstig anteckning och undrar vad som var utlösaren till detta ord.
Men tillbaka till kontorfrågan. Om nu kontoret Broströms kommer med en officiell kommentar till mig. Och om denna kommentar är mycket negativ. Då frågar jag:
- Hur länge har ni känt till bloggen? (Dom känner ju till den, det vet vi alla redan.)
Sedan följdfrågan.
- Varför har ni då väntat med att komma med denna kommentar så länge för?
Och så öppnar jag för dialog. Själv så känner jag att ett passande svar skulle vara.
- Om vi ska i fortsättningen bli förknippade med dig. Då vill vi bli det på det här viset, genom denna länk eller genom denna kommentar ifrån oss. (Typ.)
Och.... DÄR! så skjöt mitt ego låååångt ovanför skorsten. Pekar med handen upp emot himlen.
Det står en massa trevliga ordspråk i mässen varje dag! Sånt gillar jag!
Liiiiite till bara.
Känner för att åka hem nu, har en vecka kvar ungefär. Hoppas avmönstringstiderna kommer stämma något sånär iaf. Vi har lättat ankar och kommit in till Fawley också.
Lyckades på den lilla tid jag var ledig igår redigera ihop 1,30 min på nästa Olof klipp. Gött.
Bara att fortsätta redigera, lite segt just nu men roligt när det blir klart. Eleven hjälpte till med en idé igår också om att ta kort på ett översikts sjökort. Sen klistra in små Donsöbåtar på ena sidan Gotland och Broströms på den andra.
Sen göra animationer och små sjöslag där båtarna skjuter med manifoldern mot varandra. Skärhamnsdialekterna ska hägra när det bordas för fullt!
Tyvärr finns det inte mycket annat i huvudet än dessa små klipp just nu. Enkelt att hålla hemma. Borta, då. Om man kan uttrycka sig så.
Fawley den 22 maj 2008. Spänningen är total, kommer trossarna hålla den här gången också?
Martin Bergman, the look.
Tack Camilla för att du lät Gert låna löpbandet. Och tack för din assistans där med Gert, mycket fin kontroll av borderhamstern.
Jag har nu 26 minuters råmaterial som ska klippas ihop till ca 5. Och detta är bara första avsnittet av följetången Gert.
Allting blev fruktansvärt hysteriskt och Olof tappade rösten vid ca halva inspelningen. Det kan också bli lite extraklipp som är roliga till ett bloopers avsnitt. Mitt manus fanns med i bakhuvuet, men vid gymmet så spårade allting ut och Olof började skälla ut Gert efter noter...
Mmm... the madness. The sweet sweet madness.
Frågan är vad jag nu ska ta tag i först. En dialog mellan Olof och Don Hjort på bryggan med photoshop munnar. Eller drillningen av Gert, the borderhamster! Vad tycker ni?
Olof släpper ut last på tankdäck.
Knepet är att klicka på play, sen paus direkt igen. Då kommer en liten röd stapel börja växa efter den där lilla playpluppen. Du håller nu på att ladda filmen så att den kan ses utan avbrott. Vänta tills detta gråa fält fyllts helt innan du klickar på play igen.
Är det någon som inte förstod detta?
Sen får man gärna klicka på kommentarer där nere och säga vad som var roligt, vad som var tråkigt samt det man inte alls förstår. Man kan hålla med andra som kommenterar eller bara säga att det var bra helt enkelt. Och man måste inte fylla i sin e-post. Man kan vara anonym...
En ordlista över saker som nämns.
Manifolder - där man kopplar lastarmen. Här ska det inte läcka.
Naphta - en storts vätska vi fyller båten med. Den luktar illa och är farlig.
Lastkontrollen - ett rum där styrman kan öppna ventiler samt starta pumpar.
Det är la det man kan veta för att förstå en aning mer.
N'joy!
Det är heller inte olagligt att sprida detta klipp ifall du skrattade till.
Photoshop, det har släppt lite.
Mitt klickande har givit resultat. Jag kan nu göra öppnade munnar och rörande armar som bilder. Det tog lite tid, men nu går det rätt smidigt. Så imorgon kan jag börja lägga på röster och fortsätta göra klipp.
Det går framåt iallafall, sakta sakta tar jag mig mot mitt mål. Räknar inte att det ska ta en vecka direkt. Om jag fortsätter syssla med humor någon eller några timmar om dagen i kanske... tre, fyra år till. Då kanske man kan visa något som de flesta skrattar åt.
Hannah ifrån England, en helt otrolig person som inspirerade mig på många vis!
Nintendo 8-bit. Blodigt allvar.
Sitter med photoshop, mmm.... det här blir bra. Men det tar lite tid att lära sig dom absoluta basic sakerna. Sen har jag fått ta nya kort på personerna som ska va med i nästa klipp.
Mitt minneskort balla ur och ville formateras. Sug...
Men nu har jag mina kort igen. Alla andra kort jag hade, dom är oväsentliga. Har bara ett enda mål just nu, det är nästa sketch.
Ungefär lika målmedveten som när jag lirade track'n field på Nintendo 8-bit ihop med brorsan. Mmm, minns när man vände uppochner på hela konsolen, slet ut spelkassetten i det snart kommande vredesutbrottet och sen gjorde det obligatoriska 'spruta ner så mycket saliv man bara kunde emot kretskortet' rörelsen.
Har nog fräst ur mig över tio liter saliv över mitt gamla Nintende 8-bit.
Track'n Field gick ut på att man skulle trycka så fort man bara klarade av på A eller B knappen. Då sprang, hoppade eller simmade gubben på skärmen.
Detta tog jag och brorsan ett steg längre. Vi skulle va bäst på att trycka fort, och än idag så sitter denna rörelse kvar.
Vi hade träningsläger i att trycka fort för alla kidsen på blocket. Knepet är att spänna underarmen så mycket att hela du börjar vibrera, då trycker du också snabbt. Men efter tio sekunder så sätts krampen in.
Detta stoppade inte mig och brorsan inte. När vi båda skulle trycka på dosan, jag på A knappen, brorsan på B. Då hade vi kompisar över som stod med blomsprutor och kallt vatten för att kyla ner våra underarmar när vi fick kramp.
Back in Linghem. Det är tidigt nittiotal, två små pojkar med en publik av fyra personer med varsin blomspruta. Det är Nintendo 8-bit, det är action och.... det regnar.
