cmj's sjömansblogg

Äntligen klar med flytten till Norrköping. Ska flytta dit nästa vecka någon gång, då det målar om några rum just nu. Fått bra cred för mitt senaste inlägg. "Det var old school Martin som kom fram." Kommer skriva fler historier nu när jag insett att, historier inte är stand up. En bra historia, är inte bra stand up, för det tar för lång tid.

Oftast har också en historia bara en punchline på slutet, för du kan ju inte riktigt fortsätta den när den är slut. Därför är alltid ett ämne eller karaktärsdrag att föredra. Mera "outs" om man vill tänka i pokertermer.

Ska köra i Kalmar torsdag fredag. Dock har inte sjösjukan hört av sig än, tycker dom kan göra det snart.

Kalmar stand ups hemsida. Mitt namn finns där den 26.

Sen har jag nyss fått två bilder från då jag snurrade i Götet senast. Feita, feita!!

In honor of my english friends I will write this post in english. Fuck you "Hrm" that later will make over one million comments on my spelling and grammar.

Warning: This post contains a lot of genital-jokes.

Two crazy swedes that went to London and ended up in Leeds. Me and Nils has finally visited some of the people we met on our travels and I must say, London is wicked.

Our very first cup of tea in England. The only difference is the weird English people staring at us with eyes of hope, wishing that we both will have tastebudesms.

Sarah who I travelled with in Asia, took us around a rainy London. The tourist feeling was complete and we went to see the London dungeon. Its like a scary walk through some tunnels, and in every room there was actors who played out small shows for us. We saw Jack the Ripper jump out trying to stab us for example.

Nils screamed like a girl and I qoute:

"Small amounts of pee just came out from me."

 

Lunch in London!

We also saw some sights and here Nils, the little fucker, was one step in front of me. When we came up to Tower Bridge I heard Nils screaming of joy and when I turned around, I saw the tip of his penis touching the bridge.

As grey and depressing as sweden but! With the psychedelic eyes, its a little funnier.

We then commenced whipping out our penises claiming different objects in London. I claimed The Monument and together we claimed St Pauls Cathedral. That was a bit scary, because the gaurd was just behind us. Our penises acted out the deed swift and silently.

Own.

Me running to beat Nils to The Monument.

Win!

For a short while, it was an extension of me.

St Pauls Cathedral getting raped.

After a whole day of knobbing we went to a stand up night. This was one of the best pieces of stand up I have ever seen, and the setting was so much more different than Sweden. It was only four comedians but there was a pause in between every comedian. In Sweden all comedians almost stand on top of each other and its only one small break in the whole evening.

If I ever start my own stand up club. This is how the evening would look like.

Saturday we jumped in the car, burned away up to Leeds to attend Floras student corridor birthday party thing. We went out to something called The Halo, which basically is a church made into a club. Fucking amazing.

A church!!

 

Aaaahh, the retarded kids are having their first Fish n Chips.

Quote of the evening was: (Im sorry Flora but it sounded so funny when you said.)

"I dont know about this study thing. Its like just so much easier travelling around the world you know. Here I have to, you know... work."

Floras comment about this "study thing".

Me, Sarah, Jamie, Jo, Nils and Flora.

Yeah, and I almost got buttraped in the toilet. I must say I was a bit nervous going out in England cause of all the shit we read in the papers, but the mood in the club was everything but hostile. Except for one incident in the toilet queue.

I was standing in a tiny corridor leading to the toilet, when I felt something pushing me from behind. I turned my head to the left and met a pair of eyes in a mirror. It was the eyes of the gay guy poking med with his penis.

I felt like a victim that was about to get raped in the toilet. It was the fastest peeing session of my life.

A part from that the evening was great!

The day after we jumped into the car driving down to London again. Sarah is a really good driver a must say. Jamie, who me and Sarah met together with Flora in Vietnam, came with us in the car. James helped Nils out with a huge question for him:

- Whats the difference between marmelade and jam? --Nils is looking a bit wondering and lost.--

Jamie epically answers.

- Well, you cant marmelade a cock up a girls ass.
- Ahhhh... --Nils rubs his chin-- That makes sense.

Posing.

 

Well thats a little bit from the London trip. Loved every second of it and is soon visiting again to do some of my own stand up

Vi ligger till ankars utanför Rotterdam och ska snart få mönstra av.

