Nya Zeeland, vi stressar lite...
Behov, vad är dom bra för?
är hur seg som helst i kroppen, vi vandrar varenda dag. Inga små promenixer heller, idag besteg vi ett berg på 1550 meter ungefär. A ja, vi ska vidare neråt nu till Milford Sound.
Ok, nu balla det ur med att lägga in kort igen. Hade några najsa på g. Men men, datorer hatar mig, Ronald McDonald fortsätter skratta och vi drar söderåt.
Shoo!
Andas... andas lugnt.
Jaha... Nu funkar inte alt knappen, da kan jag inte gora nagra aao.
Jag har borjat se fram emot att fa komma hem, billigare internet, filmjolk och ehh. Fick ett mail ifran min arbetsgivare nu. Jajamensan, tillbaka till Bro Anton den 1 april eller tidigare.
Ja, det blir tva veckor av Polly, svensk yoghurt och harlig svensk kultur. Saknar varat lilla land faktiskt.
Lollo som jag reser med har fatt traningsverk, kanske nagon slang av muskelinflammation. Vi har vandrat som ba fan kan man saga! Igar tog vi en 8 timmars promenad pa 6 timmar. Abel Tasman National Park, 2,2 mil...
Najs som fan!
Ar imponerad av henne faktiskt, hon biter ihop trots skoskav och vark i hela kroppen. Lollo ville doda manniskor istallet for att saga hej till varenda glad fan efter ett tag. Sedan har hon overtygat mig om att man inte behover mjolk till havregrynsgroten, sa nu ater vi utan.
Ska vidare nerat snart till glaciarerna.
Jaha, nu gick det inte ladda upp kort ocksa.
Mt Isabella -1400 meter high- typ...
Vi var inte hungriga på middag än så... hon föreslog att vi skulle bestiga en närliggande kulle. Det såg enkelt och litet ut på avstånd, att bestiga var dock en annan femma. Hungriga blev vi iaf!!!
Idag dock, herregud...
Vi besteg ett aningen högre berg. är helt slut just nu, hoppade in på ett hostel för att låna en dusch och lite internet. Ska iväg norråt snart, långt norråt.
Det skulle ta 5 timmar, vi gjorde det på 3. Kommer nog känna av det imorrn.
Stället heter Hamner Springs, om någon känner för att kolla in det.
Ska hoppa av här nu, Lollos tur att surfa.
Shoo!
Campervan nr 2!
- Tjena! Du ta min väska och kamera, jag ska upp. Ta nu en massa kort nu, ok?!
Sen gick hon upp på bardisken och deltog i en danstävling. =)
Träffade henne igen i Adelaide, vi kände igen varandra först på blicken, vi sa dock inget. Jag gick in senare i TV rummet, där satt hon och hennes kompis Emma som är i Perth nu. Dom frågade ifall vi träffats innan. Tror det sa jag och satte mig emellan dom.
När filmen var slut så skrev jag och Lollo ett kontrakt, vi skulle hyra en campervan ihop på Nya Zeeland helt enkelt. Och nu är vi här dårå. Ska när jag loggar ut härifrån gå runt hörnet och hoppa in i en 'Wicked Campervan'.
Vi ska upp till Kaikoura igen. Vi ska simma med delfiner har vi bestämmt.
Tre veckor kvar... Snart, snart så börjar det.
Känsloladdat bungyjump.
Vaknade klockan kvart i sju på morgonen, klädde på mig och startade campervanen. Jag behövde värme, det är fan inte varmt här på mornarna, ibland är det frost på vindrutorna.
Men var gör det? =)
Körde in till Queenstown, vi sover en bit utanför stan på en liten grusplätt. Billigt (gratis...) och med en utsikt över en dal, helt ok. =) Parkerade i centrum, kollade P-mätaren och det var gratis fram till klockan 9. Tjejerna önskade mig lycka till och somnade om.
Jag klev in på bungycentret.
Jag var fortfarande trött så jag hade inte riktigt börjat fundera på vad jag faktiskt skulle göra idag. Gick fram till check-in disken och gav dom ett bokningsnummer:
- Martin Johnson?