- Okej....
- Okej brorsan. Vi kommer klara det här.
- Jag vet att VI kommer klara det här. Bara inte Tobbe missar med blomsprutan igen.
- Nej då Martin, det är lugnt. Har tränat hemma.
- Bäst för dig...
- Fan vi måste slå den där sydafrikanen nu.
- Mmm...
- Redo?
- Okej, kan någon trycka på start knappen?
Tobbe kliver fram, han sträcker sig emot dosan. Trycker på start...
Three! Two! One! GO!
Jag och brorsan börjar vibrera med händerna, en gubbe bestånde av tre olika färger full med fyrkantiga pixlar börjar paddla i någonting som föreställer en basäng på TV'n.
- KOM IGEN! HEJA!
- KOM IGEN NU! THE JOHANSSON BROTHERS ÄR IGÅNG!
- Gnnn... åh... fan snart kommer krampen.
- Mmmpf... gnn, ja.... mmmpff. Fan... KOM IGEN! JÄVLA SYDAFRIKAN, FAN HAN LIGGER FÖRE! SKIT OCKSÅ!
- GNN... ÅÅÅÅÅHHH! FAAAAAN! VATTEN! VATTEN! En ASförbannad Martin ba fräser åt sina kompisar. Alla måste prestera lika mycket!
- Okej! Tobbe och Robert börjar sprutta med sina blomsprutor.
- MER ERA JÄVLA AS! HAN KOMMER FÖRE! MEEEER! Sprut, sprut.
- MEN VA FAN TRYCK FORTARE DÅ! Sprut, sprut, sprut.
- GGNNNNN.... AAAHH, FAAAN. KRAMP! KRAMP! Går ner på knä.
- NEJ! SVIK INTE, VI MÅSTE! VI KAN INTE LOSA HÄR NU NU! DET ÄR BARA TIO SEK KVAR!
- FAN, DET BRÄNNER. GNNNN.... DET HÄR HÅLLER INTE.... Gör grimascher av smärta!
- KOM IGEN NU! TRYYYYYCK! SPÄNN ARMEN, LITE TILL... GNNN... MMMPF....
Målbrottsvrålet trycker på inne i huset. Två pojkar ligger på golvet över en liten dosa och krampar sönder totalt.
nnnnnnggggaaaaAAAARRRRRR!!! DITT.... JÄVLA.... SYDFRIKAN.... AAAAAAAAAASS!
- JA! Nytt världsrekord...
- Vänta vänta. Snart kommer den... Jag väntade alltid på att listan skulle komma upp innan jag jorde mitt 'yes tecken'.
- Haha, kolla listan. Mmm.... Börjar slicka på Tv'n.
- Va fan Martin, när ska du sluta med det där? Det är äckligt.
- Mmm.... en lista.... kolla. cmj är på toppen. Jag är på toppen av listan. Börjar krama och torrjucka lite lätt emot Tv'n.
Jag svimmade i färgsjappet...
På med winamp, ba maxa. Mmm, härligt. Fast det är en massa sladdar överallt. Och kläder. Sen lite damm som Don Hjort the captain kom in och hittade.
Fan då... det blev hyttinspektion, nu måste jag vaska.
Sen skadade jag mig imorse, ett tag trodde jag foten var av. Det gjorde fruktansvärt ont, sen att ingen varken hörde eller såg mig gjorde inte saken bättre. Jag gick in i färgsjappet, Jörgen skulle ha färg till ett rör.
Jag tog en liten pyts, det var en gammal konservburk, det hade varit kantareller i den. Tog två steg emot dom öppnade färgburkarna, och trampade snett. Foten vek sig helt fel, jag ramlade ner på durken och sög i mig smärtan.
- Take the pain Martin, be a man. Tar mig för foten.
- Shit va ont det gör, måste nog lägga foten högt. Lade mig på rygg och upp med foten.
- Mmm, sådär ja. Fan då, det gör riktigt ont. Och ehh, hmm. Det gasar här inne, Thinner och tvåkompfärg. Låg ju med huvudet på durken, gas lägger sig lågt har jag hört.
- Fan då, hoppas jag inte svimmar eller nåt. Kanske ska skrika på hjälp? Och varför sket jag i att ta med mig radio för?
Jag ropade på hjälp, gasen blev starkare, foten svullnade upp. Ingen hörde mig...
- Jaha, skit också. Fan gör jag nu? Ska jag svimma bort här eller? Tankarna börjar vandra, foten gjorde riktigt riktigt ont.
- Nej, vänta lite! Ha! Sjukavmönstring! Fan va bra, speedboat ut ba, sen hem. Ett litet leende smög sig fram emellan dom smärtsamma ansiktsuttrycken.
Kantarellkonserven låg precis bredvid mig. Tänk om denna lilla sak är det sista jag ser? Vilket öde, jag som vill göra så mycket i livet. Gasen börjar faktiskt bli tjock. Ska jag försöka kravla mig ut? Nej... jag väntar lite.
Gäspar till, har legat där en stund. Kravlar mig åt sidan lite, det gör fruktansvärt ont, lägger upp foten på en färgpyts. En färgpyts med röd färg, den färgen jag skulle blanda.
- Ha, kolla där! Ser en kniv som glidit under en liten pall.
- Den har jag fan letat efter ju. Tänka sig, där är den. Alldeles vid kantarellkonserven.
Jag försvinner i tankarna, funderar på livet, på mitt jobb, på mina framtida planer. Jag är så nyfiken på vad livet har att erbjuda, det går inte en dag jag inte svävar långt ut i mina drömmar.
- Mmm, så ska jag göra när jag mönstrar av. Det blir bra, sen vill jag göra något ihop med brorsan på hans semester.
Glömmer bort smärtan, känner inte längre gaslukten.
- Men? Nu kan jag ju röra foten igen! Lite stel bara. Försöker ställa mig upp, det går trögt, men det går.
- Okej, ba o jobba vidare. Får sätta mig på sniskan och blanda färg. Plockar upp kantarellburken.
- Vilken morgon... Så många tankar på så kort tid. Konstigt... det är såna här tillfällen man minns mest i livet.
- Och ingen sjukavmönstring heller. 1,5 vecka till bara, sen hem igen.
Sometimes I feel so free!
Jeffrey visar bryggan.
