Ja ja, jag vet vad ni vill ha.
Jag har mönstrat på Bro Anton igen. Jag vet ett antal människor som sitter och väntar på lite salivsprutande historier, på om hur daimglass är räddningen på vardagen ombord en båt.
Kanske man ska ta och olla kikarens båda hål, ta kort på det och se hur kapten står och får snoppringar runt ögonen.
Eller kanske dela med mig om lite fakta om båten, precis i den stilen så som jag själv prioriterar:
Längd: Vembryrsig.
Bredd: Vembryrsig.
Antal pers ombord: Vembryrsig.
Typ av fartyg: Vembryrsig.
Är det kallt?: Svar ja. Det är förbannat jävla skitkallt och jag har redan tröttnat på det.
Suck...
6 veckor kvar på nordsjön, bara att hålla i sig.
Jag är inte bitter, jag tävlar bara med alla andra ombord om vem som är bäst på att hatälska det här jobbet.
Kanske man ska ta och olla kikarens båda hål, ta kort på det och se hur kapten står och får snoppringar runt ögonen.
Eller kanske dela med mig om lite fakta om båten, precis i den stilen så som jag själv prioriterar:
Längd: Vembryrsig.
Bredd: Vembryrsig.
Antal pers ombord: Vembryrsig.
Typ av fartyg: Vembryrsig.
Är det kallt?: Svar ja. Det är förbannat jävla skitkallt och jag har redan tröttnat på det.
Suck...
6 veckor kvar på nordsjön, bara att hålla i sig.
Jag är inte bitter, jag tävlar bara med alla andra ombord om vem som är bäst på att hatälska det här jobbet.
Plats: England nånstans.
Imorgon är det dags.
Snoozar som vanligt i ungefär 1,5 timme. Kliver upp och ser att det snöar lite, bryr mig inte om det, går till vardagsrummet för att kolla mailen.
Ser att jag fått ett nytt mail ifrån mitt rederi, kollar när det kom, igår... hmm, kollade ju mailen igår? Varför har jag inte sett det förräns nu?
Det står att jag ska mönstra på den 27/1...
Men...
Kollar på mobilen, kliar mig i nacken och upptäcker att det är ju idag.
Idag.
Hmm...
Idag...
Ser mig trött omkring i lägenheten, en lägenhet jag tänkte ta hand om idag för jag skulle inte ut förrän imorgon.
Jag ska flyga ifrån Köpenhamn ikväll, det betyder...
Fan.
Panikslaget ringer jag till kontoret samtidigt som jag springer omkring i långkalsonger, ser diskberget, en opackad väska och tar sikte mot duschen.
Fick tag i en telefonsvarare där jag hastigt harklar ut någonting om att jag kan väl flyga ifrån Arlanda, för det passar ju mig bättre. Sanningen var att jag inte har en jävla suck att hinna med ett skit, hoppar in i duschen och börjar power duscha.
Det ringer i telefonen precis när jag börjar bli klar, tror att det är rederiet och vräker mig ut ur badrummet och ser vitt ljus framför mig.
Givetvis lyckas jag göra en såkallad generalvurpa, där jag sliter med hela jävla badrummet och svimmar av. Vaknar upp efter en stund med ett duschdraperi och en massa tops över mig. Ser på mobilen, det var morsan, hon kan vänta. Fortsätter ut naken i lägenheten och börjar tokdiska. Verkligen vråldiskar allting och slänger upp det på disktstället.
Passet...
Pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, DÄR!!!
Sjöfartsbok...
Fan.
Vart fan lade jag sjöfartsboken?
Fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, DÄR!!!
Packa väskan... eller ja, kasta saker på väskan, hoppa på väskan, krossa kameran men VOILA!!! En packad väska på mindre än 3 minuter!!
Dammsuga. Va? Dammsuga?
Kollar mailen en sista gång och jag kan pusta ut.
Bro Anton är försenad in till kaj, så det blir inte förräns imorrn ändå. Sätter på en kopp kaffe och känner av mina blåmärken.
Imorgon mönstrar man på igen då.
Life goes on...
Ser att jag fått ett nytt mail ifrån mitt rederi, kollar när det kom, igår... hmm, kollade ju mailen igår? Varför har jag inte sett det förräns nu?
Det står att jag ska mönstra på den 27/1...
Men...
Kollar på mobilen, kliar mig i nacken och upptäcker att det är ju idag.
Idag.
Hmm...
Idag...
Ser mig trött omkring i lägenheten, en lägenhet jag tänkte ta hand om idag för jag skulle inte ut förrän imorgon.
Jag ska flyga ifrån Köpenhamn ikväll, det betyder...
Fan.
Panikslaget ringer jag till kontoret samtidigt som jag springer omkring i långkalsonger, ser diskberget, en opackad väska och tar sikte mot duschen.
