Mitt möte med Aftonbladet.
Redan på tåget började jag fippla med Ipoden. Måste hitta rätt låt. Hmm, den här är najs. Nu ska jag bara se så cool ut som jag bara kan. Börjar digga och kolla på träden med världens leende.
Tills konduktören slår mig i huvudet med hennes biljettapparat.
- Din... biljett, tack.
- Hehe... förlåt. Förlåt allihopa. >>Vinkar lite lätt mot alla arga ansikten runtom i vagnen.>>
Pinsamt...
Funderar på om jag ska ställa till med en scen inne på Aftonbladet. Seriöst faktiskt börja berätta historier och hoppa upp på stolar och bord. Fast ja... Att göra det just där kanske inte är rätt. Känns som att Aftonbladet sett the likes of me ett par gånger innan.
Ringer Hanna på T-centralen. Nu avslöjar jag min plan.
- Japp, ska hitta rätt låt på Ipoden tills när jag går in på Aftonbladet.
- Varför Martin? >>Hanna försöker se min logik emellanåt. Hon tycker det är svårt.>>
- För att allting måste kännas rätt. Allting måste vara som en... musikvideo.
- Martin... ring mig sen. Du är för sjuk i huvet just nu.
Allting måste kännas som en musikvideo när jag kliver in på Aftonbladet. Det är ju stort det här. Hittar låten Directions med Josh Rouse. Mmm, allting känns rätt, allting känns bra. Går igenom Globen City shoppingcenter med bestämda steg.
Har skitmycket bagage hängandes på mig. Ser tidningens logga på en dörr. Det är en hiss upp till receptionen. Mmm, jag är bjuden, jag ska faktiskt träffa någon här.
Kliver ut ifrån hissen. Livet är helt underbart, dörren öppnas självmant av receptionisten när jag närmar mig. Ett kontorslandskap öppnar upp sig. I'm in, I'm here. Det går nästan för mig.
Står och ser ut mot golvet, musiken pumpar, en tår rinner ner för min kind, fattar inte att jag egentligen inte hör ett piss, allting är ett sånt moment. Och ja... allting känns som en musikvideo. Allting är bara så rätt.
- ÖJ!! PUCKO!!!
Tills receptionisten flippar på mig.
Skriver in mig på en dator. Frågan vilket företag jag kommer ifrån dyker upp. Skriver in BÅT med stora bokstäver.
- Ska träffa Olle Kvarnsmyr.
- Han kommer ner om en stund.
Får vänta någon minut innan han kommer ner. Ser ut över alla som jobbar där. Alla ser rätt tråkiga ut faktiskt, mycket grått, mycket slips. Försöker hälsa på någon när de går förbi, får inget svar bara en blick.
Olle däremot var en riktig färgklick på stället. Killen hade allt annat än kostym på sig. Typ Converse skor och en väldigt bekväm cool outfit. Såg ut som han gick omkring och bara myste hela tiden. Sade det till han lite senare.
- Tjena Martin!!
- Men tjena Olle.
Vi klickade direkt. Yes.
Precis i början var jag fortfarande i någon form av chocktillstånd. Slet upp kameran och filmade lite medans Olle berättade vad alla områden var för något. Gick och hämtade en kaffe. Berättade för Olle att jag aldrig sett något liknande i hela mitt liv. Jag har faktiskt aldrig sett ett kontorslandskap förut.
Det var precis som på film. Det var så mycket nytt för mig.
Det enda kortet jag tog. Ville ju inte flippa med en kamera hela tiden.
Tills konduktören slår mig i huvudet med hennes biljettapparat.
- Din... biljett, tack.
- Hehe... förlåt. Förlåt allihopa. >>Vinkar lite lätt mot alla arga ansikten runtom i vagnen.>>
Pinsamt...
Funderar på om jag ska ställa till med en scen inne på Aftonbladet. Seriöst faktiskt börja berätta historier och hoppa upp på stolar och bord. Fast ja... Att göra det just där kanske inte är rätt. Känns som att Aftonbladet sett the likes of me ett par gånger innan.
Ringer Hanna på T-centralen. Nu avslöjar jag min plan.
- Japp, ska hitta rätt låt på Ipoden tills när jag går in på Aftonbladet.
- Varför Martin? >>Hanna försöker se min logik emellanåt. Hon tycker det är svårt.>>
- För att allting måste kännas rätt. Allting måste vara som en... musikvideo.
- Martin... ring mig sen. Du är för sjuk i huvet just nu.
Allting måste kännas som en musikvideo när jag kliver in på Aftonbladet. Det är ju stort det här. Hittar låten Directions med Josh Rouse. Mmm, allting känns rätt, allting känns bra. Går igenom Globen City shoppingcenter med bestämda steg.
