cmj's sjömansblogg

Jag Joel och Nils gick och åt lunch ihop med ett gäng engelsmän på Kuta Bali en gång. Det hade ryktats om att det fanns någonting som kallades Corny Pastries.

- YES!! IT´S TRUE! JUST LIKE THE ONES IN CORNWALL!!! --Lika upphetsad som en när en fjortis äntligen vågade köpa sina första egna kondomer.--

- Blimey. Well then there is nothing else to then to transfer ourselves towards the restaurant area.

På fjolligast möjliga accent tar vi oss dit.

Sarah flippar totalt och börjar jiddra om hur hon saknat att få äta en proper pastrie och att jag ba måste taste this wonderful dish. Vi tre svenskar blev också lite upphetsade och försökte hänga med i diskussionen.

Joel liksom dippade in med huvudet fram och tillbaka ibland, Nils försökte lägga en kommentar som typ ”shit va roligt” och jag la upp handen och väntade på en klatsch. Ingen av oss fick respons. Det här var en brittisk grej. Ingenting som vi av den tydligen lägre kasten kunde förstå sig på.

Vi slår oss ner vid bordet. Själv var jag skitbakis och ville inte ha en pastrie:

Okej jag väljer ändå att ladda upp den. Ser så sliskig ut. Och bakis...

- Naw, I think I´m gonna have an omelett or some...

- I´m sorry? –En brittisk accent dyker in—

- I´m dying from a hang over.

- So? –Helt knäpptyst runt bordet. Britternas blickar skrämmer mig. Ser mot Joel och Nils som också sitter och stirrar lite smått förskräckta.

- Ehh, ehh… Fan grabbar rädda mig då?

- Why are you talking in swedish and why don´t you want a Corny Pastrie? --Nils flippar upp en servett i luften och nickar lite emot mig.Fångar den och med sitt saliv har han ristat in ordet allergisk. Teamwork på högre nivåer.--

- ALLERGIC!!! Im allergic to ehh, ehh. –Flickar med blicken på bordet. Ja!—HP sauce! And you can´t eat food without HP sauce right?

HP sås är som britternas lingonsylt och ska spridas rikligt över precis allting. Jäkla snabbtänkt Nils där.

- No, your right, it´s not food without HP sauce. –Britterna sitter lite smått förvirrade och verkar ha något slags tyst klassråd. Precis som om dom kollar på varandra med blicken ”how the fuck can you be allergic to such a lovely sauce?”.—

- You can taste some my pastrie... without HP sauce. –Sarah dyker in med en liten sorgsen röst. Hon tycker synd om mig för att jag inte kan äta HP sås. Vilket livsöde!—

Servitören närmar sig bordet och genast börjar britterna vräka ur sig olika konstiga engelska begrepp. Nils och Joel var först ut med att beställa en pastrie. Alla skulle ha en pastrie förutom jag då. Blev lite kusligt tyst igen då min omelett dök in i beställningen. Jag var visst den felande länken idag.

Någon annan i restaurangen får en pastrie. Genast ställer sig en av våra britter upp och inspekterar, ger tummen upp och inväntar det ljudliga smakbeskedet. Mmmmmm, hörs från andra sidan rummet:

- Did you hear that guys? It´s a proper one!

Vi tre svenskar ser inte riktigt vad dom har och måste istället snällt vänta. En tjugo minuter passerar och britterna kan verkligen inte sluta tjöta om sin jävla pastrie. Vi svenskar som helt uteslutits från diskussionen om olika pastriememorys sitter och pratar lite hemmaproblem istället.

Bla bla bla, pastrie in London, pastrie in Paris, pastrie in Australia...

Tydligen var det fruktansvärt viktigt att poängtera precis hur engelskt det här är. Någon hade hört att en australiensare hade gjort ett claim på pastrien genom att säga att den kommer därifån. Detta är tydligen värre än att säga att HP sås är äckligt. En av britterna lyfte upp vattenflaskan och viftade argsint i luften och sa att pastrie är so fucking english och punkt slut. Alla nickade lugnt med och vi fick ytterligare en uppmaning att aldrig lyssna på en aussies rubbish talk.