Fick tag i en telefonsvarare där jag hastigt harklar ut någonting om att jag kan väl flyga ifrån Arlanda, för det passar ju mig bättre. Sanningen var att jag inte har en jävla suck att hinna med ett skit, hoppar in i duschen och börjar power duscha.
Det ringer i telefonen precis när jag börjar bli klar, tror att det är rederiet och vräker mig ut ur badrummet och ser vitt ljus framför mig.
Givetvis lyckas jag göra en såkallad generalvurpa, där jag sliter med hela jävla badrummet och svimmar av. Vaknar upp efter en stund med ett duschdraperi och en massa tops över mig. Ser på mobilen, det var morsan, hon kan vänta. Fortsätter ut naken i lägenheten och börjar tokdiska. Verkligen vråldiskar allting och slänger upp det på disktstället.
Passet...
Pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, pass, DÄR!!!
Sjöfartsbok...
Fan.
Vart fan lade jag sjöfartsboken?
Fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, fan, DÄR!!!
Packa väskan... eller ja, kasta saker på väskan, hoppa på väskan, krossa kameran men VOILA!!! En packad väska på mindre än 3 minuter!!
Dammsuga. Va? Dammsuga?
Kollar mailen en sista gång och jag kan pusta ut.
Bro Anton är försenad in till kaj, så det blir inte förräns imorrn ändå. Sätter på en kopp kaffe och känner av mina blåmärken.
Imorgon mönstrar man på igen då.
Life goes on...
Lösningen på ett lyckligt liv.
Snackade med polarn på telefon, killen har lösningen på varför människor blir deprimerade och är i full gång med att sätta sytemet i praktik.
- Du vet förra helgen då jag var lite nere och allmänt grinig?
- Ja, det var la nåt som hänt eller?
- Ja, jag trodde det också ett tag men så är det inte vettu.
- Okej?
- Jo, jag hade bränt för mycket endorfiner i veckan. Så redan på torsdagen var dom slut och då var jag grinig till helgen.
Så här är det nu. Endorfinerna i våran kropp lagras när man har tråkigt, sen så plockar man lite av det här "gladlagret" i form av extra skratt och leenden när man har det trevligt igen. Min vän har precis listat ut det här och är nu jävligt försiktig med att ha för roligt i veckan, så att man inte kan njuta till helgen.
Det ni.
- Japp, så nu i veckan ska jag fika med två olika roliga personer onsdag torsdag. Där kommer jag ha det jädrans trevligt såklart.
- Okej, ja det är ju inget fel med det, eller?
- Nej nej, inte alls!! Det kommer bli asnajs. Men man måste ju tänka på endorfinerna vettu, så jag har bokat in tvättstugan till på fredag. Man måste ha tråkigt också. Så man har roligt på lördagen sen!!
- Ja jo, tvätta är la sådär.
- Förräns man tvättat klart!! Då njuter man lite av att man just tvättat klart, så då har jag redan tänkt i förväg och ska stöka till det så in i helvete i köket, så jag måste diska precis när tvätten är klar.
Men då kanske middagen står och väntar lite på lut, då har jag skrivit ut deppiga bilder på fattiga människor runtomkring i världen. Så när jag sitter och äter middag ska jag titta på dom här fruktansvärda bilderna, må så jävla dåligt för att jag har mat framför mig och samtidigt bygga endorfiner. Win Win!!
- Du äter väl äcklig mat då också?
- Rutten.
- Sen efter maten då? Då är du mätt och belåten ju?
- Då har jag en riktigt deppig playlist på spotify, samtidigt som jag föranmält mig till olika telefonförsäljare att ringa mig just då. Så jag kommer jag på löpande band få jobbiga samtal från idioter som ska sälja aloe vera oljor, jag hör på skitdeppig musik och kanske sneglar på dom där fattiga människorna igen.
- Men på lördagen så ska du ha kul igen?
- Och fatta hur mycket endorfiner som lagrats för den där skitfredagen?! Kommer bli den lyckligaste dagen i mitt liv!!
Här har ni tipset mina vänner. Planera i förväg att ha skittråkigt så lever ni ett lyckligare liv!!
- Du vet förra helgen då jag var lite nere och allmänt grinig?
- Ja, det var la nåt som hänt eller?
- Ja, jag trodde det också ett tag men så är det inte vettu.
- Okej?
- Jo, jag hade bränt för mycket endorfiner i veckan. Så redan på torsdagen var dom slut och då var jag grinig till helgen.
Så här är det nu. Endorfinerna i våran kropp lagras när man har tråkigt, sen så plockar man lite av det här "gladlagret" i form av extra skratt och leenden när man har det trevligt igen. Min vän har precis listat ut det här och är nu jävligt försiktig med att ha för roligt i veckan, så att man inte kan njuta till helgen.
Det ni.
- Japp, så nu i veckan ska jag fika med två olika roliga personer onsdag torsdag. Där kommer jag ha det jädrans trevligt såklart.
- Okej, ja det är ju inget fel med det, eller?