Jeffreys utbildning av den nya styrmannen går vidare mot bryggan.
- Och here förstår du, here är den nye teacup jag köpt i Belfast. Den har såne häre rubber pads below, det är för att den icke ska fare i däck när rullgången kommer! Åh, den är bra!
- Okej. Och ba suger i sig alla viktiga fakta.
- Ja... du kan få låne den om du vill. Men då måste du love att inge greasemonkeys toucher den med sine smutsige fingrer. Fy, desse smutsfläcker. Jag blir tokig av dom.
Slap the Nerd!
Vi ligger fortfarande till ankars, började skriva på ett roligt inlägg, kände att det var roligare att vara social. Har tagit några kort jag ska använda till nästa filmklipp också.
Det är tema bryggan denna gång, finns ett outämligt lager av saker som kan gå fel däruppe. Det kommer bli bra.
Sen har jag letat upp den gamla goa listan över lågvattensynonymer. Den har hjälpt mig många gånger, sen visade mig en ombord en rolig sida med onlinespel. Jag fastnade för slap the nerd.
Idag har förhoppningsvis Rebecca postat det senaste klippet. Det är riktigt tråkigt att vänta på att dessa klipp måste postas ibland, detta arbete för ett litet klipp. Men det blir bra, detta blev riktigt bra.
Jeffrey lär upp en ny styrman.
- Mmm, glass! Här ser du Christopher, vi får glass till efterrätt. Den är bra.
- Okej. Tar en glass han med.
Jag kommer in i mässen...
- Och här! Pekar med glassen så det flyger en bit choklad emot mig.
- Haha, Jeffrey, behöver du haklappen nu igen?
- Åh! So fräck! Se här Christopher, den här är Martin. Du ska icke listen to honom. Den är dålig, mycket mycket dålig person.
Jeffrey skrattar ljudligt, alla vet att han bara skojar.
- Kolle Martin! Glass for desert!
- Ja ser det. Och hur går det att gå dubbelt då? Ställer mig på lut.
- Mmm... vänte... mmm, mums. Jeffrey glupsar på sin lilla glass. Den är snart slut.
- Ja, Martin. Avlösning here går bra. Vi går igenom alle viktiga saker. Saker som du inte har utbildning att förstå!!
Jeffrey skrattar högt och slickar på sin glass.
- Snart ska du hem Jeffrey, hem till dina bordercollies.
- Border! Martin, ner ska du fatte? Det är icke Bordecollies, det er vanlige Collies. Kolle here Christopher, den her han fatter ingenting.
Jeffrey tar sista slicken på glassen.
- Åh! Den är gott! Klappar sig på magen.
- Jo Martin, det är bare Collies förstår du. Du kan gå in på min frus hemside om du vill. Där kan du se alle dom fine Collies. Dom är champions allihopa. Åh, champion, vilke memories det brings back. Jeffrey ser drömmande upp i taket.
Nu tänker jag att jag skämtar till det lite, jag nämner det där med att i Kina då äter man ju faktiskt hund.
- Är det inte i Kina som man äter hund Jeffrey?
- Men Martin! Slute va så ful i munnen!
- Vadå?
- Äte hund? USCH! (salivet fräser ut över glasspinen) Fy Martin, den var icke alls fun anywhere! När Jeffrey blir lite upprörd, då använder han bara mer och mer engelska ord.
- Look here Christopher, man should icke lyssna på den, den här, dålig människa. Someone will wash din mouth med soapbubblor, det är så smutsig. Fy, äte hund. Pff, tvätte din mun pojk!
- Men jag skojade lite bara Jeffrey.
- Skoje?! Du... du din liten joker där. Här! Får en yesflaska. Kom tillbake when du tvättet munnen från alla fule ord som kommer inifrån din mun.
- Du är nästen like ful i munnen som... som... som dom där greasemonkeys i maskin.
- Du är allt en liten greasemonkey Martin. Haha, ja den är du. Den var bra. Nej, nu har vi icke mere tid med denne knasige människe. Kom Christopher, vi går till bryggen, jag ska vise dig hur du gör kaffe och den bäste sittplatsen på bryggen.
- Mmm... där har jag spenderet månge fine timmer med en teacup. En lugn vakt och en teacup, vad mer kan man önske sig?
Jeffrey lämnar scenen och snart också båten. Ska bli trevligt att få lära känna den nya styrmannen.
Jeffrey 'Brittan' Hawkins!
Slödrar över mousepaden.
Sitter med datorn i knät, slödrar fingret över min lilla mousepad, ser mig runtom i hytten. Ensamt... Klickar in på Rebeccas blogg, hon har redan hunnit skriva om brandövningen. Haha, övning ja, blodigt allvar blandat med klämkäcka kommentarer över radion.
Blev klar med ett videoklipp igår också, lyckades charma fram ett leende på alla som jag visat det för. Även Don Hjort, och det... det är inte lätt. Inte för att han inte har humor, mer för att han är riktigt ärlig.
Det är riktig sjöfartshumor den här gången, folk på tankfartyg kan relatera riktigt mycket. Får skriva en liten ordlista tillsammans med klippet.
Kommer satsa mera på enbart sjöfartsrelaterade humorklipp i framtiden. Vill beta av vissa områden ombord som ba ska ha den.
Jaja, posta hem det med Rebecca var det. Nästa vecka kommer det in här om jag inte lyckas ladda upp det under natten. Sitter och vill skriva ett roligt inlägg, får ta och fasa in hjärnan in till det där lilla konstiga läget. Låta fantasin flöda lite.
Ligger fortfarande till ankars utanför Fawley, imorrn mönstrar folk på som jag också såg mönstra av... Om två veckor är det iaf min tur.
Hmm... ett seriöst inlägg? Nervöst klickar jag på spara & publicera knappen.
Här slutar internet.
Berndt, han har nämligen hittat slutet på internet.
Tack Berndt för att du gör denna blogg ännu roligare!!
Don Hjort is the godfather.
Vi ligger just nu till ankars utanför Fawley, vi ska ligga här ett par dagar nu. Vi har brutit sjövakterna också, det betyder att alla matroser går som dagmän, det betyder också att vi matroser äntligen får sova ut. Fawley ligger i närheten av Southhampton.
Nu kändes det där väldigt seriöst... Och nu kom kapten in i min hytt.