Klockan 02 inatt så kommer det en liten båt ut för att hämta oss, för att sen fortsätta resan till farsan. Är nog framme runt klockan 15.

På torsdag ska jag upp till Linköping för träffa The Dancesings för första gången. Dom ska ha ett genrep för föreställningen till helgen då jag ska vara konferencier.

På fredag är det en föreställning och på lördag två.

Efter det ska jag flytta till Norrköping, ha dessa stand up gigs runtom i landet, och den 12 november blir det ett besök i London.

Shoo!!!

Börjar få lite mera kontroll på dom om man säger så. Försökte ta några kort, själv, häromkvällen. Inte lätt att gissa vart man ska stå så allting syns.

 

Diggar kommentaren jag fick på Facebook av polarn:

 

Don´t you dare go fucking Star Trek on me!!!

 

 

En gång så gick kikaren sönder på bryggan. Då fick jag klättra upp i förmasten, sedan peka ut vart fartygen befann sig och tillslut rapportera in det till bryggan.

Ibland är det hårt att vara sjöman.

Och kallt...

Vi har börjat åka båt. Vi gick från Amsterdams ankarplats i full storm till Rotterdams ankarplats, där vi ankrade något dygn och sen gick in. Efter ha legat 19 dagar till ankars var en förändring i vardagen välkommen. Folk som blir stressade, kajgubbar som skriker, saker som ska bäras fram och tillbaka, landgångar som ska sättas, lastarmar som ska kopplas och dålig sömn som påverkar allas humör.

Att ligga till kaj var efter 12 timmar fortfarande en välkommen förändring.

Före.

Efter.

Men sen igårkväll så skedde det jag brukar bli måttligt road av. När det är mycket oljud på däck, så har jag på mig ett par hörselkåpor som också fungerar som högtalarna för min radiokommunikation till styrmannen.

Kan någon förklara för mig varför båtar som är flera hundra meter bort, alltid har 148 decibel högre volym än styrmannen, som endast är 50 meter bort?

Först kom några spanjorer in på kåporna. Jag som precis sett filmerna om (sägs med mycket läspande inlevelse nu) Errrrnesto Che Guevara, kände mig lite som en revolutionär då jag likt en 5 åring levde mig in i rebellens vardag där på tankdäck.

(Gömde mig bakom rör med en rörstump som gevär, och ett tag stog jag och höll tal och såg exakt ut Che själv ovanpå lastarmen framför min gerilla armé.)

Sen var jag tvungen att vara stand by för att vi "toppade tankarna", vilket är när fyller man på det sista i tanken. Ett förslag på radiobyte är uteslutet tills man toppat klart.

Errrrrnesto Che Guevara och The Infidel Castro pratar strategi ute i Kubas djungel. Fast sen försördes filmkänslan totalt, så också min kväll.

En superstressad spansk kapten kommer in på radiokanalen och öppnar först med ett par djupa andetag, en konstpaus och jag citerar:

- IS EVERYONE ON CHANNEL 5?! --Ja, salivet studsar mot radioapparaten.-- IS EVERYONE ONE CHANNEL 5?!

Sen så kommer då givetvis inte mindre än 7 stycken svar, där alla bekräftar detta. Hela helvetet bröt lös och paniken var ett faktum. Jag försöker höra en order ifrån min styrman och livet var tillbaka på en sådär lagom pissig nivå igen.

Det är fortfarande paus.

Har tackat ja till ett konferencier jobb på Saga Teatern i Linköping. Det är för en musikal. Jag vill förbereda mig ordentligt och vill inte tänka för mycket på material till bloggen.

Därför är det några dagars paus här.

Den 30-31 oktober gäller det för.

Ska "prata lite" då de byter om och byter kulisser och så. En 5-6 minuter varje gång. 11 gånger. Kanske fler...

Jag som arbetade inför de 3 minuter stand up tävlingen Bungy Comedy till den 9 november. Det känns ganska avlägset just nu.

Vi ligger fortfarande till ankars utanför Amsterdam. Gjort det över två veckor nu. Hoppas verkligen jag hinner hem i tid till föreställningen. Den 26 oktober är det sagt jag ska mönstra av.

Tar en paus från bloggen.

Poker är ett jävla skitspel.

Och som vanligt krånglar denna blogg då det gäller uppladdning av bilder.

