Värt att nämna är att jag fullständigt glömt hanteringen av bensin på däck nyss. Och ja, bensin tog ner flampunkten av handskarna en aning.
- Okej, är du beredd Stefan? Jag håller handsken såhär, sen tänder du tändstickan.
- Vi behöver väl inte elda på för fullt hus?
- Nej då, vi drar stickan lite lätt under bara. Blir en bra recension det här.
- Okej... >>Stefan laddar med tändstickan.>>
Och ja, det som sker nu var väl inte direkt det jag hade tänkt mig.
- Beredd?
- Jajamen, tä.. >>Handsken fullständigt exploderar ut i en enda stor låga.>>
- HELVETE! STEFAN, FAN GÖR NÅT, GÖR NÅT!
Stefan tänker skitsnabbt, men kanske en aning väl snabbt. Minns ni hans Clas Ohlsson keps? Den som det står 'rör du så dör du' i? Jag sular ner handsken på däck och Stefan börjar slunga med kepsen emot handsken (soft touch). Men då fattar ju hans keps eld, Stefans käraste ägodel.
Stefan ser att hans keps också börjar brinna. Han börjar vifta och blåsa på kepsen istället och jag ser bara eld framför mig. Jag tar då beslutet att ta Stefans keps ifrån honom, kastar ner den på handsken (soft touch) och börjar stampa på allting istället.
Det skulle jag aldrig gjort. Jag lyckas släcka elden något sånär, tittar upp emot min kollega.
- ...
- Stefan?
- ...
- Stefan hallå?
- Gåva.
- Va?
- En gåva. >>Stefan pekar på den lilla pyrande kolhögen.>>
- Jamen, den brann ju. Vi gjorde vad som behövdes göra. Den gick inte att rädda.
- ... >>Stefans blick oroar mig.>>
- Hallå, kom tillbaka Stefan. >>Knäpper med fingrarna framför honom.>>
Mannen rycker tag i mina fingrar direkt, börjar skrika att jag hade eldat upp hans keps och att jag är ett as. Brottar ner mig på däck och låser upp mig en någon slags headlock position.
- SÄG FÖRLÅT! SÄG FÖRLÅT FÖR ATT DU ELDADE UPP MIN KEPS!
- Stefan, gnnnggff, säg inte.
-VA?! DU ELDADE UPP MIN KEPS DITT AS!
- ggnnnnff, säg inte eld Stefan. Allt förutom, gnnngg. Släpp mig. Släpp...
Men det var försent, ordet eld hade yttrats med en decibel för mycket. Högt ovanför i lejdaren hör vi vrålet, mannen som har ersatt brandlarmet ombord med ett brölande babianljud, har hört ordet eld.
Brandchefen är nu påväg. Charles, var påväg mot eld. Mot oss, själv vet jag exakt vad som kan hända. Börjar försöka ta mig ur Stefans headlock, jag hör hur Charles under stor dramatik slungar saker omkring sig, börjar banka på hyttdörrar för att få mig sig sitt entourage.
- Gnnnngg, Stefan, du fattar inte. Charles... Gnnn, släpp, släpp innan det är försent.
- NEJ, DU DÖDADE MIN KEPS. JAG HAR KLART OCH TYDLIGT SAGT, RÖR DU SÅ DÖR DU!
Steg börjar komma närmre, jag hör hur det konkas på brandsläckare, hur order givs från höger och vänster. Tillslut ramlar en hel drös med folk nerför lejdaren. Charles är på samma däck som oss, som dem som startade elden. Jag börjar kallsvettas, jag vågar inte ens föreställa mig vad som kan hända.
- Gnnnngff, för guds skull Stefan. Jag räddar ditt liv här om du släpper mig. Gnnr, snart är det förs...
- HÅLL KÄFTEN MARTIN, DU BARA TAR OCH TAR HELA TIDEN. LÄGGER UT OSS ALLA PÅ INTERNET, DU HAR FÖRNEDRAT DEN HÄR BÅTEN MARTIN.