Han vill ha lite kort av mig, kapten. Eller ja, Don Hjort rättare sagt. Det var hans egna idé faktiskt. Sen att jag hängde ut den här hjälpte ju inte heller till. Nu senaste dagarna så kan han heller inte prata om något annat än gudfadern filmerna.
Nu gick kapten...
Han jiddrar om gudfadern sen räcker han ut sin lilla kaptensring och tror han folk ska pussas. Fast igårkväll gick han lite väl långt.
Går förbi kaptens hytt.
- Lilleman!
- Ja? Stannar upp vid kaptens hytt.
- Kom in här ett tag.
- Okej. Går in i kaptens hytt, det är helt mörkt.
- Mmm, let me give you some advice. Nu låter katpen som gudfadern.
- Va fan kapten, nu får du ge dig.
- Käften! Fan spela med nu, annars drar jag övertid ifrån dig. as.
- Meh, fan då.
- Mmm... let me give you some advice... Gudfadern, the wannabe, är igång igen.
- Jaja, vad är det?
- Meh! Fan då lillen spela med lite, har ju dimmat lighten här inne o allt. Värsta stämningen. Nu börjar vi om.
- Okej... snark. Kör då.
- Mmm.... let me give you some advice...
- Yes Don Hjort. Give me some advice. Svengelskan hörs långt ner i lejdaren.
- But first... you have to kiss my ring. En hand sträcks fram i mörkret.
- Öj! Fan heller, nu får du fan ge dig. Det var kul första gången. Och varför har du så jävla mörkt här inne?! Slår på lampan.
- NEEEEJJ! Släck för fan! Får ju ta och spela med lite! Jävla skitmatros du är då.
- Va fan har du gjort i ansiktet?
- Va?
- Har du... har du målat dig med tusch? Don Hjort har målat dit en liten musctash. Inlevelsen är total.
- Lillen... fy fan va övertid jag ska ta bort för dig. Och du... glöm att jag slår in dina träningsprogram till kontoret, kuttar dom direkt här. Slänger upp datorn i knät.
- Du... jag har slutat fylla i den där listan för över ett halvår sen.
- Fan då! Men... ehh, ehh. Skitsamma. Ut ur min hytt, du ba pajar ändå. Jag får hitta någon annan, någon som är lite seriös. Du ba ska sabba hela tin.
- Jaja, vi hörs då. Släcker lampan igen. Går ut och möterJordfels Jobark i korridoren.
- ÖJ! Dennie?! Kom in här ett tag!
- Okej! Haha, Kapten kallar! Shit va najs dimmat ljus du har här inne.
- Mmm.... let me give you some advice.
- Va?!
- MEH! FAN DÅ! ÄR DET INGEN HÄR OMBORD SOM SETT THE GODFATHER ELLER?
Så här ser Fawley ut. Vi har ingen speciell plats, vi tar la den som är ledig typ.
Igårkväll...
Vilken sammanhållning.
Att kanske skapat ett litet samtalsämne ombord i båtar, att hjäpt till så att tiden rullat på lite för den moderna sjömannen. I min lilla värld vill jag gärna tro detta. I min lilla värld så är det så.
Eller så kanske jag bara är en nål i ögat för somliga. Jag har faktiskt ingen aning, svårt att läsa av sånt.
Kommer inte göra någon besviken med historier iallafall. Den källan kommer aldrig sina. Det är bara faktumet med tid som återstår, men det kommer. Det kommer.
Snart klar med ett klipp till.
Sen lägger jag in röster så det låter som om Olof går omkring på däck och snackar med en styrman. Men, ja... Sen kom jag på att Chiefen ska börja beatboxa, att kapten blir inlåst, BeigeBerit kommer in i radion, Kalle Ek är med i bakrunden och folk kommer springandes ifrån land.
Och då blev det hela lite mer tidskrävande, men också lite mera roligt!
Så inget superinlägg idag inte. Jag vill verkligen skriva ett långt schysst inlägg om när alla ombord upphetsat radade upp sig framför Bro Designer. Eller om Kalle och Thomas som varit på svetskurs. Dom lyckades få ihop en hel del på sin vecka tydligen.
A ja, sova var det... Tråkigt och överskattad, dock måste man ibland.
Brostrom.se
Hade varit roligt att få dessa bilder lite kontenuerligt uppdaterade, kul o se sjömansbilder jo!
Här har vi Broströms bilder över management!
Men att spara bilderna var inte så lätt för mig, är det någon som lyckas med det? Jag lyckades ladda hem en av bilderna, men sen gick det inte att få det som skrivbordsunderlägg. Har ägnat två timmar nu att försöka lista ut hur man gör, men tyvärr.
Jag ger upp. Så mycket för att vilja hålla sig lite up to date.
Internet ba ballar ur...
Bro Designer (systerbåt till Bro Destroyer, Bro Delerium och Bro Destructor) låg också bredvid oss när vi kom in, vi alla ställde upp oss och sjöng a capella, we love Broströms, we love our company. Samtidigt som folk stod och tog sig för Broströms Bröstet och kände att vi alla var såna sjuhelvetes bra Broströms Brand Company Guys hela bunten.
Så den nya sloganen lyder nu. Jag tar mig för mitt BB och känner, fan vad jag är en bra BBCG.
Sen har eleven myntat ett nytt uttryck inom tankfart.
- Ska vi sätta fire wirern?
- Eller du menar kanske... trumvirvel, USB-kabeln?
Den moderna sjömannens torra skämt har börjat vädras ombord...
Mjukmedel i håret?
- Gu va mjukt! Hur gör du?
Magnus suckar...
- Hallå Magnus, vad är hemlisen?
Suckar högre...
- Meh! Kom igen nu Magnus. Gör 'luften är fri' tecknet framför ansiktet. Magnus prasslar ihop sin tidning och ser emot mig.
- Martin, va fan försigår i ditt huvud egentligen? Med min hand krullandes i hans mjuka hår.
Boegroev...
Men nu luktar det roev när det troligen blir samma sak inatt. Och då tillslut så kommer det säkerliken bli kommentaren... boegroev till nästa hamn där ryktet säger ankomst 4.30 am.
Tänkte att man kanske ska lägga upp hur många timmar vissa faktiskt jobbar här ombord. Iallafall föregående månad.
Men hehe, kommer såna siffror fram i ljuset blir väl hela verksamheten avstängd.
Don Hjort hotar med ostrullar.