Ikväll gör det dock inte så mycket för jag har nämligen vunnit på poker. Igen. Nästan varje kväll nu så spelar vi en pokerturnering där vi aldrig varit under 6 pers.

Ikväll var det andra gången i rad jag plockar hem hela skiten. Igår satt Bianca och svor på schweiziska när jag lägger in kommentaren:

- Hehe, där sköt man hål på schweizerosten minsann.

Andra kommentarer som lagts mot Bianca är:

- Fan va surt det luktar! Schweizerosten gått och blivit gammal eller?

- Nu knäcker jag nöten. SCHWEIZERNÖTEN!!! (När man drar riktigt dåliga ordvitsar måste man ha stark betoning på klämmen där för att det ska gå hem.)

- Jajamensan. Two diamonds baby. Finns ingen där hemma som kan slipa dom så fint som jag va? Hehe. Turtle wax it baby! Va? Va? Ehh. Va? Va?. (Med lite irriterande stötar på axeln.)

Ikväll var det rumänen, Krickenicken, eller som vi ibland kallar han på engelska. Krick the Dick. Som sprang rätt in i mitt två par med kåta kungar och striliga tior.

Andra saker som sker vid pokerbordet är också segergester. Måste säga att det varit lite dålig variation från dom andra faktiskt. Kommentarer och lite smått vevande händer samt ett "yesss" har förekommit.

Om jag hade suttit vid ett live pokerbord i en fet TV turnering. Då hade man senare många gånger gått tillbaka i tiden med kommentaren:

- Yeah, but that´s nothing compared to that swede we had last year. Let´s take a look at that crazy fucking idiot one more time.

Sen ett snabbt klipp till någon som står upp ovanpå sin stol och...

- I AM A GOLDEN GOD!! --salivsprut-- GIVE ME A SEVEN!!! --Knyter näven-- GIVE IT TO MEEEEEEE!!!! --The psycho look--

Sjuan kommer på river. Någon kastar bort sina kort med litet "ah for fuck sake!". Alla ser sig omkring för att hitta svensken. Denne har redan tagit ordentligt sats och man hör ett skrik byggas upp bakom kameran.

- YEEEEEEEEEEEEEE --Lubbar järnet.-- EEEEEEEEEEEEE --Bilden övergår i slow motion då man ser svensken, med mörk slowmo röst, hoppa med händerna i stålmannen position framför huvudet.-- EEEEEEEEEEEEEEEE --Svensken såkallat "slajdar" över hela jävla bordet fram till han som just åkte ut. Marker flyger överallt.-- EEESSSSSSSSSS --Har båda armarna med knytna nävar på varsin sida av motspelaren, och fulltständigt blästrar saliv över hans solglasögon.-- SSSSSSSSSSSSSSSSSSSA --Konstpaus-- You are soooo out. Bitch.

Motspelaren försöker svara men...

- Talk to the hand! --High five i fejset och rullar tillbaka.-- Äg.

Så nu kan ni föreställa er hur en liten pokerkväll ombord Bro Anton ser ut när känslorna kommer fram. Vanliga segergester brukar vara.

Martin försvinner från bordet och Olof tillsammans med Gert går all in istället.

Den såkallade trollkarsgesten då Martin vevar med hela kroppen tillsammans med olika ljud som KASSAMMMMM...A eller sipisipisipisipissssSSAAAAABO... fan också.

Den vinnande gesten brukar vara olika former av segerdanser där ordet äg är vanligt förekommande. En juckande sådan kunde skådas igår.

Powerslide. Givetvis.

Olika sångvarianter med extremt dålig tajming och osammanhängande text.

Sist men inte minst. The pokerface. Med ett par vindruvor i näsan. Eller godisbilar.

Peace out.

Det var då självaste fan vad det krånglar med den här bloggen denna turn. Det blir inge ikväll heller.

Är det någon mer än jag som hört att Maersk just sagt upp 170 brittiska och danska befäl?

Jag vet att det är dålig bloggning att lägga upp random bilder. Kan inte låta den här bara glida förbi. Den illusterar exakt samma känsla en morgon då jag för några år sedan spenderade tvåtusen spänn för en hotellnatt. Med någon form av tjej dårå.

 

Usch. Varför påminner man sig om sånt?