- Typ ja.. eller ja hehe. Yeah, that's me.
- Do'in the Nevis right?
- Yes... Yes I am...äg. Här knyter jag näven lite.
Gick sedan in till Subway och köpte lite frukost, inte för mycket och inte för lite. Precis lagom, ifall jag ba spyr ut hela skiten det första som händer ba. Jalapenos och pickles i 120 kmh rätt i fejset...nja, inte så najs.
In i bussen, guiden idag heter Phil och kommer ifrån USA. Phil skojar det ordentligt direkt ifrån början. Lite klämkäckt så vräker han ur sig att jag hoppas inte att repet går av idag.
Haha...hehe, jävla as. Phil... Din lille spjuver, skoja sådär. Om jag inte satt längst bak i bussen så skulle jag slänga fram handflatan direkt och även lägga till en low five.
Sedan somnade jag direkt, var ju skittidigt, typ klockan 8. Det håller ju inte.
En jävla tur att jag faktiskt slaggade en stund, inte för att jag blev piggare, mer för att jag slapp se själva bungyberget vi åkte upp för.
Bussen stannar till, jag kliver ut, gnuggar mig i ögonen och ja. Herregud, där var det. Ett stup helt enkelt. Jag behövde gå på toa, direkt. Sedan fick vi alla en sele på oss och så vägde dom in oss. Här var dom skitdiskreta iallafall, den som väger mest, hoppar först.
Jag börjar frenetiskt titta mig omkring, bara en massa spinkiga brudar, fan också... Detta håller inte, gick ut bakom bungy huset och fick se den lilla buren som hänger och dinglar mitt i dalen. Nej, jag hoppar fan inte först.
Det kom fram en Irländare och började råstirra på buren. Dom skrev ner våran vikt ovanpå handflatan, jag frågade vad han vägde. Här var jag skitsäker på att han vägde mer än mig.
Och i helvete heller, ett kilo mindre än moi. Detta håller inte, jag behöver gå på toaletten, igen. I ett tappert försök att minska min vikt med tre kilo senare så ville jag väga om mig.
- What?
- Yes, you heard me. I wanna do it again.
Då såg jag en lite halvfet amerikan komma in i huset. Lugna puckar ba, skönt...
Ett par människor hoppade in i en liten mindre bur som tog dom ut till den stora buren. Jag kallade allting för the burers av hell, allting började vrida sig i magen. Pulsen gick upp typ, ehh vad är maxpuls en människa någonsin haft?
A ja, jag toppa det och lite till, började hyperventilera och stirrade på dö burers av hell igen.
Herregud, och jag betalar för det här. Sen kom något som peppade mig lite till att ändå göra det. En man, han var 60 år ung. Den naturliga tävlingsinstinkten satte in, om han gör det och jag inte, så är jag en mes.
En annan av anledningarna till att jag stod där också då är Nils ifrån Kungälv. Nils min vän, du har snackat om detta hopp sedan dagen jag träffat dig. Kan ju inte göra dig besviken kompis, eller ehh, typ as. Jag var ju livrädd.
Sen var det dags för det första hoppet för dagen, en amerikan, det är helt dödstyst i dalen, man hör lite mummel, man ser en liten prick sakta gå ut på en platta.
- Three
- Two
- One
- Jump!
O min skapare i alla fridens namn, jag ser bara en man precis slänga sig hejdlöst ut för dö burers of hell! Nej nej nej nej, fan... Vad gör jag här?
- MARTIN! Come on, It's your turn!
Vänder mig om och ser den lilla buren igen, det var min tur att åka ut...
Att åka ut var riktigt läskigt, vi tittar på ytterligare en person skrika ut sina känslor i 8,5 sekunder nerför stupet. Vi kliver in i den stora buren, alla står med en konstig känsla i maggropen. Det var väldigt många förstagångshoppare idag. Stämningen var glad och en aning spänd.
Jag pratar med en man ifrån Israel, han var skiträdd. Det var första och sista gången sade han, jag förstår exakt vad han menar.