- Nej nej, inte alls!! Det kommer bli asnajs. Men man måste ju tänka på endorfinerna vettu, så jag har bokat in tvättstugan till på fredag. Man måste ha tråkigt också. Så man har roligt på lördagen sen!!
- Ja jo, tvätta är la sådär.
- Förräns man tvättat klart!! Då njuter man lite av att man just tvättat klart, så då har jag redan tänkt i förväg och ska stöka till det så in i helvete i köket, så jag måste diska precis när tvätten är klar.
Men då kanske middagen står och väntar lite på lut, då har jag skrivit ut deppiga bilder på fattiga människor runtomkring i världen. Så när jag sitter och äter middag ska jag titta på dom här fruktansvärda bilderna, må så jävla dåligt för att jag har mat framför mig och samtidigt bygga endorfiner. Win Win!!
- Du äter väl äcklig mat då också?
- Rutten.
- Sen efter maten då? Då är du mätt och belåten ju?
- Då har jag en riktigt deppig playlist på spotify, samtidigt som jag föranmält mig till olika telefonförsäljare att ringa mig just då. Så jag kommer jag på löpande band få jobbiga samtal från idioter som ska sälja aloe vera oljor, jag hör på skitdeppig musik och kanske sneglar på dom där fattiga människorna igen.
- Men på lördagen så ska du ha kul igen?
- Och fatta hur mycket endorfiner som lagrats för den där skitfredagen?! Kommer bli den lyckligaste dagen i mitt liv!!
Här har ni tipset mina vänner. Planera i förväg att ha skittråkigt så lever ni ett lyckligare liv!!
Shoot to kill...
En najs bild från helgen...
En jag värvade på stan hade visst en blogg.
Googlar Individuell Människohjälp, går in på bloggar och hittar ett väldigt välskrivet inlägg om hur jag värvade henne.
Ehum, jag citerar:
Jag visste väl redan då att det var kört, men jag stannade ändå. Han var snygg och vältalig, pratade engagerat om barnen i Zimbawe och egna erfarenheter från Laos. Retoriken satt som en smäck.
Ehum, jag citerar:
Jag visste väl redan då att det var kört, men jag stannade ändå. Han var snygg och vältalig, pratade engagerat om barnen i Zimbawe och egna erfarenheter från Laos. Retoriken satt som en smäck.
Klicka på bilden eller här för att komma till Frökens inlägg.
Ge mig en minut iallafall?!
I onsdags så åkte jag ihop med komikerna Ben Kersley och Palle Strömberg från Linköping till Stockholm, för att närvara ett jubileum på ståuppklubben komikaze.
Länk till kvällen.
På hemsidan så stod det att komiker som var på plats den kvällen, hade förtur för vårsäsongen att få scentid. Så givetvis stod jag där tillsammans med alla andra komiker och kände mig konstig till mods.
I pausen så står Mike Räsänen och skriver upp komiker till vårsäsongen. Detta gjorde han oannonserat vilket resulterar i att jag är sent fram till folkmassan. Jag går vid sidan om den blodtörstiga mobben utan att först veta vad det är, så jag frågar en kille som kommer ut med seger i blicken:
- Vad är det här om?
- JA!!! 5 minuter!!! --Killen vevar bestämt med näven. Ett klassiskt yestecken...--
- Va? Är det nu man får scentider? --Mina ögon spärras upp.--
- Ja, in för i helvete! Tiderna börjar ta slut!!
Krig.
Jag backar fyra steg, intar en rugby position vid baren, spänner vaderna redo att tackla alla rookies som blöder för sina minuter och bombar:
- DÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!! --Mr Psycho away!!--
Jag skriker allt vad jag har med armarna i vädret att jag dödar dig om jag inte får komma fram, vilket kombinerat med min blick ingen heller tvivlar på. Kommer efter lite brottande fram till Mike:
- SCENTID!!! GE MIG SCENTID!!!!! --Här råkar jag spotta lite saliv på hans glasögon.--
Mike ser förskräckt upp ifrån sin pärm, tar av sig sina glasögon och torkar av dom:
- Vem är du?
- SJÖMANNEN!!! SJÖMANNEN MARTIN!!!!
- Okej... du får 5 minuter den 2 mars.
Andra komiker brottar bort mig, jag plockar genast upp min mobiltelefon och ser att jag fortfarande är till sjöss då. Med fullständig panikångest vänder jag mig om, sliter ner en kille på marken, kliver över honom och kommer fram till Mike igen.
- Snälla... Snälla ge mig en annan tid, jag är till sjöss då!
- Okej, säg vilket datum du kan då.
- 16 mars. GE MIG DEN 16 MARS!!!!
- Tyvärr, det är fullt, han där fick sista tiden.
Jag sliter tag i en främlings krage, drar hans ansikte tätt intill mitt:
- Jag ber dig snällt första gången här va?
- Ehh, vad snackar du om?