 

Vi har en andrestyrman från Schweiz ombord. Han säger varje dag att han är från Schweiz. Alla andra också. Men på något jäkla vänster har han ändå lärt sig prata svenska. Impressive. Han heter Bianca faktiskt. Eller ja. Det är vad han kallas. Han har ett riktigt namn också men Bianca är så mycket roligare.

Här om dagen ertappades Bianca på bryggan med hörselskydd, skruvmejsel och ett "nu jävlar skruvar jag isär hela jävla bryggan" humör.

Står och tycker det hela är lite pinsamt.

Vi tar det från början.

Bianca går ankarvakt på bryggan. En plats ombord där det emellanåt kan gå lite larm ifrån olika apparater. Det kan vara radarn som larmar eller ibland kanske ett maskinlarm. Ibland är det brandlarm och ibland är det GPSen.

Ett larm går nu på bryggan. Detta larm låter ungefär som Jim Carrey i dum och dummare när han gör sitt "most annoying sound in the world". Fast tio gånger högre.

Bianca hoppar till och blir förvirrad.

Efter ungefär noll komma sex sekunder av att lyssna på det där ljudet blir man galen. Speciellt om man inte vet vad det är eller vartifrån det kommer.

(Det jag skriver nu är faktiskt sant för det var han själv som glatt erkände detta i mässen då vi alla drog lite historier. När han berättat klart trodde han att alla bara skulle liksom rycka på axlarna och säga "jag, så skulle jag nog också gjort". Men nej. Det finns ingen annan i världen som skulle gjort så här. Därför blir han också retat för det nu. Varje dag. Tills han mönstrar av.)

Vi fortsätter med ett utdrag ifrån Biancas historia jag döpt till "När bryggan låg i delar."

"Jag har ju jobbat några år som styrman och har väl hört ganska många larm hittills. Så jag tänkte att det här är inget larm. Det här måste vara något som "hängt sig". Därför plockade jag fram skruvmejseln."

Citat Bianca. Safety styrman, Bro Anton, oktober 2009.

Jag kan endast föreställa mig hur det måste sett ut inne bryggan en morgon på Amsterdams ankarplats. Bianca blir bara mer och mer galen på det där jävla ljudet. Tar därför på sig ett par hörselskydd, går fram till en verktygslåda och plockar upp en skruvmejsel.

Klockan 0715

Bianca är ännu lugn eftersom han är säker på att ljudet är bakom någon av panelerna på bryggan. Panelerna är som skydd för alla elkablar. Med sin skruvmejsel börjar han systematiskt plocka bort alla paneler.

0720 pip.

Alla paneler är borta men inget ljud verkar komma bakom dom. Smått irriterad börjar han pilla lite på en random elkabel som fanns bakom en av panelerna.

"Jag tänkte för mig själv att det låter ju som ett liksom elektriskt ljud. Och om det är elektriskt så måste ju en elkabel sitta "lite skevt" för att skapa ett sånt hemskt ljud."

Bianca om anledningen till varför han börjar pilla på elkablar med en skruvmejsel. Någonting man lär sig redan vid 4 års ålder att inte göra. Bianca är 27 och från Schweiz.

0720 och 30 sekunder.

En skruvmejsel närmar sig en strömförande elkabel.

0721 pip.

Bianca får genast en liten elstöt men tror sig bestämt höra att ljudet, om en för en millisekund, liksom ändra sin karaktär. Nu är han på en vinnare tänker han och fortsätter systematiskt pilla på olika elkablar med både fingrar och skruvmejsel.

0721 och 30 sekunder.

Ett finger närmar sig en strömförande kabel.

0722 pip.

Ett bestämt "aj som FAAAAAN!!!!" hörs uppe på bryggan då Bianca fick en ordentlig kyss så att hela armen ryckte till. Men samtidigt som han står där på knä framför en hel tavla med kablar. Med känslan av en elstöt fortfarande i kroppen så tyckte han ändå att, om en för en millisekund, att ljudet ändrades lite.

"Nu blev jag så jävla arg sådär som man blir när någonting gör riktigt ont. Så att jag slog till kablarna."

Bianca om varför han nästan dog en lugn oktobermorgon på bryggan ombord i Bro Anton.

0723 pip.

- JÄVLA KABELFITTOR!!! --SMACK!! DZZZZZZZ-- ARRRGGGGGHHHGGGLLLLLL --DZZZZZ--

0725 pip.