En efter en hoppar folk ner, vi såg på igenom det fönster som också var vårat golv. Jag började bli ännu mera nervös, detta är inte naturligt, en människa ska inte göra så här. Man ska inte hoppa, man ska bara inte...
Isrealkillen var nästa, jag klappade han på axeln, han gick in och fick sin lina fastspänd runt fötterna. Skräcken i hans ögon, stackars man. Jävla idiot...
Plattan man skuttar fram till är inte speciellt stor, Israelen hoppade sakta sakta fram. Stannade med tåspetsarna precis utanför. Här var det dags. Det var också viktigt att man verkligen hoppade ifrån plattan, man fick alltså inte bara luta sig framåt och bara falla. Då kunde man fastna i grejer som hängde under.
Ja... det var ju lätt.
- THREE!
- TWO!
- ONE!
- JUMP!
Inget hände... Han tvekade, han var nu riktigt rädd och mannen bakom grabbade tag i honom. Han skulle ändå fortsätta.
- THREE!
- TWO!
- ONE!
- JUMP!
Och... där försvann han, långt ner i avgrunden. Vrålet var en aningen skräckinjagande. Han kom upp uppochned, helt skräckslagen skrikandes att han ska aldrig mer göra om det.
Tack för den boosten...
Vi såg två stycken till hoppa, sedan var min lilla lapp framme. Martin Johnson... Jaha, hejdå då.
- Martin?
- Mmm...
- Youre next. First time?
- Yepp...
- I can see that, a bit nervous ey?
- Yepp...
- Hey you're from sweden right?
- Ehh, yes. Stirrar på ännu en hoppare.
- Don't you have like free dental care?
- ... Nu fattar jag ingenting.
- Free dental care? Hello? Viftar med handen framför mina glasblanka ögon.
- Wha.. what, ehh yes, till you 20 or 21.
- Ha! I knew it.
Nu börjar han prata med en annan anställd. Tack, det där ställde ju då inte till det i huvet.
Checka strumporna, grymma va?
Dom öppnar upp en liten grind, jag kliver in och sätter mig på stolen. En man kommer fram och börjar spänna fast saker runt mina fötter, jag börjar bara att nicka. Han försöker förklara något för mig, jag fortsätter nicka. Jag börjar darra i kroppen, jag började frysa. Och jag som hade alla kläder jag äger på mig...
En man hoppa precis bredvid mig, när han kommer upp så var det min tur. Allting blir helt tyst, jag hör människor fråga mig någonting, jag bara nickar. Jag ser den lilla plattan, ser också mina ihopbundna fötter, ser plattan igen, hör mitt hjärta bulta.
Fan fan fan fan, ska jag spy, svimma eller bara försvinna? Hoppa? I helvete heller.. Kom igen nu Martin, hur ofta gör du detta? Glöm allt, bli helt tom och bara gör det. Skärp dig, herregud vad mitt hjärta bultar, fan där är plattan.
Ska man ha händerna utsträckta? Vad sade han nu igen? Just det, ett ordentligt hopp var det. Shit va plattan är liten, kanske ska öppna mina ögon, ahh eller, jo...
Nej... nej, nej, nej. Det enda som syns är berg långt långt borta, jag tittar åt sidan men ser bara mera berg, det finns ingenting framför mig, detta håller inte. Mina tår har ingenting framför sig.
Ok... sluta tänk... slappna av...
Allting sker i slow motion, mitt sinne stannar till, jag hör någonting eka bakom mig.
- THREE! ... three three three
- TWO! ... two two two
- ONE! ... one one one
- Ok... Nu gäller det.
- JUMP!
Jag viker mina knän och tar ett kliv. Det kändes faktiskt som mitt sista. Luften viner runt mina öron, kroppen spänner sig för allt vad den kan, dom 8,5 sekunderna känns som en evighet, jag är helt tyst, jag ser marken närma sig. Detta är ren och skär skräck.
Och... där! så tar det emot.
Upp igen, nu återfår jag fattningen, jag ser mig omkring, det är så otroligt vackert allting. Alla känslor bara släpper och jag skriker ut det som byggts upp inom mig...