- Byt... byt dag till den 2 mars. Annars biter jag bort ditt adamsäpple. --Inget tvivel om saken.--
Tillslut får jag 5 minuter den 16 mars, kommer ut ifrån folkmassan med en hårt knuten näve ovanför huvudet. Någon som såg hela händelsen ger mig en high five:
SMACK!!!
- YESSSSSSSS!!! 5 minuter till. Hur lätt som helst...
Länk till kvällen.
På hemsidan så stod det att komiker som var på plats den kvällen, hade förtur för vårsäsongen att få scentid. Så givetvis stod jag där tillsammans med alla andra komiker och kände mig konstig till mods.
I pausen så står Mike Räsänen och skriver upp komiker till vårsäsongen. Detta gjorde han oannonserat vilket resulterar i att jag är sent fram till folkmassan. Jag går vid sidan om den blodtörstiga mobben utan att först veta vad det är, så jag frågar en kille som kommer ut med seger i blicken:
- Vad är det här om?
- JA!!! 5 minuter!!! --Killen vevar bestämt med näven. Ett klassiskt yestecken...--
- Va? Är det nu man får scentider? --Mina ögon spärras upp.--
- Ja, in för i helvete! Tiderna börjar ta slut!!
Krig.
Jag backar fyra steg, intar en rugby position vid baren, spänner vaderna redo att tackla alla rookies som blöder för sina minuter och bombar:
- DÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!! --Mr Psycho away!!--
Jag skriker allt vad jag har med armarna i vädret att jag dödar dig om jag inte får komma fram, vilket kombinerat med min blick ingen heller tvivlar på. Kommer efter lite brottande fram till Mike:
- SCENTID!!! GE MIG SCENTID!!!!! --Här råkar jag spotta lite saliv på hans glasögon.--
Mike ser förskräckt upp ifrån sin pärm, tar av sig sina glasögon och torkar av dom:
- Vem är du?
- SJÖMANNEN!!! SJÖMANNEN MARTIN!!!!
- Okej... du får 5 minuter den 2 mars.
Andra komiker brottar bort mig, jag plockar genast upp min mobiltelefon och ser att jag fortfarande är till sjöss då. Med fullständig panikångest vänder jag mig om, sliter ner en kille på marken, kliver över honom och kommer fram till Mike igen.
- Snälla... Snälla ge mig en annan tid, jag är till sjöss då!
- Okej, säg vilket datum du kan då.
- 16 mars. GE MIG DEN 16 MARS!!!!
- Tyvärr, det är fullt, han där fick sista tiden.
Jag sliter tag i en främlings krage, drar hans ansikte tätt intill mitt:
- Jag ber dig snällt första gången här va?
- Ehh, vad snackar du om?
- Byt... byt dag till den 2 mars. Annars biter jag bort ditt adamsäpple. --Inget tvivel om saken.--
Tillslut får jag 5 minuter den 16 mars, kommer ut ifrån folkmassan med en hårt knuten näve ovanför huvudet. Någon som såg hela händelsen ger mig en high five:
SMACK!!!
- YESSSSSSSS!!! 5 minuter till. Hur lätt som helst...
Varför tar jag allt på blodigt allvar?
Gång på gång när jag provar någonting nytt, vad som helst, så bara måste jag göra det fullt ut.
Just nu är ämnet, att värva människor till välgörenhet.
I det föregående inlägget så talades det mycket om dom legendariska Ellinor och Einar. Gissa vem som redan kommit upp till deras status?
Efter tre dagar på gatan beväpnad med en pärm, bläckpenna och snyfthistorier om fattiga människor i världen så lyckades jag.
Inte bara värva, det är inga problem, utan jag satte upp ett annat mål.
Att få någon börja gråta.
En mamma med sin barnvagn kommer gående på stan, Martin vänder sig om:
- Hej, vill du vara med och förhindra barnprostitution i världen?
En ypperligt ställd fråga av en hemsk värvare. Många människor säger instinktivt nej men får då min blick, en blick som gör att du mår dåligt för du sa just att du inte vill förhindra att pedofiler våldtar barn.
Jag brukar då säga "Nej nej, okej ha en trevlig dag." och inte störa mer än att ha gett dig ett dåligt samvete.
Mamman med sitt barn fick sådan skuld i kroppen att hon var tvungen att lyssna på mig. Tillslut kommer jag till snyfthistorierna, fakta som gör att du faktiskt mår riktigt dåligt och tillsammans med mina historier ifrån Laos och Kambodja. Då gråter du.
- Visste du att i Zimbabwe just nu finns det över 1,3 miljoner barn som sett båda sina föräldrar dö i AIDS?
Fortsatt ihop med andra saker som:
- Jag har själv sett hur yrkesförberedande utbildningar fungerar. I Kambodja så lär dom blinda människor att massera och personen som masserade mig, han hade fått sina ögon utbrända som barn, lyckades ta sig ur situationen, få en utbildning, få hopp och sedan vara delaktig i en business.