Återhämtad från elstöten och beslutar att inte göra om det. Det gjorde för ont. Det måste finnas en annan, mindre smärtsam lösning.

0740 pip.

Styrman går fram och tillbaka på bryggan med ett ekande jävla surr runtikring sig och blir bara mer och mer galen för varje sekund som går. Vad fan är det som kan låta så här? Tänker han. Sen så tittar han upp i taket och ser högtalarna från stereon. En koppling sker mellan högtalare och ljud.

- AHA!!! --Pekar med skruvmejseln mot taket-- DÄR!!!

Genast börjar han frenetiskt skruva loss paneler ifrån taket. Äntligen så ska han bli av med ljudet och kunna skruva ihop hela bryggan tills den avlösande överstyrmannen kommer upp.

0745 pip.

Den ena högtalarens kablar syns. Nu är lösningen nära tänker han då han genast, igen, börjar pilla på alla elkablar han kan. Ljudet ändras ingenting med kablen sitter ju fortfarande helt i.

"Ja, alltså jag var ju ganska så irriterad eftersom ljudet hela tiden liksom surrade bakom mig va?"

Citat ifrån Bianca om varför han börjar rycka, igen, i alla elkablar han tror är kopplade till stereon.

0747 pip.

- NU JÄVLAR!!! --Klink!-- Oj...

Alla kablar kopplade till stereon rycks kraftig bort. Innanmäte på högtalaren hänger med ut. Ljudet består.

0754 pip.

Panelerna i taket runt den andra högtalaren ligger på durken och Bianca står stand by för att rycka ännu fler kablar. Med en fullständigt galen blick och en bestämdhet lik en överste. Så fullständigt vrålar han ut sina aggressiva känslor.

- FÖRBANNADES JÄVLA LJUDHELVETE!! DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ!!!

Men precis innan han rycker så stoppas ljudet. Det blir knäpptyst. Bakom honom så hör han en röst säga.

- Se där ja. En lanterna har visst gått sönder. Jaja, men det kan ju Martin byta sen. Tjenare Bianca! Vad gör d...

Avlösande Överstyrman ser alla paneler ligga runtom på durken. Kablar hänger ut ifrån ena taket och hans kollega står på en stol redo att rycka i flera kablar.

- Jag ehh... hehe. Jag bara... --Bianca mörkar. Ett givet val.-- Jag höll på att städa bakom alla paneler och så slutade stereon fungera så jag skruvade isär här för att se om det var högtalarna. Och det var det faktiskt!! Hittade felet här!! --Pekar lite nervöst med sin skruvmejsel--

- Men varför har du hörselskydd på dig?

- Dom här?! Dom, ehh... Det är inga hörselskydd. Det är... hmm. BLUETOOTH hörlurar! Ja, det är var det är. Musik här inne vettu. -- Knackar på hörselskydden-- Och så precis nu gick en lanterna ja. Det var ju bra att du stoppade det där hemska ljudet.

- Ja, man blir ju galen direkt man hör det där ljudet.
- Ja, jo det blir man ju. Men då är det ju bara för mig att skruva ihop allting.

Sen blev jag anropad på radion för att byta en lanterna. När jag kom upp på bryggan så såg jag Bianca hålla på att skruva ihop en massa saker. Genast blev jag misstänksam och sprang ner för att hämta kameran. Hann knäppa ett kort då han skruvar igen den ena panelen. Med sina "Bluetooth hörlurar" på. Givetvis.

Ja... det röda området är vart ljudet kom ifrån. Det sitter en liten knapp där som man ska flippa på.

Jag sitter längst upp på båten. Fastspänd i en sele balanserar jag mig på fartygets mast i syfte om att byta en lanterna. Inuti lanternan finns en insats i form av rödfärgat glas. När jag skruvar upp lanternans lock så gungar båten till, jag fångar tag i en liten relingsbit och därmed undviker att jag faller ner.

Däremot åker insatsen ut och ett kras hörs under mig. Istället för att rädda insatsen så räddar jag mig själv.

Jag kommer tillrätta och ser ner mot däcket som nu består av tusen olika små röda glasbitar.