Jag gjorde det, jag gjorde det mest onaturliga en människa kan göra.
Jag slängde mig utför ett stup.
Denna känsla är nog unik för oss alla. För mig var den helt otrolig, alla tankar, alla känslor. Allting som bubblande inom mig, allting bara släppte. Jag kommer aldrig glömma denna dag, jag kommer aldrig glömma den känslan, det ruset.
Helt sjukt egentligen... men vilken grej.
134 meter är ganska högt...
Imorgon...
Ja, det kostar runt 1100 kronor att göra, exklusive DVD:n o så. Det ar ca 134 meter högt och man faller i ca 8,5 sekunder innan det tar emot en aning...
Bungy baby, the highest there is...
Allt är redan booked and payed for, hon i kassan såg mig djupt i ögonen medans jag betalade:
- Have you done any jumps before?
- No...
- It is pretty scary you know.
- Hehe, I know.
- You should have done a smaller jump first.
- Sorry babe, gotta run. Catching an early bus in the morning.
- Ok, just don't eat so much breakfast.
är lite sådär lagom ladda kan man lugnt säga. Har redan börjat pumpa adrenalin typ, hoppas fan att jag hoppar bara. Jag kommer också stilla en liten pervers lust jag alltid haft. Varje gång jag står vid ett stup, då dras kroppen nästan lite över.
Har alltid varit nyfiken på hur det skulle kännas liksom. Mmm, come to me baby!
Here it is! Nevis Highwire Bungy!
It is a symbol, I promise.
Han gav mig också en bit papper. Det var en symbol på pappret, en symbol av solen, jag fattade det ganska fort. Men han ville ändå ge mig några visdomsord innan vi skiljdes åt.
- Here you are...
- Thank you.
- It is a symbol of the sun. Han pekar på pappret.
- I can see that.
- The sun. Nu pekar han upp mot himlen.
- Ok, I understand. It is the symbol of the sun.
- Yes... The sun, it protects us. Nu pekar han igen. På... solen.
- Ok, I get it. It is the sun, and look.... it's yellow... Här gör jag ett 'ahh' ljud.
- Yes... it protect us.
- The sun?
- Yes...
- Ehh, what about UV?
- UV?
- Yes, you know. Skincancer. The Australians have a huge problem with it. I think you shoud have a symbol of the sun together with Nivea 30+ sun blokerare extra vattenfast, för babyhud.
- What?
- Thank you again for the book.. and ehh, the symbol.
- You are welcome.
Sagan Om Ringen, antiklimax of the century...
Har kommit fram till Queenstown nu. Jag väntade mig lite jetset liv och höga hus, inte denna nu nyfavoriserade stad på denna ö. Grymt stämning helt enkelt, hit vill jag tillbaka.
Vi har bara två dagar kvar med våran campervan, vi ska ägna morgondagen åt att kolla in lite Sagan Om Ringen områden. Vi var på ett ställe igår där dom tydligen spelat in lite film.
Det var dock inte som jag väntade mig, det var då stället där den där alvbruden spolade bort dom där, ehh svarta riddarna. Fan, jag har sett filmen, borde la veta det här.
Men ja hehe... tog kort på floden.
Mette däremot tyckte det var skitcoolt, hon kände genast igen miljön. Jag såg mest på ett skitstort rör som gick igenom allting bakom oss.
Jag tror att dom valde detta ställe pga staden som var precis i närheten. Arrowtown. Jag råkade spana ut ett schysst Turkish Kebabs ställe och då släppte det.
Peter Jackson gick in, köpte en kebab av falafelmannen bakom disken. Här bara flippar Peter Jackson och får en munorgasm utan dess like helt enkelt!
- JESUS CHRIST! This kebab was awesome! This is what I shall live on for the next month! Trycker ner en hel kebabrulle utan att svälja ba!
- But Peter, the ehh... movie. En mesig liten man pekar på något som liknar manus.
- Movie?! Don't they have a river here or something? Fuck, everything looks the same. Let's camp here and shoot some "movie". (Gör citationstecken med flottiga fingrar.) Haha, give me another kebab, Falafelman! Peters vitlökssås rinner ifrån mungipan ner på manuset...