Där släppte det. Både jag och mamman börjar snyfta samtidigt som vi fyller i en autogiro blankett. Hon verkligen önskar att jag lyckas värva fler människor, jag med, för sjukt nog gillar jag utmaningen att få folk att bli fuktiga i ögonen.
Sen du som säger att värvare är jävligt jobbiga så säger jag så här.
Om ditt största problem under dagen är att någon kommer fram och säger "Hej, vill du hjälpa till att förhindra kvinnoförtrycket i världen?", då tycker jag inte speciellt synd om dig.
Up up and AWAY!!!!
Just nu är ämnet, att värva människor till välgörenhet.
I det föregående inlägget så talades det mycket om dom legendariska Ellinor och Einar. Gissa vem som redan kommit upp till deras status?
Efter tre dagar på gatan beväpnad med en pärm, bläckpenna och snyfthistorier om fattiga människor i världen så lyckades jag.
Inte bara värva, det är inga problem, utan jag satte upp ett annat mål.
Att få någon börja gråta.
En mamma med sin barnvagn kommer gående på stan, Martin vänder sig om:
- Hej, vill du vara med och förhindra barnprostitution i världen?
En ypperligt ställd fråga av en hemsk värvare. Många människor säger instinktivt nej men får då min blick, en blick som gör att du mår dåligt för du sa just att du inte vill förhindra att pedofiler våldtar barn.
Jag brukar då säga "Nej nej, okej ha en trevlig dag." och inte störa mer än att ha gett dig ett dåligt samvete.
Mamman med sitt barn fick sådan skuld i kroppen att hon var tvungen att lyssna på mig. Tillslut kommer jag till snyfthistorierna, fakta som gör att du faktiskt mår riktigt dåligt och tillsammans med mina historier ifrån Laos och Kambodja. Då gråter du.
- Visste du att i Zimbabwe just nu finns det över 1,3 miljoner barn som sett båda sina föräldrar dö i AIDS?
Fortsatt ihop med andra saker som:
- Jag har själv sett hur yrkesförberedande utbildningar fungerar. I Kambodja så lär dom blinda människor att massera och personen som masserade mig, han hade fått sina ögon utbrända som barn, lyckades ta sig ur situationen, få en utbildning, få hopp och sedan vara delaktig i en business.
Där släppte det. Både jag och mamman börjar snyfta samtidigt som vi fyller i en autogiro blankett. Hon verkligen önskar att jag lyckas värva fler människor, jag med, för sjukt nog gillar jag utmaningen att få folk att bli fuktiga i ögonen.
Sen du som säger att värvare är jävligt jobbiga så säger jag så här.
Om ditt största problem under dagen är att någon kommer fram och säger "Hej, vill du hjälpa till att förhindra kvinnoförtrycket i världen?", då tycker jag inte speciellt synd om dig.
Up up and AWAY!!!!
Extraknäck med hets mot folkgrupp!!
När jag kom hem senast skjöt jag iväg lite CVs här och var för att se vad som hände. Igår satt jag hela dagen på något slags möte där vi pratade om hur hemskt det var i Zimbabwe.
Det jag nu ska prova på måndag är att värva folk till välgörenhet, i 15 minusgrader.
Varför gör jag det här när jag egentligen inte behöver?
Det undrade jag med tills jag var med på mötet. Dessa människor som gör det här är inte normala människor, ingen normal person stoppar människor på stan och babblar på om fattiga barn i Afrika.
Jag hamnar nog i den kategorin för jag har enorma svårigheter att ta det på allvar.
Varför mötet var så intressant är just projektledaren, som ingen av oss träffat tidigare. Jag satt och tog anteckningar under dessa 5 timmar och började sporadiskt asgarva emellanåt.
Varför?
Ehem, jag citerar:
- Men vilka andra länder finns denna verksamhet också i?
- Va? Andra länder? Skit i det, det enda ni behöver veta är Zimbabwe.
Men höjdpunkterna var nog historierna.
Killen seriöst börjar babbla på om olika såkallade "wingman" tekniker han har på krogen med sina polare. En annan var då han "nästan" satte på en hora i Amsterdam och på flyget hem "sätter" flygvärdinnan på toaletten.
Amsterdam historiern var hysteriskt bra ändå. Citat, "Jag visste inte att det var en prostituerad", slutcitat. Ja den har man ju hört förr...
En annan höjdpunkt var då en av hans såkallade "kompisar" kommer hem till honom, sover över och ja... skiter i en av hans pokaler han vunnit.
- JAG HAR BEVIS!!! --Siter upp sin mobiltelefon--
- Alltså sen måste man ju visa hur hemskt det är. --Poserar--
- Ehh, va gör du? --Jag för antecknignar för brinnande livet--
- Ja, man måste visa hur hemskt det är. --Poserar igen med en tydligt ledsen min--
- Okej...
