cmj's sjömansblogg

En eller två gånger i veckan så är jag ute i floden och raftar. Varje gång får jag också styra lite så jag sakta men säkert lär mig floden. Här om veckan då jag var ute så gick det lite sådär dock. Guiden Freddy som låter mig få köra emellanåt är nog den mest opedagigiska läraren jag någonsin haft. Det enda betyg jag får är antingen bad or maybe.

 

Kör jag mot en sten för mycket ser han argt på mig och säger åt mig att sluta styra. Sen när jag frågar vad han tyckte så ser han bara mot mig igen och säger.

 

- Bad.

 

Det är det enda betyget jag fick den gången och säger åt mig att koncentrera mig mer till nästa gång. Den här gången tänkte jag att nu jävlar ska Freddy fan få se att jag kan styra. Vänder mig om i flotten.

 

- Öh, puedo manejar por favor? Asdålig spanska och en suktande blick efter styrpaddeln.

 

Min spanska är så pinsamt dåligt efter endast 6 månader här nu men i floden är det lite skit samma. Antingen får jag köra eller inte. Kvittar språk. Freddy ser mot mig, upp mot floden och sen ner på mig igen. Då har jag redan lite för självsäkert redan lagt från mig paddeln och är på väg bak. En djup suck hörs och jag får styra. Givetvis var det ett skitsvårt ställe men jag tycker mig se en linje.

 

- All forward!

 

Antingen skriker man "all forward" "all back" "left forwards right backwards" eller "right forwards left backwards". Sen finns det lite andra kommandon som typ "get down" "high side" och "hold on". Seeeen ska man kunna säga allt skitsnabbt på spanska såklart vilket är hjärnhärdsmälta samtidigt som man ska kolla på stenar. Tekniken är styra lite, skrika forward sen stop efter några paddeltag för att då styra igen. As simple as that...

 

Alla paddlar framåt och vi ökar takten och jag tänker jag precis så man absolut aldrig ska tänka inom rafting, nämligen att aldrig överskatta sina förmågor. En egenskap jag då aldrig utövat tidigare och känner att någon gång måste vara den första. Freddy ser argt på mig och undrar om vi inte ska sluta paddla framåt nu. Det börjar gå lite fort.

 

- ALL FORWARD!!! COME ON, HARDER!!!

 

Fyra personer börjar hysteriskt paddla och mina ögon blir stora som tefat då jag upptäcker hur fet floden är. Adrenalin! ADRENALIN! VILL HAAAAAAA!!!

 

- HARDER HARDER, FASTER!!! MAS FUCKING FUERTE CHICOS!! Ok... STOP!

 

Det som sker här är att båten börjar skuppa lite och jag tycker mig kunna svänga höger, sen skrika forward ännu högre så kommer vi in mellan stenarna. Det är bara att det kommer börja skuppa utta bara f#n inom några sekunder. För att inte överdriva för mycket här nu så ser situationen ut som så att kaos utbryter och vatten forsar in precis överallt. Folk vet inte om dom ska paddla eller krypa ihop och be för sina liv, att försöka hitta höger eller vänster slutar existera och Freddy börjar faktiskt se nervös ut. Det är nu en lärjunge till guide håller en paddel högt ovanför huvudet och skriker allt va han har för han tycker det är bland det coolaste som finns.

När jag tänker tillbaka efteråt så hade jag glömt sätta fast min fot så att jag lättare kan hålla mig kvar i båten, för precis när jag älskar livet lite för mycket, så slungas flottens bakre del så fruktansvärt hårt upp att jag skjuts ut som om flotten vore en katapult 2 meter upp i luften. Folket i flotten håller i för sina bittra liv, ser uppåt, hinner registrera en skrikande gladskit flyga förbi med en paddel i högsta hugg och undrar vad dom gett sig in på.

Jag får precis så mycket adrenalin i kroppen att, om jag dör här och nu, då var det värt det känslan, hinner infinna sig.

 

Om du satt med i båten.

 

Överglad Martin tar kommandot, skriker paddla paddla paddla, kaos utbryter, en massa vatten, en gemensam rädsla för liv och skriket, "Give it to me like a motherfucker!" hörs ljudligt bakifrån följt av ett vrål och skuggan från Independence day i form av människokropp avslutar äventyret.

 

Inuti Martins huvud.

 

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA, vad det det där? En sten? EN STEN! Inte en sten nu, inte nu, inte nu, inte nu, aj...

 

POFF!!

 

Gurgelljud och en Martin försvinner under en massa forsande vitt vatten. Där guppade jag runt och flotten slits runt okontrollerat innan Freddy lyckas få stopp på sakerna.

 

Givetvis as nöjd så klättrar jag tillbaka i flotten och fortsätter paddla utan att försöka grimasera för mycket av smärtorna. Ser bak mot Freddy och inväntar betyget.

- Bad. Sur min.

Bättre lycka nästa gång.

 

Tänka sig att för 5 år sen så drömde jag om att få syssla med forsränning.

 

Äventyr out.

 

En google bildsökning på hur det kan se ut.