Sen beodrade Peter lille Frodo och Dildo att springa med falafels till regissörstolen i över en månad...
Mmm, så här gick det till. Och Mr Falafel är idag en rik man, fan jag skulle skakat hand med han. Det hade ju varit som att skaka hand med Peter själv.
A ja, har bokat av det på listan iaf. Sagan Om Ringen, been there, done that!
Raftning, vandring och naturupplevelser.
Det är otroligt svårt att skriva just nu, att inte ha internet regelbundet pajar lite om man säger så. Har kört rafting igen, den här var dock en aning mera extrem. Vi flög upp med helikopter med flottarna under oss. Sedan gled vi ner på klass 5 floder, ibland blev det klass 6.
Då fick vi hoppa ut och klättra berg vid sidan om tills floden blev lite lugnare. En helt otroligt cool upplevelse!
Idag har vi kommit till en glaciär. En enorm glaciär!
Coolt att se vad som faktiskt format hela världen...
Har hyrt ytterligare en campervan ihop med en liten Lollo nu också. Vi ska hämta den i Christchurch den 21 feb, vi lämnar tillbaka den, den 5 mars. Det ska bli vandring har vi sagt, en hel massa!
Där kan ni se tjejerna jag reser med också. Har visst glömt det. =)
Bilden vid gräsmattan, till höger Mette och då Marie till vänster. Vi tjacka middag bredvid ett vindruvefält!
Turbo!
Jaha...
Nu funkar inte alt knappen, om jag hade en ketchup flaska. Da skulle jag halla den over tangentbordet just nu. Jag gillar faktiskt AAO, dom sista bokstaverna i varat alfabet.
Krangla sadar.
Ok, da blir det inget inlagg.
Skit ocksa...
Natursköna Nya Zeeland!
Marie är på valsafari och Mette skulle simma med delfiner, tyvärr var det fullbokat för Mette. Hon kanske kan få en plats lite senare idag. Jag hoppas det för henne, hon vill så gärna göra det.
Båda flickornas föräldrar verkar ha lugnat sig en aning nu, dom var lite oroliga för vad jag skulle hitta på med dom. Skulle vara roligt att presentera sig som våldtäktsmannen ifall jag i framtiden träffar dom.
Nya Zeeland, det är så vackert. Jag måste tillbaka, jag vill campa uppe i bergen, jobba som fårfarmare och cykla tandemcykel. =) Igår lagade vi middag bredvid ett enormt vindruvefält, åkte bil på en slingrande väg igenom bergen, tittade på Nya Zeeländska pälssälar och imorse vaknade vi upp med soluppgången vid ena sidan av bilen och en dubbel regnbåge vid den andra. Precis vid havet...
Vi ska ta oss till den västra sidan idag för att sedan åka kustvägen ner till Queenstown. Marie vill träffa en kompis där, jag och Mette kommer åka ut till områden där dom spelade in Sagan om ringen.
Min resa känns smått overklig fortfarande. Mitt närminne är fullproppat av helt fantastiska upplevelser, otroliga människor och oförglömliga syner.
Snart bär det av hemåt, shit vad kul det ska bli. Jag längtar... =)
I'm ALIVE!
Internetberoende som vi alla tre också är så har vi landat två gånger på ett IT-cafe, men... Fucking jävla as blogg.se har lyckats tajma in dom typ enda två gångerna på året dom gör systemuppdateringar, PRECIS när jag sätter mig ner... Blogg.se.... ni är as, jag svär härmed på att jag i framtiden kommer göra ett äg på er. You shall pay for your behavior!!!!
Vi har tagit oss till den södra delen av ön nu och ska ner emot, alltså dom här jävla namnen dom har. Alla ortsnamn härstammar ifrån Maori kulturen, jättegulligt... faktiskt. Det är totalt omöjligt att minnas namnen, än hellre att tyda dessa hieroglyfer på vägskyltarna. Grattis Nya Zeeland till den! Ett grattis till att dom också har sitt egna lilla Jerusalem. (En ort på den norra ön)
Kör vänstertrafik också! Det går skibra faktiskt, har bara kört ut på fel sida tre gånger samt glidit igenom två rondeller med ett par tutor i takt efter mig. Ecodrive med aoutomat ba! Helt ok resultat.