- Ja, sen måste man visa hur bra vårat jobb är! --Skiner upp, går fram till whiteboarden och målar en smiley--
Hela mötet var bara för mycket för mig. Dom sista två timmarna flippar jag också för vi kommer då till ämnet...
Håll i er.
Rollspel.
Vi ska babbla på om det här för varandra och ja, här kommer mina svårigheter på att ta det på allvar igen.
Okej Martin, börja du.
- HEJ!!!! Vi behöver hjälp med att driva in alla jävla mikrolån i Afrika. Vi är oroliga för att räntan ska bli så hög att dom inte har råd att betala tillbaka. Vill du skänka 100 kronor i månaden för att anställa en gorilla i Zimbabwe till att göra detta?
Hela rummet stirrar stumt på mig.
- Nej nej, förlåt. Jag skämtar bara, låt mig börja om.
- HEJ PÅ DIG!!!! Vad vet du om situationen i Zimbabwe?
- Bra Martin, nej jag vet inte så mycket, berätta.
- Jo alltså... --biter mig i läppen-- Robert Mugabe... --få inte sparken ifrån något du egentligen inte vill göra nu-- fick ju faktiskt--jag bara måste--
- Vad sa du om Robert Mugabe?
- Han fick nobels fredspris och vi samlar in pengar för att stödja honom!!
- NEJ MARTIN!!! För fan Martin, så kan du ju inte säga!!
- Nej nej, förlåt. Låt mig börja om.
- Ja, du måste ta det på allvar. Tänk på barnen nu.
- Okej...
- HEJ!!!! Jag sysslar med hets mot folkgrupp genom att gå omkring på stan och prata om barnen i Afrika!!
- MEN FÖR I HELVETE MARTIN!!!! --Ser genuint sur ut--
- Så här ska det se ut.
Ellinor och Einar är dom bästa värvarna någonsin och det är tydligen omöjligt att slå deras rekord. Givetvis dyker jag in med mina ytterst viktiga frågor:
- Kan man få två idolbilder på dom? Dom verkar ju helt otroliga?!
- Ehh, nej... alltså.
- Nej förlåt, fortsätt. Dom är bäst helt enkelt?
- Ja, shit alltså, vilken inlevelse, vilken sympati för Afrika, vilke geist, vilken kä...
- Barnen i Afrika menar du?
- Va?
- Du sa Afrika, vi tycker väl synd om barnen nu va?
- Ehh... ja.
- Okej, då hänger jag med. Baaarnen... --Antecknar ljudligt-- Men wow alltså, Ellinor och Einar. Är der våra nya idoler nu?
- För fan Martin, vill du ha det här jobbet?
- Ja, givetvis. Jag kommer på måndag också.
Så på måndag ska jag gå omkring och värva medlemmar. Men jag har också sagt att om jag slår rekordet på värvningar, då ska jag ha en pokal eller en medalj av något slag.
Dom gick med på det.
Hur lång tid kommer det ta mån tro?
Och ja, jag ska tycka fruktansvärt synd om barnen. Genuint med hela kroppen, promise. Kom ut i Norrköping på måndag och prata med mig!! Jag ska få pengar till ett pingisbord till alla fritidsgårdar dom styr med i Zimbabwe.
Det bland många saker...
Det jag nu ska prova på måndag är att värva folk till välgörenhet, i 15 minusgrader.
Varför gör jag det här när jag egentligen inte behöver?
Det undrade jag med tills jag var med på mötet. Dessa människor som gör det här är inte normala människor, ingen normal person stoppar människor på stan och babblar på om fattiga barn i Afrika.
Jag hamnar nog i den kategorin för jag har enorma svårigheter att ta det på allvar.
Varför mötet var så intressant är just projektledaren, som ingen av oss träffat tidigare. Jag satt och tog anteckningar under dessa 5 timmar och började sporadiskt asgarva emellanåt.
Varför?
Ehem, jag citerar:
- Men vilka andra länder finns denna verksamhet också i?
- Va? Andra länder? Skit i det, det enda ni behöver veta är Zimbabwe.
Men höjdpunkterna var nog historierna.
Killen seriöst börjar babbla på om olika såkallade "wingman" tekniker han har på krogen med sina polare. En annan var då han "nästan" satte på en hora i Amsterdam och på flyget hem "sätter" flygvärdinnan på toaletten.
Amsterdam historiern var hysteriskt bra ändå. Citat, "Jag visste inte att det var en prostituerad", slutcitat. Ja den har man ju hört förr...
En annan höjdpunkt var då en av hans såkallade "kompisar" kommer hem till honom, sover över och ja... skiter i en av hans pokaler han vunnit.
- JAG HAR BEVIS!!! --Siter upp sin mobiltelefon--
Ja, tydligen så hade nog lagt sin avföring i hans pokal. Kursdeltagarna bekräftar och jag antecknar.
Emellan dessa historier, som tog 30 min styck, så tyckte vi synd om barnen i Afrika. Tillslut kom vi fram till mannens olika poser på hur man verkligen med hela kroppen, speglar hur hemskt det är i Zimbabwe.
