cmj's sjömansblogg

Kommer ni ihåg killen vars liv gick i spillror för att hans tomatplanta gick bort?

Klicka här för att komma till det inlägget.

Vi vaktade hans föräldrars hus medans dom var bortresta, en dag åkte vi hem till honom för att vattna lite blommor. Jag tror inte det finns någonting som skulle förbereda honom för denna skräckbild.

Killen utbildar sig alltså till biolog, han ska typ ha gröna fingrar ända ner på mikroskopsnivå. Men ja... Bilden säger ganska mycket.



Min kompis kliver in först i lägenheten, han skojar och skrattar men så fort han tar några steg in så stannar han upp, tystnar och vänder sig emot mig.

- Vad är det? Fortsätt på historien väl.
- FAAAAAN! Ja... han skrek så jag såg vad han åt till frukost.
- Meh, va är det nu då?
- ... Ögonen ser ut som Bambis små sorgsna pupiller.
- Meh, lägg av nu, va är det?
- Titta... Armen höjs sakta emot någonting bakom väggen.

- Är det nåt som du glömt ute och möglat eller?
- Det också...

Tar några kliv.

- GAAAAAAAAAAHAHAHAHAHAHAHA! Skrikskrattar åt min vän rakt i ansiktet. Ja, salivet ba sprutar rätt i fejset på han.
- Kolla den där du! Vi har just hittat ett fast föremål som är synonym till "ej frisk". Citationstecknena bara flyger fram.
- Sluta...

- Fy fan den här ju helt väck ju, kolla. Lyfter på några blommor och släpper ner dom. Lyfter en gång till och låter det lealöst falla ner igen.

- Sluta Martin.

KLICK! Kameran i högsta hugg!

- Bloggvarning! Det här är ju ett klockrent inlägg! Tomatplantan continues!

Min kompis sätter sig ned bredvid plantan.

- Det är fan helt otroligt egentligen. Jag fattar inte hur det här går till, jag försöker verkligen vara en naturens vän. Jag pluggar ju till biolog, jag ska ägna mitt liv åt natur o sånt. Och så händer det här.
- Ja ja, så farligt är det väl inte?
- Det är bara att allt det här bara löser av varandra nu.
- Vadå? Tomatplantan?
- Ja... först tomatplantan, sen är det här inte det enda som hänt idag.
- Vadå?
- Jag... Avbryter sig själv i orden.
- Vad är det? Blir nästan lite orolig för honom. Samtidigt som jag torkar bort mina skrattårar dårå.
- Imorse... Jag... Jag. Herregud det är så hemskt.

- Kläm fram det nu kompis. Klappar till honom på ryggen. Det är lugnt, du kan berätta allt för mig.

- Jag har dödat en snigel.
- Va?
- Ja, du hörde mig. Imorse. Jag dödade en snigel.

Biter mig i läppen, det är ett hysteriskt roligt tillfälle. Dock vill jag få ut all värdefull information innan det är försent.

- Berätta nu för farbror Martin. Det hjälper att öppna upp sig ibland.
- Det är ju inte så mycket att berätta. Jag skulle slänga lite rester i komposten, minns du att jag gic...

- Ja, imorse så gick du ut en stund. Avbryter taktiskt och fyller i hans mening. Allt för att visa vilken förstående kompis jag är.

- Ja, och när jag öppnade kompostluckan så satt det en snigel där. Jag sa, "Hej lilla snigel där!" och slängde ner resterna.

- Och sen mördade du sni...
- Sluta Martin, det är fan inte kul. Den var ju så liten och söt. Jag tänkte att han satt ju där innan luckan öppnades, då kan han la sitta där när jag stänger också.
- Och då... mörd...
- Sluta Martin. Det här är traumatiskt för mig att berätta.
- Jag förstår. Fortsätt.
- Sen så när jag skulle stänga igen luckan så liksom tappade jag den lite. Luckan liksom flög igen istället för att läggas ner.
- Då dog de..
- Alltså kan du lägga av? Försök sätta dig in i snigelns situation här va? Tänk att jag först kommer och är liksom 'Hej hej lilla söta du!' och så... Så.
- Så?
- Så bara. Herregud. Jag kan fortfarande höra hur det gnastrade till. Men liksom han måste ju tänkt att jag var en ond människa då ju!
- Jag tror inte han hann tänka riktigt.
- Det rann.
- Va?
- Det ba splatta till ju, sen rann liksom snigeln ner. Jag vågade inte öppna locket igen, jag kan inte ens se den där komposten längre.

Bambiögonen ser emot mig och jag ser hur dom börjar fuktas till. Min vän är ledsen.

- Mmm...
- Vad ska jag ta mig till? Min vegankompis hoppas på att jag kan rädda situationen med några tröstande ord.
- Ja du? Det här betyder ju bara en sak nu.
- Vadå? Vadå Martin? Hopp infinner sig om att hans vän kan ta bort endel av hans sorg med några väl valda.

Jag lägger min hand på min väns axel. Tar ett djupt andetag och ser honom i ögonen.

- Ja, då är du en mördare av djur nu också.
- JAG VEEEEET! Det är så jävla hemskt ju! Begreppet 'att gråta som ba fan' räcker inte här. Det min vän brister ut i är vad jag vill kalla för 'att sprutgråta'. Min vän sprutgråter och klappar sin lilla växt.

- VARFÖR FÖRTJÄNAR JAG ATT FÅ EXISTERA FÖR?
- Ja det kan man fråga sig. Gör allt i min makt för att hjälpa min väns sorg.
- JAG PLUGGAR JU TILL BIOLOG!!! BIOLOG FÖR FAN! MEN ÄNDÅ SÅ BARA DÖR ALLTING JAG RÖR!! Sprutgråter...
- Jo, eller nja. Jag skulle vilja mer lägga dig i kategorin mördare. Mördare av levande ting.
- Fan fan fan fan fan också... Glider ner ifrån stolen och kupar sin kropp till fosterställning.
- Shit den är riktigt riktigt död den här växten faktiskt. Ser lite fascinerande på växten, rycker av några blad och låter dom falla ner på min vän.

Sprutgråter...

Hur kommer Martins vän klara sig nu när Martin drar till sjöss? Vem ska kunna trösta honom på det viset bara en vän kan? Kommer min vegankompis gå över på att förstöra typ andras datorer som omväxling? Vad händer när han blir biolog? Kommer han bli den som forskar fram biologiska vapen istället för att låta växter froda?

Fortsätt följ denna spännande historia om Martins vegankompis kamp emot mördandet av levande ting.

Det här är en följetång producerad utav cmj.blogg.se och alla som ligger bakom. Alla en...