Undrar om krig kan startas pågrund av mat? Tror nog det.

Sen kom det. Lukten av den beryktade pastrien glider fram tillsammans med en leende servitris:

- Okej, nu ska vi se va fan det är.

- Men... är detta verkligen engelskt?

Samtidigt som britterna florerar med klassiska engelska fraser som:

- Ahhhh, lovely.

- Super!

- Smashing dish here.

- Would you look at that! What a sight for a little english boy like me.

- Blimey!

- Ser ju ut som nån slags pirog? --Joel petar lite med gaffeln--
- Kommer inte dom ifrån typ Italien eller nåt? --Nils tänker efter--
- Vetifan. Hur smakar den?
- Mmm, ska se.
- Asså kolla på dom där va? Munorgasm efter munorgasm tydligen. Kom igen nu. Smaka lite. --Jag blir otålig och råkar sen göra det som verkar ganska självklart att inte göra här. En liten groda flyger ut ur munnen.-- Isn´t this something from Italy?

Alla besticks läggs ner:

- I helvete Martin?! Vill du dö eller?! --Nils ser mot mig förskräckt.--

Vänder mig mot Sarah som är min närmsta engelska allierade. Hon greppar gaffeln i något slags huggrepp och ser mot mig som "vill du dö eller?". Börjar stirra lite sporadiskt omkring mig igen och baksmällan känns mera än någonsin. Ser mot utgången men den är blockerad av engelsmännen. Kanske ba hoppa över busken och springa för livet?

Som någon slags välsignelse från ovan så finner sig en verbal lösning mot mig:

- Ehh ehh, fuck. No no!! I was thinking of something else. Like ehh, ravioli! Yes! RAVIOLI!!! THAT´S FROM ITALY!!!! Not Corny Pastrie of course. GIve me some of that! --Sliter åt mig Sarahs gaffel och trycker in så jävla mycket pirog jag bara kan!--

Det värsta här är ju bara att det smakade fullständigt skit. Sitter med munnen full av någon engelsk slabbig sörja i käften och fem mordlystna britter råstirrar emot mig. Måste se glad ut, måste se ut som om jag äter GB´s gräddglass!

- Mmmmmmm... --mycket tveksamt läte kvids fram--
- För i helvete Martin! Svälj och le för kung och fosterland! --Nils börjar forcera in pastrie i en rasande takt för att jämna ut situationen.-- Joel, ät för fan. Säg att det är det godaste du någonsin ätit!

Men Nils och Joel tycker också det är skitäckligt. Alla tre sitter nu med munnarna fulla av brun sörja. Joel klarar inte av att svälja det och det börjar sippra ut lite mat i mungipan på han. Jag lyckas tillslut svälja.

- Yeah, defintely the famous english kitchen! To bad I didn´t have any HP sauce. --Suger febrilt på min juice för att ta bort smaken.-- Am I not right guys?

Nils och Joel har fortfarande inte sväljt. Britterna sitter bara och stirrar på oss som om det vore något slags gammalt tyskt gestapo förhör. Joel pallar inte längre och ställer sig upp, försöker mumla någonting om dålig mage och diarre, läcker ut lite mat till och springer mot toaletten. Alla kan höra hostande kväljande ljud kommer från toan. Nils tar steget och sväljer:

- Good huh!!!! --Säger jag och dönickar mot honom.--
- Yeah... and I have so much more... mmm.

Britterna verkar acceptera situationen. Joel kommer tillbaka och säger att han kan knappt vänta tills han får äta upp resten. Själv är jag så nöjd att jag är allergisk mot HP sås va? Alla äter upp sin pirog, förutom Joel och Nils då. Dom beställde in tre juice till och varvade juice och pastrie samtidigt som dom vräkte ur sig samma njutning som alla britter, lämnade kvar halva, och sa att "i Sverige gör man alltid så för att hedra mat". Lämnar snabbt stället och springer mot sitt hotell.