- Alltså sen måste man ju visa hur hemskt det är. --Poserar--
- Ehh, va gör du? --Jag för antecknignar för brinnande livet--
- Ja, man måste visa hur hemskt det är. --Poserar igen med en tydligt ledsen min--
- Okej...
- Ja, sen måste man visa hur bra vårat jobb är! --Skiner upp, går fram till whiteboarden och målar en smiley--
Hela mötet var bara för mycket för mig. Dom sista två timmarna flippar jag också för vi kommer då till ämnet...
Håll i er.
Rollspel.
Vi ska babbla på om det här för varandra och ja, här kommer mina svårigheter på att ta det på allvar igen.
Okej Martin, börja du.
- HEJ!!!! Vi behöver hjälp med att driva in alla jävla mikrolån i Afrika. Vi är oroliga för att räntan ska bli så hög att dom inte har råd att betala tillbaka. Vill du skänka 100 kronor i månaden för att anställa en gorilla i Zimbabwe till att göra detta?
Hela rummet stirrar stumt på mig.
- Nej nej, förlåt. Jag skämtar bara, låt mig börja om.
- HEJ PÅ DIG!!!! Vad vet du om situationen i Zimbabwe?
- Bra Martin, nej jag vet inte så mycket, berätta.
- Jo alltså... --biter mig i läppen-- Robert Mugabe... --få inte sparken ifrån något du egentligen inte vill göra nu-- fick ju faktiskt--jag bara måste--
- Vad sa du om Robert Mugabe?
- Han fick nobels fredspris och vi samlar in pengar för att stödja honom!!
- NEJ MARTIN!!! För fan Martin, så kan du ju inte säga!!
- Nej nej, förlåt. Låt mig börja om.
- Ja, du måste ta det på allvar. Tänk på barnen nu.
- Okej...
- HEJ!!!! Jag sysslar med hets mot folkgrupp genom att gå omkring på stan och prata om barnen i Afrika!!
- MEN FÖR I HELVETE MARTIN!!!! --Ser genuint sur ut--
- Så här ska det se ut.
Korrekt rollspel.
Nu har jag inte ens kommit till ämnet "legendariska värvare".
Ellinor och Einar är dom bästa värvarna någonsin och det är tydligen omöjligt att slå deras rekord. Givetvis dyker jag in med mina ytterst viktiga frågor:
- Kan man få två idolbilder på dom? Dom verkar ju helt otroliga?!
- Ehh, nej... alltså.
- Nej förlåt, fortsätt. Dom är bäst helt enkelt?
- Ja, shit alltså, vilken inlevelse, vilken sympati för Afrika, vilke geist, vilken kä...
- Barnen i Afrika menar du?
- Va?
- Du sa Afrika, vi tycker väl synd om barnen nu va?
- Ehh... ja.
- Okej, då hänger jag med. Baaarnen... --Antecknar ljudligt-- Men wow alltså, Ellinor och Einar. Är der våra nya idoler nu?
- För fan Martin, vill du ha det här jobbet?
- Ja, givetvis. Jag kommer på måndag också.
Så på måndag ska jag gå omkring och värva medlemmar. Men jag har också sagt att om jag slår rekordet på värvningar, då ska jag ha en pokal eller en medalj av något slag.
Dom gick med på det.
Hur lång tid kommer det ta mån tro?
Och ja, jag ska tycka fruktansvärt synd om barnen. Genuint med hela kroppen, promise. Kom ut i Norrköping på måndag och prata med mig!! Jag ska få pengar till ett pingisbord till alla fritidsgårdar dom styr med i Zimbabwe.
Det bland många saker...
Årets nyårslöfte...
Någonting som aldrig blev av på den legendariska Asienresan. Någonting som jag och Nils diskuterade många gånger, men sedan blev lite chockade över ockerpriset på dom.
Det lades på is, det försvann från våra tankar men nu är löftet gjort.
År 2010 är året då jag och Nils kommer uträtta ett av våra gemensamma mål i livet.
Vi ska...
Håll i er nu.
Fylla ett rum med ballonger.
Nils, minns du hur vi tvekade på dom dyra thailändska ballongern? Hujeda mig va dyra dom var!!
Målen med att fylla ett rum med ballonger är:
1 - Springa in i rummet med armarna ovanför huvudet och skrika "Ja, ja vi gjorde det, ja vi gjorde det. Äg."
2 - Sitta inne i rummet och vara allmänt nöjda.
3 - (Fråga mig inte varför men...) Kasta en gurka in i det rummet som är fyllt med ballonger.
Alltså gurkgrejen är nån fylleidé som tillslut fastnade i konceptet, så det måste också med.
Jag går ner på knä inne i lägenheten och skriker:
- THIS IS MY MISSION!!!
Det lades på is, det försvann från våra tankar men nu är löftet gjort.