Att byta en lanterna förvandlades snabbt till att börja leta i förråd. Jag ser ut emot havet. Runtikring mig ligger många båtar till ankars. Jag kan enkelt räkna tio stycken. En frisk bris biter tag i mig och båten rullar till lite igen. Drömmandes ser jag bort emot horisonten.

Jag grämer mig inte speciellt över att ha tappat lanternan i däcket. Sånt händer. Men när jag åter igen ser neråt så registrerar jag någonting mera bland alla glasbitar. Det är en liten fågel. Han har säkert börjat flyga söderut och bestämde sig för att göra ett mellanstopp hos oss. En liten flyttfågel.

Jag klättrar ner och går fram till den. Den gör ingenting. Lever den? Jag böjer mig sakta neråt för att se om några livstecken kan registreras. Ingenting. I tron om att den är död plockar jag försiktigt försiktigt upp den. Den ligger stilla i mina kupade händer. Jag för den närmre mitt ansikte för att se detaljerna på denna vackra varelse.

Men. Den rör sig. Jag tycker jag kan se små livstecken. Är det försent? Kan jag rädda den?

Jag sätter mig ner bland glasbitarna och försöker se om den rör sig igen. Den rörde sig lite. Det är jag säker på. Men sen händer ingenting mera. Flera minuter passerar och fågeln gör inga fler livstecken. Den är död. Den tog just sitt sista andetag i min famn.

De röda glasbitarna skimrar till i solljuset. Tänk om det var jag? Tänk om jag var orsaken till att detta liv just nu försvann? Tänk om att genom att jag räddade mitt egna liv, så försvann ett annat?

Är det ett tecken?

Jag ser upp mot himlen och molnen spricker upp rejält för att släppa fram solens starka sken. Det skiner så starkt att jag måste täcka ansiktet med handen för att inte bländas för mycket. Solen. Nyckeln till allt liv på jorden. Denna fågel som ligger i min hand är en produkt av vad solen hjälpt till att utveckla.

En känsla av att jag vill ha ett namn på fågeln sjuder inom mig. I min ensamhet sitter jag med fågeln i min famn och försöker komma på ett namn.

Duplo. Duplo är det ända jag kommer på. Jag säger till fågeln att för mig kommer du alltid att minnas som den lilla fågeln Duplo.

Jag blir berörd över hur våra öden har korsats på det här viset. Jag fylls av sorg för att Duplos liv just kommit till ett slut. Jag vill hedra den på något vis. Men hur? Jag ser ut över tankdäck. Vad kan finnas ombord som kan ge dig det jag anser att du förtjänar?

Ingenting. Det finns ingenting ombord i denna båt som i denna stund kan ge dig någon form av förlåtelse. Denna båt är trots allt orsaken till din död. Hade vi inte legat här hade du säkert klarat dig den sista lilla biten iland.

Du ska vara fri. Du ska få göra det du var skapt för en sista gång. Du skall få göra en sista flygning tillsammans med den plats i mitt hjärta du just förtjänat.

Jag pratar med fågeln och försöker uttrycka min sorg samt förklarar mitt beslut om att den skall få göra en sista flygning. Jag går ner några däck för att hämta kameran och tar några kort. Du skall få en plats på min vägg i mitt nya hem.

Duplos sista resa slutade i min famn.

Sedan går jag fram till relingen och kastar den så högt jag bara kan. Jag står kvar med höjda armar. Med gravallvarlig min ser jag hur denna varelse som är van att flyga högst över alla andra, nu sjunka till havets botten.

Vårat möte varade endast några få minuter. Då du till synes gjorde så lite. Så skall du veta att du ändå skapade så mycket. Inom mig kommer du fortsätta leva till din fulla glans tills det är min tur att få ansluta mig till dit du nu vandrar.

Adjö Duplo. Må du vila i frid.

Gott folk. Kära läsare.

Jag försöker blogga men uppladdning av bilder vills sig inte.

Godnatt.

Detta internet många svenska rederier gått och skaffat till sina båtar. Nu här ombord kan ingen komma in på varken hotmail eller facebook. Det verkar som om det är stoppat på något vis. Är det någon som delar denna internetuppkoppling som vet vad som sker?

När kan vi få kolla mailen?

Och alla ni landkrabbor som läser sjöfartstidningar och tror att det finns internet här ute.

Det ÄR ju internet och så men ja. Kan väl inte säga att jag är så superimponerad.