Idag vid lunchen hade kapten en viktig nyhet att ta upp. Det diskuterades lite om saken i fråga och när alla tystnade lite, så vände sig kapten mot mig.
- Och så vill jag inte se det här i nån jävla blogg!
- Nej nej, det är lugnt.
- ... Kapten fäster blicken i mig.
- Du ljuger.
- Ameh, fan ska jag säga då? Jag sa ju nej... Hostar till. äg.
- Va sa du nu?
- Vadå?
- Jag hörde nog allt!
- Nehej.
- Johoj!
- Se inte så jävla full i fan ut! Ska du... Kapten ser sig omkring.
- Ska du ha en ostrulle i ögat eller?!
Här börjar vi i rummet bara skratta. Kapten dock hyvla som ba fan ihop tre fyra skivor gouda ost.
- Ah, du och din jävla blogg. Du tror mig inte. Kapten tar några hårda kliv emot mitt bord och lägger hela sin kroppshydda över mig.
- Ahhh, sådär ja. Ostrulle ba. Du.... ska... inte... skriva.... i... din.....jävla... blogg! Ba mosar ner osten i ögat på mig!!
- Mmmpfff, nnns fan då. Sexuella trakasserier! Hallå någon! Hjälp då för fan, ostrulleattack här ju!
- Håll käften ungjävel. Kapten backar några steg, fixar till skjortan, swoschar till med ena handen igenom håret.
- Don Hjort, gangstacaptain. Ser sig omkring, Rebecca kliver genast fram och gör det han väntade på.
- High five, Don Hjort!
- Yeah baby!
SMACK!
Vi sprider din blogg Martin!
Skönt sjömansbildspel
Let Olofs madness begin!
Leker med photoshop, se och lär.
Snälla sjöfarten, sluta skämta om att ta en klunk av lasten. Detta skojas det om ca tvåtusenfyrtioåtta gånger om dagen när man ligger till kaj. På varenda sorts vis möjligt, en gång hävdade en elev att en sjöman faktiskt också gjorde det.
Han kollapsade direkt, hmm konstigt...
Någon sjöman som har fler torra sjöfartskämt på lager? Säg dom då högt och gör trumvirveltecknet efteråt. Det eller ba fista hela vägen, yatzyfist eller vanlig fist är okej här.
Bigger, desto better...
Det gick inte, vi behövde ännu större grejer.
Tillbaka i verkstan.
- Du Martin, den här skiftnyckeln är för liten. Håller upp en riktigt feit skiftnyckel.
- Skojar du?
- Nej, det är sant.
Så, då var dagen här. Dagen då jag äntligen skulle faktiskt behöva använda... den största skiftnyckeln ombord. Jag trodde aldrig någonting på däck skulle behövas skruvas av den där.
- Okej, då får vi ta... DEN HÄR!!! Sliter upp den. Den största! Den FEITASTE!
- O jävlar Martin! Fan va stor den är!
- Mmm... den här babyn vettu, inte bara ett verktyg. It's a way of life. Smeker den med mina skitiga händer, kysser den ömt och börjar nynna på låten jag redan förberett.
Texten är enkel, det är bara att sjunga:
It's big, it's bad, it's mine and... it's a way of life. Med riktigt mörk röst.
Samtidigt som du går fram och tillbaka på kobryggan dårå, med... den FEITASTE. Över axeln. Jag och eleven gick fram och tillbaka på båten tre gånger innan vi använde den, vi turades om att hålla i den. Sen att använda den.
Vilken känsla, vilka krafter, vilket grepp. Eleven sa att han skulle köpa en sån här till sin båt. Bara för att ha den liksom, jag förstår han. Den finns på min önskelista också, fast en begagnad. Den ska ju varit använd lite.
Vilken dag det var idag, folk ifrån maskin stirrade bara på mig när jag kom tillbaka med den. Inga ord nämndes, det var så mycket känslor i rummet, det är så sällan den verkligen används i maskin också faktiskt. Och nu har en däckare använt det, det är respekt.
Äkta respekt...
(Bilder kommer ikväll, tog inga idag tyvärr. Seriösa bilder såklart, med bar överkropp och smutsiga fläckar.)
Påväg och förlängd.
Kapten ropade på radion, han ville att jag skulle komma in idag och prata allvar. Han räckte mig en kopp kaffe, tände en cigg inne i skitmässen och blev seriös.
- Du har två alternativ nu. Du har ingen avlösare förrän den 18 eller 28 maj. Vilket blir det? Suggar på ciggen.
Jag vill hem, jag vill ha pengar. Vad skulle jag välja?
- Hur lång tid har jag på mig att tänka? Tar av mig hjälmen och slurpar på kaffet, det var för varmt ännu.
- Ehh, kafferasten är slut om tio min. Fimpar.
- Hmm, okej. Jag kör la på, vi tar den 28 maj. Slätar av håret och sätter huvudet på lut. Bara sjömän som kan göra på rätt sätt här.
Kapten slängde upp mobilen, ringde personalfördelaren på kontoret, hon satt och åt en bulle också. Lade på.
- Japp, klart. Sträcker fram näven.
En handskakning och nu endast tre veckor kvar ombord. Eller nåt... Det blev 'yes-tecknet' yatzyfisten och ut på däck igen.
Brejjan, ena sidan najs. Andra sidan katastroffult.
Tankrent på tankbåt. En actionfilm!
Fläktsäckar som blåser luft ner i tankarna till vänster. Liten skorsten till höger där gasen kommer ut.
Kapten kom ut på däck vid midnatt.
- Klarar ni vara färdiga innan tio i tre? då hivar vi ankaret. Kapten, allvarlig som få.
En deadline, ett förtroende... Ett osäkert, svar ja ifrån mig, som fick konsekvensen fruktansvärt mycket spring på däck. Klockan tjugo i tre så var det fortfarande lite gas kvar i sista tanken, det skulle inte vara det, men nu var de det ändå. Hade då kört hårt i 10,5 timma.
Föreställ er en långfilmscen, action såklart, hårda sjömän i kargt väder med saker som viner dånar och pyser överallt omkring oss. Störningar ifrån radioapparater och slutscenen, klimax är här. Ska dom klara det i tid? Vi kunde ju inte gå ner i sista tanken?!