År 2010 är året då jag och Nils kommer uträtta ett av våra gemensamma mål i livet.
Vi ska...
Håll i er nu.
Fylla ett rum med ballonger.
Nils, minns du hur vi tvekade på dom dyra thailändska ballongern? Hujeda mig va dyra dom var!!
Målen med att fylla ett rum med ballonger är:
1 - Springa in i rummet med armarna ovanför huvudet och skrika "Ja, ja vi gjorde det, ja vi gjorde det. Äg."
2 - Sitta inne i rummet och vara allmänt nöjda.
3 - (Fråga mig inte varför men...) Kasta en gurka in i det rummet som är fyllt med ballonger.
Alltså gurkgrejen är nån fylleidé som tillslut fastnade i konceptet, så det måste också med.
Jag går ner på knä inne i lägenheten och skriker:
- THIS IS MY MISSION!!!
Grattis mig själv.
Sitter och klappar mig själv på axeln och säger grattis Martin, du är äldre. Den ångest som fylls i min kropp då jag tänker på att jag faktiskt blir äldre, kan jämföras med ett dåligt fyllesamtal eller att man råkar kalla svärmorsan tjock.
Har tagit mig ner till de småländska skogarna och barrikerat mig hos farsan. Ska kolla på film och äta fisk.
Igår var var lite gulligt komiskt ändå då jag frågade min far, om han ville att jag skulle snurra eldpois framför hans församling efter mässan:
- Givetvis min son! Vilket härligt avslut på en mässa!!
Så för första gången på säkert 10 år satt jag på knä i kyrkan och doppa oblater i jesu blod. Mitt i allting så säger pappa prästen att:
- Det finns en extra överraskning med oss ikväll!
Alla blir extra tysta, ser på varandra:
- Min son är här! --Pekar på mig--
Sen vänder sig farsan om och säger att vi ska sjunga nästa psalm. Han glömmer påpeka att jag faktiskt ska göra någonting efter själva mässan, vilket resulterar i att jag får sitta och vara utstirrad av hela församlingen
Om församlingen hade haft en gemensam talan så skulle ordet "och?", ekat ex antal gånger.
På slutet så säger far att nu ska hans son gå och byta om, för att göra eldshowen ute på parkeringsplatsen.
Folkets röster mumlar lite förstående, nickar mot mig liksom "Okej du är inte ett freak som prästen påpekade förut.", och väntar snällt på att jag byter om.
Sen alltså...
Jag eldade inte upp mig själv denna gång, men försöker mig dumdristigt på ett "move" som jag inte övat på ett tag och tänker "Haha, nu ska dom allt få se!". Börjar spinna båda pois med en hand ovanför huvudet, det snöar och är svinkallt, fortsätter ner mot marken för att lägga mig ner och fett spinna på som van...
POOF!!
Båda flammor rätt i fejset.
Fail.
Hela församlingen blir lite förskräckta, jag ställer mig upp, släcker mina pois, får några enstaka applåder och folket ser förskräckt mot mig med tanken, "vilket miffo".
Epic fail...
Har tagit mig ner till de småländska skogarna och barrikerat mig hos farsan. Ska kolla på film och äta fisk.
Igår var var lite gulligt komiskt ändå då jag frågade min far, om han ville att jag skulle snurra eldpois framför hans församling efter mässan:
- Givetvis min son! Vilket härligt avslut på en mässa!!
Så för första gången på säkert 10 år satt jag på knä i kyrkan och doppa oblater i jesu blod. Mitt i allting så säger pappa prästen att:
- Det finns en extra överraskning med oss ikväll!
Alla blir extra tysta, ser på varandra:
- Min son är här! --Pekar på mig--
Sen vänder sig farsan om och säger att vi ska sjunga nästa psalm. Han glömmer påpeka att jag faktiskt ska göra någonting efter själva mässan, vilket resulterar i att jag får sitta och vara utstirrad av hela församlingen
Om församlingen hade haft en gemensam talan så skulle ordet "och?", ekat ex antal gånger.
På slutet så säger far att nu ska hans son gå och byta om, för att göra eldshowen ute på parkeringsplatsen.
Folkets röster mumlar lite förstående, nickar mot mig liksom "Okej du är inte ett freak som prästen påpekade förut.", och väntar snällt på att jag byter om.
Sen alltså...
Jag eldade inte upp mig själv denna gång, men försöker mig dumdristigt på ett "move" som jag inte övat på ett tag och tänker "Haha, nu ska dom allt få se!". Börjar spinna båda pois med en hand ovanför huvudet, det snöar och är svinkallt, fortsätter ner mot marken för att lägga mig ner och fett spinna på som van...
POOF!!
Båda flammor rätt i fejset.
Fail.
Hela församlingen blir lite förskräckta, jag ställer mig upp, släcker mina pois, får några enstaka applåder och folket ser förskräckt mot mig med tanken, "vilket miffo".
Epic fail...