- Förlåt, ggnnnrr, förlåt Stefan. Men nu måste du släppa.
- OCH DET ÄR PÅGRUND AV DIG SOM WEBSENSE BLOCKAR HELA JÄVLA NÄTET JU. DU ÄR PAPPA TILL ALL DENNA CENSUR, DU OCH DIN JÄVLA BLOGG.
- Ja, jag ska be om ursäkt till rederiet. Jag lovar, bara du släpp...
En skugga kastas över oss. Charles har ställt sig i dörröppningen, bakom honom står två rökdykare, två personer med en bår och ytterligare en med en brandsläckare. I headlock position ser jag upp mot dem. Bara inte Stefan säger som det är.
- KOLLA KOLLA VAD MARTIN HAR GJORT. HAN ELDADE UPP MIN KEPS MED FLIT!
Charles kastar genast blicken emot en liten keps, en handske (av märket softtouch), en tändsticksask och en liten Martin, vars ansikte är helt blått nu. En brandchef måste först säkerställa ifall branden är under kontroll, ifall det kan börja brinna igen och sedan givetvis ta reda på vems fel det är.
- Brinner det fortfarande?
Men innan Charles ens hinner ställa frågan så ser han att det pyr till lite i handsken (soft touch!!). Charles vräker upp armarna högt ovanför huvudet.
- JAG HAR ENDAST BOMULL PÅ MIG! JAG ÄR SOM EN BRANDFILT! JAG FIXAR BIFFEN, JAG SLÄCKER ELDEN!
Charles vänder sig först emot alla andra, skriker att han är bomullsgud och att bomull kan fungera som en brandfilt. Vänder sig sedan emot oss igen, jag börjar brottas febrilt emot Stefan som verkar ha några slags superkrafter.
- SLÄPP STEFAN, SLÄPP FÖR FAN VI MÅSTE FLY! DU FATTAR INTE.
Charles släpper nu balansen, han börjar falla rakt ner på oss. Han ska själv agera brandfilt och släcka elden med sin egna kropp. Typ som att kasta sig på en handgranat för att rädda alla andra än sig själv. Jag ser ingen utväg, denna man är nu påväg neråt, och jag som bara ville göra en recension om min arbetshandske (SOFT TOUCH!).
Själv skriker jag som en tjej av skräck, Stefan ser emot sin keps. Sen blir allt mörkt. Charles börjar rulla sig halvt från höger och vänster, han skriker instruktioner till övriga besättningen om hur man säkrast vet att elden är släckt.
- KOLLA HÄR NU VA? FÖRST HÖGER... SEN VÄNSTER. FÖRSÖK ATT LÄGGA SÅ MYCKET VIKT SOM MÖJLIGT VID ANSIKTET, DET ÄR DET MAN VILL RÄDDA MEST!
- Alltså... gngnnngfff, Charles. Vi är okej.
-VA?! VA SÄGER NI? HAR NI ONT, BRINNER DET MER!
Då beordrar han dem som har pulversläckare att trycka munstycket in under honom och blåsa av. Brandchefen är i sitt esse, två stycken pulversläckare trycks av samtidigt rätt i fejset på mig.
Full med pulver, i strypgrepp av Stefan och en brandchefs nätbrybja i ansiktet gnuggandes fram och tillbaka. Jag börjar helt plötsligt komma att tänka på min gamla sjöfartslärare. Han som berättade alla tokiga historier om att vara sjöman.
Men det framgick inte att vi sedan också kommer bli utsatta för dem. Det var därför han smög fram ordet äg i meningarna hela tiden.
As...
Handskarna vi har på däck, slitstarka och bekväma. Går också att tvättas i maskin på låg värme. Tips till matroser på tankfartyg, om du handskas med bensin, lek inte sedan med tändstickor i skitmässen på 10 kaffet.
Haha! Du var en hejare på att berätta historier..;)