Hur ska vi göra? Sjömän står ovanför trunkluckan och känner den lätta gaslukten, hopplösheten kryper över oss. Har vi misslyckats? Har jag misslyckats? Nej... jag kan inte misslyckas, detta är inte möjligt. Detta går att lösa.
Jag slet på mig ett BA-set (lufttub och mask) och vände mig emot överstyrman.
- Vi ska fan klara det här, det är bara några minuter kvar. Jag går ner! Jag går fanimig ner! Jag skiter i om det är gas där nere!
- Nej, Martin. Det är farligt! Jag snackar med kapten först, det är också emot regulations det här.
- Regulations! Va fan, mitt rederi står och hänger på att vi ska lasta båten i tid ju! Jag skiter i regulations! Jag har gett mitt ord till kapten ju. MITT ORD! HÖR DU DET!
Överstyrman sliter tag i min axel och ser mig djupt i ögonen. En tår glider ner för min kind, jag som var så nära. Ska det sluta med att regulations sätter emot?! Det är ju bara en futtig liten tank kvar till en komplett tankrengöring.
- Jag vet Martin, jag vill att det ska bli klart i tid lika mycket som du. Men ibland så måste man bara släppa taget, släpp den sista tanken Martin.
Huvudmaskin går igång med ett stort buller, tjock svart rök väller ut över däck. Jag gör ett ryck med kroppen som gör att överstyrmans hand försvinner ifrån min axel, ställer mig vid relingen med all utrustning stand by.
- Gå in och ring då. Jag väntar...
Överstyrman gick in och ringde upp till bryggan.
- Kapten, ska vi göra det? Det är ju emot regulations faktiskt.
- Nej, ni har redan gjort vad ni kunnat. Vi går in och ser vad som händer.
Genom ett skrik som knappt hördes för alla maskiner och fläktar som väsnades runtikring oss, så fick jag höra kaptens beslut. Jag svarar inte. Jag visar att jag vill vara ensam en stund, överstyrman lämnar mig.
Jag ser ut över det svarta havet, ser sedan ner på det röda däcket... min arbetsplats. Jag känner hur saltkristallerna ifrån relingen tränger in i mina små skrapsår jag åkommit under kvällen.
Jag gjorde mitt bästa, men räcker det för att mitt rederi ska älska mig?
Vi går in och ser vad som händer, jag får släppa den sista tanken... Det gör ont i mig, jag som så gärna vill bli en sån där sjuhelvetes sjöman.
Kommer jag någonsin att bli det? Orkar inte tänka, jag går in nu. Jag ger upp...
En timme senare ringde dom till min hytt, ankomst. Inspektörerna gick omkring med ficklampor och sura miner, jag gick in i en timme till efter ankomst. Gick sedan på min vakt, då jag fick slutbeskedet.
Inne i lastkontrollrummet.
- Martin... high five. High five Martin, du klarade det.
En styrman för sakta upp sin hand i high five läge emot mig, jag smackar till och känner. Fy fan va bra vi är, att mitt rederi har sånt bra folk på sina båtar. Det är sjukt egentligen.
Nu ska jag sova, munnen är full av blåsor pga dålig sömn, ögonen hänger som svarta små tepåsar. Earl Grey tepåsar. Men mitt samvete är lika rent som tankarna. I mitt sinne så älskar mitt rederi mig, alla älskar en bra sjöman.
Jag har nu kommit steget närmre. Jag känner att målet inte är omöjligt. I framtiden så kommer folk säga... Martin, han är en sjuhelvetes sjöman. Så det så.
Kontoret, it's back!
Kontoret, en serie inlägg jag drev med under dom två nostalgiska ocensurerande månaderna augusti och september 2007. Dessa inlägg är nog mina personliga favoriter, satt och skrattade högt för mig själv när jag skrev dom.
Jag tar nu upp dessa humoristika karaktärer ifrån kontoret, alltså då mitt rederis kontor.
Sen måste jag väl tillägga att jag aldrig träffat någon ifrån kontoret faktiskt. Får la skriva sånt här nu när denna blogg hamnat på tapeten här och var. Var rädd om ditt jobb, var en ganska nyligen vädrad kommentar faktiskt.
Givetvis är jag rädd om mitt jobb, och givetvis är jag glad att nu vara på topp tio träffar ifall man googlar mitt rederi....äg.
Ok, föreställ er nu, den 4 maj, det är kontorsmiljö. Inte vilken kontorsmiljö som helst heller, det är ett rederis kontor, mitt rederi, feta redare ihop med backslick papperstryckare. Eller nåt, har inte en aning om hur det skulle se ut faktiskt.
Men iaf, diskussionerna tar sin vanliga form under en helt vanlig arbetsdag....
- FAAAAAN!
- Va?! Vadå? Någon ställer sig upp och ser helt förskräckt ut.
- Vem i helvete är Linda? Börje pekar på en tavla, ser ut som en topplista.
- Det är den nya tjejen som har hand om löner och sånt, hon kallar sig Linda Lovelace där.
- JA! Jag ser det, och hur i helvete har hon kunnat toppat här utan att först utmana mig?
- Hon är fan het på Slimevolley, dom hade samma turneringar ombord säger hon.
- Va?! Kommer hon ifrån en båt?
- Ja... det var ju hon du ehh. Fastanställde, klockan ett på natten, på befälsmötet. Remember?
- Jaha... ojsan. Fan har hon börjat jobba här nu? Skit också... Kliar sig oroligt på huvudet.
- Ja. Hehe, hur gick det med anställningen?
- Ja ehh.... Tar sig för kinden lite, som om det fortfarande svider. (Äg kontoret, detta är första klass äg.)
- Så, Börje du är lite ägd här. Hon fick fem stycken quick fives på raken, alltså en direkt stegring till första plats. Du la in den regeln. Minns du det?
- ÖJ! Nu ska det fan inte dras upp SLIMEREGLER i fejset på mig inte. Jag är den obesegrade slimevolleybollspelaren i detta kontor, jag är den som har flest quick fives, jag är den som bemästrat den psykedeliska slimen.
Börje kliver upp på en stol.
- JAG ÄR DEN NÅGON MÅSTE SLÅ FÖR ATT KOMMA LÄNGST UPP PÅ SLIMELISTAN! JAG ÄR DEN SOM ALLA ANDRA VILL VARA! JAG ÄR THE SLIMEVOLLEYBALL CHAMPION!
Börje tar sig för bröstet.