Detta inlägg gör jag också igenom brorsan. Sitter alltså på mailen och skriver, en eloge till min broder för hans hjälp. Jag bugar... Jag längtar tills denna blogg exploderar igen. Snart så ska jag lägga all min koncentration på humor igen. Ska ba njuta av all natur här först!
Just det, Mette och Maries föräldrar har flippat. Dom tror jag är någon slags våldtäktsmördare som ska lura in flickorna knark och spela in porrfilmer... Ja, sån är då jag tydligen. Kanske ska be min mamma ringa dom, eller pappa, som faktiskt är präst. Det kanske lugnar dom...
Shoo!
Mycket kan hända på ett dygn.
Efter en galen trashbag natt där jag vann ett antal jägerbombs, efter en poledance-show al'a Martin, lite ragg här och var och några Heinz baked beans klockan 04 på morgonen så var det snart dags att ta shuttlebussen till flygplatsen.
Landade i Auckland runt klockan 18, kom ut ur flygplatsen klockan halv åtta. Fick genomgå en biological scan av tullen, dom kollade in mina snäckor och gympaskor. Fick behålla dom. =)
Min kropp började gå in i total övertrötthet när jag kom fram till hostelet, jag skred dock genast till verket. Mitt mål är att hitta en reskamrat att hyra en bil med, annars så börjar jag lifta. Jag skrev upp en lapp med min mail och satte upp på anslagstavlan.
Jag kände sedan för att ta en liten dusch, behövde dock tvål så jag gick ut ur hostelet och hörde 5 stycken tjejer prata svenska. Jag kände igen en av deras ansikten lite lätt, tror det var ifrån Brisbane.
Med en ny tvål i handen så gick jag fram till gruppen flickor, jag frågade om hon någon gång jobbat i Brisbane. Hon var Au Pair, här, så svaret blev nej. Jag fortsatte och prata lite med gruppen, tydligen så var det lite kris.
Två av dom hade ingenstans att bo, dom skrattade och frågade ifall dom kunde få dela säng med mig. Jag visste vad jag skulle säga, ibland så skrattar ni kvinnor åt allvarliga saker. Jag tog det på allvar och frågade om det var på riktigt.
Dom två tjejerna som inte hade någonstans att bo, behövde också en extra reskamrat för att hyra en campervan med. Ett plus ett, lätt som en plätt och jag hoppade in i baksätet med tre av flickorna.
(Jaha, nu funkar det inte att lägga in kort... Gör det sen.)
Här blev saker lite krångligt för mitt huvud, vi började prata campervans samt om familjen vi var påväg till
För att förenkla den lite krångliga situationen så fick hon inte egentligen ta in folk i hennes lägenhet. Så ehh, hehe när vi kom fram till huset så sade dom åt mig att ducka.
Jag skulle tydligen smugglas in i huset. Problemet var att mamman i familjen stod i köket, som då såg ut över parkeringen.
Efter att ha legat i baksätet i typ 10 min så var kusten klar och jag fick ge järnet över gården och in i huset. Hysteriskt roligt tyckte jag ändå. äntligen så börjar det hända lite slumpmässiga saker.
Vi fortsatte prata campervans, jag Mette och Marie har idag redan hyrt en. På onsdag drar vi!
På vägen hem igen så frågade jag vart dom alla var ifrån. Det var någonstans norr om Sundsvall, "Jag har en kompis norr om Sundsvall", säger jag, och får frågan om vart. "Ifrån Kramfors, jag träffade han i Sunny Beach, han är skitcool." "Vad heter han", frågar Cassandra. Den tjejen som jag då kände igen en aning.
"Christian, ehh måste tänka... Christan Lundgren!" "Du skämtar?" "Nej nej, Christan Lundgren, asrolig kille!"
- Martin, jag heter Cassandra Lundgren...
Världen är bra liten ibland.