Har skitmycket bagage hängandes på mig. Ser tidningens logga på en dörr. Det är en hiss upp till receptionen. Mmm, jag är bjuden, jag ska faktiskt träffa någon här.
Kliver ut ifrån hissen. Livet är helt underbart, dörren öppnas självmant av receptionisten när jag närmar mig. Ett kontorslandskap öppnar upp sig. I'm in, I'm here. Det går nästan för mig.
Står och ser ut mot golvet, musiken pumpar, en tår rinner ner för min kind, fattar inte att jag egentligen inte hör ett piss, allting är ett sånt moment. Och ja... allting känns som en musikvideo. Allting är bara så rätt.
- ÖJ!! PUCKO!!!
Tills receptionisten flippar på mig.
Skriver in mig på en dator. Frågan vilket företag jag kommer ifrån dyker upp. Skriver in BÅT med stora bokstäver.
- Ska träffa Olle Kvarnsmyr.
- Han kommer ner om en stund.
Får vänta någon minut innan han kommer ner. Ser ut över alla som jobbar där. Alla ser rätt tråkiga ut faktiskt, mycket grått, mycket slips. Försöker hälsa på någon när de går förbi, får inget svar bara en blick.
Olle däremot var en riktig färgklick på stället. Killen hade allt annat än kostym på sig. Typ Converse skor och en väldigt bekväm cool outfit. Såg ut som han gick omkring och bara myste hela tiden. Sade det till han lite senare.
- Tjena Martin!!
- Men tjena Olle.
Vi klickade direkt. Yes.
Precis i början var jag fortfarande i någon form av chocktillstånd. Slet upp kameran och filmade lite medans Olle berättade vad alla områden var för något. Gick och hämtade en kaffe. Berättade för Olle att jag aldrig sett något liknande i hela mitt liv. Jag har faktiskt aldrig sett ett kontorslandskap förut.
Det var precis som på film. Det var så mycket nytt för mig.
Det enda kortet jag tog. Ville ju inte flippa med en kamera hela tiden.
Vi gick in till ett lite mindre rum och började prata. Vi pratade på i över en timme tror jag. Det var skitkul allting, vi satt och berättade om våra liv. När Olle var i min ålder hade han lite samma drömmar och visioner som jag har idag faktiskt. Kändes som om vi kunde varit vilka polare som helst egentligen.
"Jag har inte varit arg sedan 1987."
Olle Kvarnsmyr
Fick en massa tips om hur jag ska fortsätta. Olle är en mycket intressant person, önskar jag fick mera tid att prata om honom någon gång. Han är en mycket lycklig människa. Vi båda poängterade vikten av att kunna leva livet fullt ut varje dag. Att vara lycklig och se allting ifrån en positivt perspektiv.
Vi delar nog väldigt många livsfilosofier skulle jag tro.
Vi glömde också fullständigt bort att jag skulle få en groda att ha med mig på resan. Får la maila och fråga om den.
Vet heller inte vad som ska hända med det vi diskuterade om. Olle tog lite antecknigar emellanåt, samtalet flöt på väldigt bra hela tiden. Tillslut ringde det i hans telefon och vi fick avsluta intervjun. Frågade ifall vi ska träffas igen när jag kommer tillbaka ifrån Asien.
- Givetvis Martin.
- Coolt.
"Jag har inte varit arg sedan 1987."
Olle Kvarnsmyr
Fick en massa tips om hur jag ska fortsätta. Olle är en mycket intressant person, önskar jag fick mera tid att prata om honom någon gång. Han är en mycket lycklig människa. Vi båda poängterade vikten av att kunna leva livet fullt ut varje dag. Att vara lycklig och se allting ifrån en positivt perspektiv.
Vi delar nog väldigt många livsfilosofier skulle jag tro.
Vi glömde också fullständigt bort att jag skulle få en groda att ha med mig på resan. Får la maila och fråga om den.
Vet heller inte vad som ska hända med det vi diskuterade om. Olle tog lite antecknigar emellanåt, samtalet flöt på väldigt bra hela tiden. Tillslut ringde det i hans telefon och vi fick avsluta intervjun. Frågade ifall vi ska träffas igen när jag kommer tillbaka ifrån Asien.
- Givetvis Martin.
- Coolt.
Kommentarer
Postat av: lennart lund
Tjena! har slälv rest runt klotet i 20år som Matros ombord i olika skepp,men sluta för 20 sedan, i alla fall skulle jag tipsa en kompis om eran film men funkade ej,vet ej varför i alla fall ska jag kolla upp er sida framöver,häls till er från en landkrabba, lennart
Trackback