Bro Anton stävar lugnt ut ifrån Amsterdams hamn. Klockan 03 inatt så rasslade ankaret ner i ett avslaget nordsjön och grävde sig fast i en dyig botten. Imorse gick jag upp, åt min gröt, tog på mig mina långkalsonger och Broströms röda overall. Utanför hägrade gråa moln och en fortfarande lite mörk tillvaro.

Nu har jag varit ombord ungefär halva tiden. Nu kryper sig desperationskänslorna av att vara fast ombord i en båt fram. En röst inombords viskar "Du är fast Martin. Du är så jävla ägd av den här båten just nu."

Ställer mig med min kopp kaffe och ser ut över havet. En av Maersks tankfartyg har legat här sedan slutet på augusti i väntan på last. Undrar hur länge vi ska ligga här? En av mina skeppskamrater pratar med mig. Jag vänder mig om och ser en liten chilenare som liksom lite studsandes harklar ur sig någonting som betyder att vi ska jobba.

Tar en slurk ur muggen och säger att jag ska bara dricka ur mitt kaffe. Hävdar också att det är min enda lilla njutning i detta gråa nu. Vänder mig tillbaka mot havet. Chilenaren studsar iväg och börjar dra i någon jävla slang där borta. Han ser mot mig trånandes om att jag ska hjälpa till. Bryr mig inte. Vill ha mitt kaffe.

Det värsta med att alkoholen försvunnit från sjön är att alla gamla alkisar börjat jobba som fan för att stilla abstinensen. Inte för att chilenaren har haft problem med det. Det tror jag inte. Han är okej. Det finns andra gamla stötar som nu får oss unga att se skitlata ut ju. Jävla alkisar.

En liten våg skvalpar upp mot sidan. En fiskmås skiter glatt på skorstenen. Jag försöker hitta någon form av känsla som alla dessa poeter och låtskrivare får när dom tänker på havet. Försöker hitta det där inom mig som sa att klart du ska vara till sjöss. Värsta feta arbetsplatsen ju.

Drar in ett djupt andetag med sinnesbilden att med lungorna fyllda av härlig saltig havsbris kommer förändra mitt humör denna morgon. I näsan känner jag allt annat än havsbris. Vi ska göra båten gasfri och på sina ställen har några ventiler redan öppnats och partiklar av alkylate och HCCS sticker i näsan. Det luktar som flytande plast och sminkborttagningsmedel.

Mmm... lovely. Ettusenfyrahundrafyrtiosju stycken hjärnceller mindre. Tack.

Går in för att lämna tillbaka koppen. På vägen in stöter jag på glädjedödaren och livsutsugaren Jorge som genast anammar min lite dystra uppsyn. Hans sett att ta sig igenom tiden till sjöss är att dra energi från andra genom att hitta små punkter som får dig att må sämre.

- M-m-m-mår du piss eller? Trött på skiten eller? Va? Va? Va? Va? Va? --Konstpaus-- Du har tre veckor kvar står det på pappret här. Tre veckor kan kännas som en evighet!!

Bulls eye.

Han är lite som den där tjockisen i Simpsons som ständigt säger "Haha!" till folk. Men ibland är han väldigt bra att ha faktiskt. Han ger mig mycket stand up material. Som Einstein sa. "Nyckeln till genialitet är konsten att dölja dina källor."

Går ut igen. Möts av chilenaren som skäller lite på mig för att jag är lat. Kanske han var alkis i ett tidigare liv ändå. Följer efter honom ut på däck och drar i den där slangen. Kopplar av nuet och fyller hjärnan med minnen och framtidstro.

A time of darkness is upon us!

Har många planer inför min första lägenhet faktiskt. Först ut ska jag göra ett litet buddhistiskt tempel i lägenheten. Har inte skrivit om min Buddha staty jag köpte i Vietnam faktiskt. Nu i efterhand var det nog ett ganska ogenomtänkt och drastiskt köp.

Stod där i Vietnamn efter ha precis klivit av en 30 timmars buss ifrån Laos. Då fick jag syn på en grön marmorstaty och tänkte. Fan vilket soft grej att ha i min framtida lägenhet. Köpte den direkt.

Paketet vägde 70 kg och att få hem den till dörren blev en ganska dyr affär tillslut. Men hemma är den!!

När Claes Malmberg kommer på besök kommer han bli så impad va?!