Under den sista dagen i Sunny Beach, Bulgarien 2006 så träffade vi (alla fyllon samt jag) Christians syrra, Cassandra. Först i ett baltland, sedan på andra sidan jordklotet. Det här var bara för mycket...
Att efter ha flugit ifrån Australien med ytterst lite sömn i kroppen, efter att ha hittat två reskamrater och bestämt att vi hyr en campervan. Så är Cassandra bror till den coolaste kisen ifrån Sundsvall.
Jag kunde inte sova en blund den här natten heller, dels för att någon fan inte duschat på en vecka inne i rummet, två män snarkade så själva grundpelarna i huset vibrerade och givetvis dels för att mitt huvud redan börjat planera inför nästa resa...
Och ja... våran campervan har handduksvärmare. =)
Tvätta och raka sig?
Hmpf...
En galen festnatt där det blev en aning för mycket. Och vem fan har uppfunnit the trashbag party?
Det blir dårå Auckland, Nya Zeeland för mig ikväll. Har redan boende förbokat, ankommer lite senare på kvällen. Hoppas bara att mitt bagage är under 20 kg...
Cool n, kick ass!
Sparkling what?!
Kangaroo Island, det ligger utanför Adelaide. I ehh, Australien, typ neråt på kartan. =)
Vi kom in i som en liten affär, inte mycket märkvärdigt mer än den strutsformade kvinnan bakom kassan:
- Sparkling Chiraaaaaaazzz? En extremposh variant av engelska fyller rummet.
- What? En förvirrad men nyfiken Martin, först i kön ba!
Hon ser djupt in i mina ögon, hennes plastikopererade läppar fuktas till och..
- Chiraaaaaaaaazzz... Nu ser hon på mig som om, fan... en idiotbackpacker.
- Aaaaaannnd?
- 'suckar' Do you wish to taste some?
- Yeah why not? Får ett litet vinglas.
Alla andra börjar också få lite vinglas. Precis varenda fan i min grupp verkar veta precis hur man skulle göra med vinet. Alla böra veva och snurra på sina glas, luktar lite sen vrider åt andra hållet.
Jag har sett detta på TV, tänker jag, och försöker göra likadant.
- Chiraaaaaaaazzzzz!!!! Någon frågar vad vinet heter. Hela rummet vibrerar när hon kommer till den sista bokstaven.
- I've snurrat glaset three times to the right and two to the left? Can I sip it now? Vill ju inte göra bort mig framför proffsen direkt. Bäst att fråga först.
- Yeeeessssszzzzz!
- Botten upp! suckers!
Här plockar hon fram en liten kopp till. Det var ju då spottkoppen, ifall man inte gillar det. Jag som då redan är ett självlärt proffs känner för att svepa skiten.
åhhhh HEJ! Svep!
Det var ju fan bubbelvatten, rött bubbelvatten! Och min reaktion på detta förvärliga vin var inte direkt by the book.
Jag spottade ut skiten rätt ner i samma glas. Sparkling Chiraaaaazzzz kvinnan stod helt mållös, jag har hädat.
- Oh, sorry! But ehh, I wasn't redy for the bubbles!
- It is called schirAAAAAAAZZZZZZZ. Tungan ba fladdrar till där inne.
- Sorry, i'm so sorry. I can taste another one if you want?
- ... Eldbollar formas i hennes ögon.
- I am truly sorry, I didn't know you had a spottkopp.
Någon annan smyger upp bakom mig och håller upp sitt glas.
- CHIRAAAAAAAAAAAZZZZZZ!!!!!! Kvinnan börjar bli smått frustrerad över att alla frågar vad det heter hela tiden. Någon fnittrar till, guiden handlar snabbt och tackar för vinprovningen.
Hon höll ändå masken och började inte skälla ut oss. När jag sedan poserar med vinglaset och någon tar ett kort på mig.
En passionerad vinsmakare!
PING!
Melbourne blev en enda stor fest känns det som just nu. Bodde ju ihop med några engelsmän som gillade sin bärs. Det var lite svårt att inte haka på liksom. Vad mera har hänt?
