Hur mitt första gig gick.

Jag gick ju då upp på en scen iförrgår, mycket för att testa mig själv och att få den första gången ur vägen. Givetvis hade jag några dagar innan funderat på att göra det, visste inte om vad bara.

Sedan åkte jag på en utflykt till CapeTribulation.


Det är det enda stället på jorden där rev och djungel möter varandra tydligen. I bussen på väg hit så började det poppa upp saker. Givetvis ska jag skämta om alla farliga djur på ön, om alla konstiga guider som bara skriker rätt ut vad som händer när du trampar på en orm.

Om en tjej som totalt flippar så fort en fluga landar på henne. Om när vi tältade på Fraser Island, och Ashley (tjejen som flippar) sover bredvid mig, där hon då försöker slå flugor i sömnen.

Sedan kom jag på att jag hade faktiskt redan upplevt en bitchattack i Airlie Beach, men jag lärde mig att det heter Bitch Flip istället på engelska.

Punchline efter punchline kom som en liten uppenbarelse, jag började skriva och öva på folk jag nyss träffat. Alla tyckte givetvis jag skulle upp på en scen.

Efter att ha lämnat en otrolig snorkelutflykt på barriärrevet påväg i en buss mot hostelet, så började känslorna bubbla. Jag hade lärt mig det utantill, och det var 10-15 min långt. Precis lagom. Senare på kvällen så övade jag igen framför ett par kanadensare och två tyskar.

Jag sa att jag kanske skulle fråga om en mick. Ena tysken ställde sig upp och fixade en direkt, utan att jag visste. Och tillslut så hör jag att dom börjar prata i högtalarna, musiken sänktes.

"Ladis and gentlemen, for your evening entertainment tonight we have a suprise. Apparently we have a stand up comedian with us tonight! His name is Martin and he is from sweden. Martin can you come over to the bar. We don't have a real stage for you but we have a table over there. Will that be ok Martin?"

Jag tog micken, gick upp på ett bord, väntade några sek för flera människor började strömma dit.


Till höger om biljardbordet stod jag.


"Hello, my name is Martin. I'm from sweden and I am a stand up comedian. There is one thing I must say before I start. English is NOT my native language, but I hope you will still like it."

"Has anyone here been to Fraser Island?!" Bla bla bla bla....

Jag börjar prata, jag som då har typ noll komma noll mickvana, glömmer att hålla den nära till munnen.
Batteriet till micken flög ut mitt i hela skiten och någon fick hjälpa mig att få micken att funka igen, endel människor skrattade, jag kände att jag kunde avslappnat presentera det jag övat in.

Resultatet var att få människor hörde allting, jag var supernöjd för jag hörde mig själv få fram allting, en kanna öl ställdes på mitt bord och givetvis fick jag applåder.

Folk kom fram under kvällen och berömde mig, dom sa att dom själva aldrig skulle kunna stå sådär och prata. Speciellt inte skämta. Jag svarade med att det var mitt första gig någonsin. Folk började köpa mig ännu mera öl, jag började då berätta om mina framtida planer om humorserie och husbil.

Den dagen var packad med upplevelser för mig. En av dom bästa dagarna i mitt liv helt enkelt.

Och jag kom inte tillbaka till hostelet den kvällen... =)

Kommentarer
Postat av: TMNT

att batteriet flög ut var ju typ inte ditt fel... jag har sett en kille som står och ska snacka i en mick och, OCH, han gestikulerar med BÅDA händerna.. dvs. man hör inte ett smack..... jag vill nog också sova bredvid dig, ja det vill jag.

2008-01-12 @ 04:27:55
Postat av: Anonym

Nej batterigrejen var la sådärkul. Jag vill nog ha en mick som sitter fast på fejset ändå.

Kom hit och res ihop med mig väl!

Shoo!

2008-01-18 @ 03:12:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Kilroy Travels Calmare Honung Reseklipp från Asien!