Sen i gästrummet så vill jag ha en djungel. En mustig och frodig djungel. Siktar mot att bo i en trea och jag vill ha ett schysst gästrum. Där ska mina besökare också ska få den där resande känslan av att ligga i en djungel. Har en hittat en kontakt som har ett bananplantage nere i Asien och för en liten summa pengar kan jag få ett bananträd hemskickat.

Bananer är ju gott och håller hög djungelnivå.

Mitt gästrum.

 

Flod. Jag vill ha en flod som går igenom vardagsrummet och som mynnar ut till ett vattenfall på balkongen. Tänker att ett schysst laminatgolv är ju ganska vattentätt. Utanför lägenheten ska det också sättas upp en klättervägg som jag ska ha som alternativ entré.

Min "mysoutfit" jag kommer ha hemma.

Sen kommer vi till inflyttningspresenterna.

- Vill ha en barrista i köket. Gillar ju kaffe och så och själv har jag ju ingen utbildning på att göra en riktigt god latte. Så en barrista hade vart najs.

- Känguru. Det ultimata husdjuret. Den som köper en känguru till mig kommer alltid ligga på plus hos mig. Kiwifågel går också bra.

- Godisträd.

- En dödlig laserstråle som bränner sönder flugor, myggor och kanske en och annan geting inne i lägenheten.

- Ett fik. Alltså nu inget sånt där tråkigt fik utan ett rikgtigt mysigt fik med lagom mycket människor. Detta vet jag ju att det kommer inte få plats inne i lägenheten utan det går bra att öppna det nere på gatan där jag bor. Kan ju kanske kombineras med barristan egentligen?

- Akvarium fullt med pirayor.

- Ett torn. Min dröm är att få ha ett eget litet torn med många fönster i. Om det är en trappa upp eller hiss spelar ingen roll. Det kan gå lite snett ut ifrån lägenheten också. Ja, ni kommer säkert på något.

- Sen sist men inte minst ett bungyrep så att jag kan hoppa ut ur lägenheten som alternativ utgång.

Fast ner på gatan då.

...är nu påväg emot Amsterdam.

Efter Amsterdam ska vi se om vi kan slå årsrekordet på ankarliggning. Kan vi klara av 4 veckor perhaps?

Snark.

Nu idag fredag så kanske också min bostadssituation löser sig. Fick nämligen tag i några lediga lägenheter sista dagen hemma senast. Kära lilla mor min rycker ut för att kolla på dom åt mig. Tack mor.

Stad?

Norrköping faktiskt. Känner ingen där men tror inte det blir något problem. Någon som läser här som bor i Norrköping?

Har också börjat skriva på min inflyttningspresentslista. Såna har väl alla?

Ska renskriva den inom kort.

Kollat in lite gamla inlägg från senaste resan. Det gör ont i mig. Dock inte lika ont som det gjorde i Fotogen som är den andre motormannen ombord.

- Jag längtade så fruktansvärt mycket tillbaka till resan i Spanien. Det var helt otroligt.
- Mmm, jag förstår... Det gör verkligen ont i en att se gamla kort.
- Ja... alltså. Jag längtade verkligen jättemycket tillbaka. Det var skitjobbigt att kolla på alla korten.
- Jo men det är ju så!! Det kan faktiskt komma tårar i mina ög...
- Men jag löste det.
- Va?
- Jo, jag hade alla de framkalllade korten framför mig. Minnena var helt fantastiska men det gjorde ju också ont.
- Mmm... --Nickar instämmande--
- Så jag eldade upp alla korten.
- Va?
- Jag förstörde precis alla bildbevis jag hade på resan.
- Men alltså... jaha. Okej? --Smått chockad men föga förvånad--

Tror jag ger det alternativet en miss. Jag vill ha kvar mina.

Länkar till kanske den mest fantastiska tiden i mitt liv. Vang Vieng eran tillsammans med hunden Snoop och Kienes familj. Inlägget är då jag träffar polischefen och maffiabossen.

Det kommer bli svårtoppat men om det blir det. Då stannar jag nog kvar där och glömmer bort lilla Sverige.

Den sista simmande shoten.

Snoop min älskade Snoop. Vad jag önskar att jag kunde tagit med dig.

 

Nu måste jag sluta för annars bokar jag en biljett ner och bara skiter i allt annat.