Hehe, just det...
En man kom fram till mig igår. Han viftade med några böcker framför mig och ville att jag skulle köpa en. Han ville sprida denna viktiga form av kunskap, en livstil, en kult...
Hare Krishna baby, here I come!
Jag vet inte speciellt mycket om dom (tror bror hjälper till här), det här var en liten del av den rörelsen tydligen. Vi pratade ganska mycket, tillslut fick jag en bok helt gratis av honom. Jag kände mig dålig och ville betala honom för den.
Då ville han inte ta emot pengar. Respekt!
Kollade i slutet på boken, där finns adresser till alla deras tempel i världen. Dom har också en massa små typ självförsörjande bondgårdar runtikring i världen. Det var här jag såg min möjlighet.
Jag kommer presentera min ide till Nils och som ett inslag i vårat framtida reseprogram Alternativt Resande. Att då bo hos dessa snubbar på farmen, bli lite hjärntvättad och filma skiten. Grymt, grymt bra ide!!!!
Har också en annan liten göj ide på g. Johan, mera känd som smurfen, Drougge skickade ett medd på facebook. Han och jag kommer nog att köra en gammal skruttig peugot 205 i sommar.
Vart?
Europa såklart!
Varför?
äventyr volym 2,3 kommer det heta. Vi kör tills skiten rasar, rasar den inte kör vi in den i ett träd efter att vi kommit en bra bit. Sen tar vi bort regskyltarna och liftar till närmsta stad.
Vilket håll i Europa ska vi åka?
East baby, yeah this is the way to go!
Och vad hände i mitt huvud igår? Samma sak som händer varje dag! Humor! Jag kom på en ny sketch, jag kommer på ca två om dagen som skulle kunna genomföras.
Typ så här är min egentliga vardag, eller hur det ser ut i mitt huvud. Det är först en enda sörja, jag vaknar och PING! En ide!!! Haha, den här var bra, den här måste jag skriva ner.
Skriver en stund, om iden är bra funderar jag vidare på den. Om inte? PING! En ide!
Den här var bra, den måste jag skriva ner... and so on...
Om någon är intresserad
Ett mål i livet...
Vi skrev upp det på en bit papper i Linköping, i somras.
Vi ska åka till Thailand, checka in på ett hotell och givetvis filma allting.
Vi ska... fylla ett rum med ballonger. Vi ska blåsa upp varenda ballong själva och ha mäktig musik på i bakrunden.
När vi sedan fyllt detta rum med ballonger har vi två saker som ska utföras.
1. Att sitta mitt i det ballongfyllda rummet och känna, ja vi har lyckats.
2. Att springa in i rummet med båda händer högt ovanför huvudet, skrikandes. Ja, ja för fan. Ja vi har äntligen gjort det.
Try to take over the world...
Igår var en härlig dag ihop med sötnosen Dunja. Det regnade tyvärr och var lite kyligt, så hon åkte hem lite tidigare än jag. Själv hittade jag en utställning som var en hyllning till rörliga bilder kan man säga. Man satt liksom i ett litet bås och tittade på kortfilmer människor runt i världen skapat.
Härligt och roligt.
Gick sedan ut på torget, där stod en man vid namn Asher Tea och framförde en liten föreställning. Han samlade givetvis in lite pengar efteråt. Jag gick fram och presenterade mig.
Han var egentligen stand up komiker sade han, jag stod tyst och lyssnade. Han berättade att han tar sin humor på stort allvar, han ska gifta sig på söndag och snart börja jobba för ett stort TV-bolag.
Jag sade att jag ska också bli komiker, fast nog inte på det viset han var. Vi skakade hand och jag fick hans hemsida.
Vem vet, i framtiden kan detta var värdefullt...
Tillbaka på hostelet så var det festdags. Det var ladies night igår... =)
Idag ska jag kolla in när mitt flyg till Auckland, Nya Zeeland går. Jag vill egentligen inte lämna det här stället, jag gillar Melbourne.
Johnny the John man ifrån mitt rum imorse:
- What are you up to today John?
- Same thing I do everyday pinky. Try to take over the world.