- JAG VIKER MIG INTE FÖR NÅGON! INTE ENS FÖR MACGYVER!
Linda kommer in precis bakom Börje.
- Hej...
- I AM THE CHAM... Vänder sig om. Börjes ögon spärras upp direkt!
- Hej Linda, ehh, grattis till nya jobbet. Vill du ha kaffe, te? Ett wienerkex kanske? Jag springer ner på fiket och köper ett. Hej då! Hej då alla! Ha så trevligt. Kul att se dig Linda, verkligen. Tjaba!
Swosch, så var börje ute på gatan igen.
Fortsättning följer såklart. Funderar på en helt ny kategori här, så man kan följa kontoret ordentligt liksom.
Vi går nu...
Vi blev färdiglossade igår på min vakt, jag och eleven började skruva lite på den ena manifoldkopplingen. En kajgubbe kom ombord med lite verktyg och gick till den stora lastlinan.
Som last den här gången hade vi en substans, som liksom frös till iskristaller ifall det droppade på någonting. Vi har så mycket olika saker, tillslut bryr man sig inte vad det är för vätska.
Men kajgubben verkade vara full medveten om det. Killen sa supersize me, plockar fram en feit gasmask som han knyter åt runt ansiktet. Sedan ett par gummihandskar som kavlas långt upp för ärmen.
Eleven vänder sig om och ser kajgubben, sedan tittar på mig och våra uppkavlade ärmar utan handskar iklädda overaller.
- Du ehh, ska vi verkligen stå kvar här?
Jag ser upp mot kajgubben, som ser emot mig igenom skyddglasögon och hör andetagen inifrån hans gasmask.
- Hehe, nja... Vi går härifrån. Med tanken. Hur mycket kemikalier får vi faktiskt i oss här ombord?
Psykbrytet
Fick en liten bild på mailen. Psykbrytet, vilket namn. Ser ut att vara en medicinblogg, ser också avancerad ut. Försökte hitta en kommentarknapp, fick scrolla ett tag faktiskt. Kul att få mail ibland!
Uppdatering här:
Fick ett sånt där super duper inlägg ifrån psykbryt, hur ska man toppa det? Går liksom inte, är nog inte meningen heller. Blir mäkta smickrad, hoppas jag inte gör dig besviken. Garva som fan på slutet, uttrycket psyk måste användas mera. Klockren verkligen!
Asså, lackar fan på blogg.se ibland. Lägger man in en bild och centrerar den, då fastnar allt annat skit också i center. As... you are ashål ibland.
Trött...
Det är la inte helt riskfritt att använda andras ansikten hur som helst...
Loggar in på BeigeBerits blogg och blir glatt överraskad, ser i inkorgen att en gästbloggbild poppat upp och har även skickat iväg ett mail angående en spelfilm som ska spelas in uppe i norra Sverige. Det verkade inte alltför omöjligt att jag skulle kunna få en roll faktiskt, frågade ifall jag kunde få manuset.
Väntar fortfarande, svarade idag på hans mail. Får se vad som händer.
Har skrivit klart ett litet manus på första delen av Gert the Bomhamster och Olof. Har visat det för den som tagit sig an rollen kameraman, manuset gick att tyda, en bild av den lilla visionen går att fås genom att läsa det.
Skönt... har då hittat en stil på manus jag kommer fortsätta med.
Vill filma, vill skriva, vill redigera... måste sova.
Godnatt...
1 maj... vad demonstreras det om till sjöss?
Ja, Rebecca har skrivit om 1 maj på sin blogg. Och ja, hon verkar ha förträngt våra små demonstrationer här och var i båten. Vi har diskuterat om vad vi ska demonstrera om, men förutom kanske pengar så kom inget riktigt handfast upp på tal. Så vi tog beslutet att vi spontandemonstrerar helt enkelt! Ett gammalt sätt att demonstrera till sjöss faktiskt. Jag lovar...
Så demonstration blev det minsann!
Men det är inte diskussionen om lönerna som vi demonstrerat om idag. Våra löneavtal är redan färdiga, vi klarar inflationen i tre år till iallafall. 3 procent för manskap, 5 för befäl, klyftan ökar och solidariteten minskar. Eller?
Så vad demonstrerade man om då? Givetvis om det som vi ser just nu, gärna också med det älskade blame game begreppet svenska rederier tagit till sig och värnar högt.
Fortfarande oklart? Lite luddigt beskrivet kanske?
Låt mig fortsätta...
Iland, ett ord som den moderna sjömannen alltid sätter citationstecken framför, då går man med plakat som man redan förberett. Det står höj detta, sänk detta eller sluta bomba där. Sänk pris på bensin, ja sänk också priset på blöjor, eller börja använd den renoveringsbara varianten.
Till sjöss. Då spontandemonstration klubbats igenom. Så gick det idag till såhär.
Imorse, klockan är halv åtta. Folk kommer ner en efter en, det gnuggas i ögon och slevas Sigges goa mannagrynsgröt. Det hela ser ut som en vanlig morgon. Men... det är ju 1 maj. Det betyder demonstration. Hela dagen...
- Godmorgon.
- Morrn, morrn.
- Mmm, gröt.
- Gött.
- Hehe, baconost och Digestivekex till frukost! En sjöman kör Kavliklämmen över två kex och gör en liten Bic Mac.
- Men... vad är det här?
- ... Alla ser lite spänt emot kapten som står vid gröten.
- Vadå?
- Det finns ingen sked i äppelmoset här. Brukar det ju alltid göra.
- Ja.. det brukar det. Motorman håller med.
- Och kolla HÄR! Baconosten är slut!
- VA?! FAN OCKSÅ! En maskinist tar sig för ansiktet. Detta är fan oasseptabelt!
- Betyder detta att?
Kapten vänder sig emot sin besättning. Alla nickar instämmande emot honom, föreställ er att kapten är Oprah och vi medhållande kvinnor i publiken. Så såg det ut. Faktiskt.
- Ja... jo. Detta kvalificerar sig för...
En osynlig gong gong slås inombords alla i rummet. Det är demonstrationssignalen.
Kapten höjer sakta fingret ovanför huvudet. Håller den sista baconosten den andra handen. Sedan säger han ordet, ordet som kommer forma denna dag till den minnesvärda dag det faktiskt är.
- LYSTRING MIN BESÄTTNING! JAG KALLAR TILL.... Här klämmer kapten i baconosten så det sprutar till lite. DEMONSTRATION 2008! Sprut!
Ett vrål hörs ifrån lejdaren. Det är Magnus som brakar ner, han brukar alltid komma lite senare till mässen på morgonen.
- NEEEEJ! VÄNTA PÅ MIG!
Motorman väntade iaf inte på någon. Han ställer genast upp, ba vräker undan sin tallrik. Mannagrynsgröten flyger ner på durken.
- Cha Cha tåg!!
- Jaaaaaa!
Tre sjömän ställer sig genast bakom motormannen, Rebecca har hört allting och springer in med en stereo och ba maxar skiten. Det obligatoriska cha cha tåget är i full gång.
- Da da da ta. CHA CHA! Rumpor åt höger. Da da da ta. CHA CHA! Rumpor åt vänster.
Kapten har redan börjat på att göra en banderoll.
- Bra gubbar! Fortsätt cha cha'a ut på däck så kommer jag med banderollen sen!
Kapten kastar sig in i mässen.
- Sigge, Sigge! Vi behöver banderoller som det ska stå... ehh... ehh. Mer sked åt sjöfolk! På en, sen ehh... Ge oss ost. Baconost ba! På den andra!
- Ja, vilken bra idé! Vänta då ska vi se.
Kapten ba sliter av sig sin vita skjorta.
- Vi tar den här!
- Ja, och så.. ehh... ehh. KOLASÅS!
- HAHA, JAAAA! Kapten börjar vrålsjunga som en liten student! Demonstratioooon! Tjalalala.. Demonstratioooooon. TJAAAAAALALALA! Salivet ba fräser emellan tänder och skjortan vevas över huvudet!
- Här! Sigge kastar kolasåsen till kapten. Sen behöver vi fästa den på något. Ehh... ehh.
- Sparka sönder en stol! Sen använder vi sirap som klister, och kolasås som text!
Kapten, i bar överkropp, ba vräker ut kolasås på sin skjorta.
- M.... E..... R..... Haha, 1 maj! Fan va rätt, demonstration hela dagen!!!!
Inne i dagrummet, så har cha cha tåget börjat arta sig. Fem sjömän är nu påväg ut mot däck.
- Da da da ta. CHA CHA! Rumpor åt vänster.
- VÄNTA VÄNTA! Magnus som står sist i Cha cha tåget bryter mönstret.
- Vi behöver mer att demonstera för. Två saker räcker inte, jag kräver mera!
- Ja... fan då. Ehh, ehh... Alla ser sig om i rummet.
- DÄR! Kolla en Allers Tidning! Inga kvinnomagasin ombord!
- Va?! Men jag är ju tjej, det där var ju diskriminering. Rebecca, sur som få.
- A just det. Sorry... Ehh, ehh... Nåt annat då.
- Va är jobbigt att göra ombord? Vad vill vi sluta göra?
- Vässa pennor?
- JA! Fan asmeck ju, kom bläck över hela knät igår ju. Fan ologiskt!
- Ja!
- Alla på?
- JA!!!! Inget mera pennvässande!
- Då behöver vi en banderoll till!
- Det fixar jag! Magnus, förstemaskinisten ger järnet ner till maskin. Ut på däck ni så kommer jag sen!
- Da da da ta. Cha Cha! Rumpor åt höger.
- HA! Kolla här! Kapten i bar bringa och Sigge kommer springandes mot alla med varsit stolsben och kaptens sönderslitna skjorta. Sirap och Kolasås dryper nerför dom båda två.
- Shiiit! Fan va fett.
- UT PÅ DÄCK!!!
Hela besättningen börjar dansa ut på däck. Kaptens bröstvårtor blir stenhårda, det är rätt kallt.
- Da da da ta. Cha Cha! Rumpor åt vänster.
- Ska vi hitta på en hejaramsa?
- Ja! Ha, den måste innehålla. Skedar... ehh. Baconost.
- ALLERS!
- Nej! Det var ju diskrimnering!
- Ah, just det.
- Va vad det mer då?
- Pennvässare!
- HA! Just det!
Nu kommer magnus ut på däck. Han har gjort banderollernas banderoll!
- Kolla! Kolla!
- O jävlar! Vilken banderoll!
Mange Mongstad hittade ett par gamla nätbrynjor, gaffatejp, säkert 40 paket wienerkex, över 200 CD-skivor, en pennvässare och fyra stycken inlagda strömmingar. Allting är fäst med wajerfett på en unitor EEBD-mask och lagt på en vagn i en stor hög.
- Tänkte att det behövs ju riktiga grejer. Vi kan ha det som radarreflektor också!
- Shit, vi behövde ju beställa en radarreflektor.
- Aaaahh, inte bara demonstration idag, vi sparar pengar åt rederiet också!
- High Five!
Smack!
Kapten ställer sig på Manges lilla berg som nu är en radarreflektor.
- Klockan är bara halv nio, vi har redan demonstrerat emot skedar, baconost och pennvässare.
- Nu måste vi också hitta en syndabock för dessa tre.
- Kontoret!
- Ja, allt är kontorets fel. Och Rebecca.
- VA?!
- Ja, fan. Du får ju lägga ut skedar så det räcker väl?
- Ja ja...
- Ok, klubbar vi det eller!
- Japp, kontoret och Rebecca får ta smällen för den här dagen.
Kapten smackar till Manges radarreflektor så fettet skvätter till.
- Fan gör vi nu då?
- Ja.... det är någonting mera man brukar göra 1 maj till sjöss?
- Hmm, vad var det nu igen.
- RAVE!
- JUST DET!
Stereon Rebecca har med sig på däck slås om till Techno. Alla börjar hoppa!
Uhn Tss Uhn Tss Uhn Tss Uhn Tss Uhn Tss
Sen börjar det regna, vi är ju i skottland.
- Neeej, regn!
- Meh! Vi som hade så kul...
- Och där smalt banderollerna bort. Skit också.
- Äsch, vi skiter i det här. Inte samma känsla längre, det var bättre förr.
- Ja...
- Mmm, minns ni 94?
- Värsta.
- Värsta ba.
- Vi går in igen...
(Blir nog en fortsättning följer på tema demonstration. Har ett riktigt hett inlägg om kontoret i huvudet. Men det får bli en annan gång.)
